Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid under Ferdinand den store - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Suckande hon fattar pennan;
Mången öm beveklig klagan
Och väl tusen kärleksböner
Skrifver hon till sin gemål,
Han af dem bevekt ock blifvit,
Hade hedern ej förvandlat
Till en klippa hjältens bröst.
Än en gång hon därpå fattar
Pennan; med förnyad klagan
Skrifver äfven till sin konung,
Jordens ädlaste monark:
»Gode, vise, store konung,
Rättvis, segerrik och högsint,
Inför eder, öfver eder
Jag, Ximene, klaga vill.
»Var det väl ett skämt, o konung,
Blott en nyck af härskarviljan,
Som mig skänkte min gemål?
Ty man såg väl sällan unga
Fruar mindre verkligt gifta,
Än jag arma; o, min konung,
Det förlåt - det är er skuld.
»Detta skrifver jag i Burgos,
Där min lefnad jag förbannar,
Eder också förebrår;
Ty ibland de tio buden,
Hvilket gaf väl rätt åt eder
Tvänne makar till att skilja
Ofta och så länge, - säg?
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
