Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Andra akten - Fjärde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALPHONS.
Du tager det mer allvarsamt än jag.
TASSO.
Mig blir det obegripligt som det är;
Dock nej, kanhända ej, jag är ej barn;
Jag nästan tror att jag det fatta mäktar.
En klarhet går för mig på en gång upp?
Dock ögonblickligt viker den på nytt;
Min dom jag hör blott, böjer mig för den,
För månget fruktlöst ord är redan spildt!
Från denna stund, vanmäktige., vid lydnad
Du vänje dig! Du glömde hvar du var;
Du trott dig gudars hem på jorden finna;
Nu öfverväldigar dig fallets djup.
Lyd utan knot, ty det en man ock anstår
Att villig taga på sig bördans tyngd.
Här, tag det vapen som du gaf mig när
Till Frankrike jag följde kardinalen;
Om glansrikt ej, dock ej med skam jag fört det>
Ej ens i dag. Med hjärtat rördt jag lämnar
Från mig den så förhoppningsrika gåfvan.
ALPHONS.
Du känner ej mitt sinnelag mot dig.
TASSO.
Att lyda är min lott> och ej att tänka!
Tyvärr, förnekelse af högre grad
Mitt öde fordrar denna stund af mig.
Ej hederskransen anstår fängslad man.
Själf tager jag ifrån min hjässa honom,
Som tycktes nyss för evigt mig beskärd.
För tidigt mig den högsta lyckan skänktes,
Och nu, liksom jag mig förhäft däröfver,
För snart den tages bort.
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
