Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid under Ferdinand den store - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hör ej sina vänners tilltal,
När med tröstens ord de komma,
Ty han tror en vän befläckad,
Af en skymfads andedräkt.
Ändtligt skakas tunga bördan
Af den stumma, grymma sorgen;
Och han sina söner kallar,
Men till dem ej talar han;
Binder deras händer samman
Uti starka, fasta bojor;
Tåredränkta bedja alla
Honom om barmhärtighet.
Hopplös synes re’n den gamle,
Då den yngste bland hans söner,
Don Rodrigo, åt hans hjärta
Hopp och glädje återgaf.
Med en blick, som tigerns liknar,
Träder han ett steg tillbaka:
»Fader», säger han, »du glömmer,
Hvem du är och hvem jag är.
»Om jag ej ur dina händer
Klingan vid min sida tagit,
Hämnade jag nu med dolken
Den mig öfvergångna skam.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
