Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghols slottsruiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finns då ej svenskhet mer i ’srveftsl^ens bröst
Ej blygsel mer i deras hvardagssinnen?
Mar väl ett oblidt öde qväft hvar röst,
Som talar än om fosterländska minnen?
Ack! Sångarn dock en vallfärd göra vill,
Att andaktsfull din öde rund beträda.
Du, vittne att vår storhet varit till,
Jag älskar dig, fastän dig andra smäda.
Jag står på slottets borggård. Rundt omkring,
Hvarhelst min vordnaclsfulla blick sig vägar,
Den möter, uti väldig jättering,
Tre hvälfda hvarf ur klippan sprängda bågar,
Som blicka ned med hotfullt allvar än,
När uti mystiskt dok dem skuggan sluter,
Och än med vemod le mot mig igen,
När dagens strålflod öfver dem sig gjuter.
O! kunde dessa hvalf förtälja blott,
Och dessa stenar hade de en tunga -
Hur skulle, kring det nu förglömda slott,
Sig hopen tränga - åldriga och unga!
Kanhända då, vår samtids nyhetslust
Förmådde skickelsernas dorn försona,
Och minnesvården uppå Olands kust
Åt andra slägten bättre framtid skona.
Men nej! men nej! - Som grafven är det tyst
I dessa ödsliga gemak och salar.
En susning blott, när vinden har dem kysst,
Igenombäfvar några mörka alar,
Som kransa slottets murar där och hvar.
Det är en andehviskning från det flydda:
»Memonto mori!» - Se, hvad som finns qvar
Af kungars boning sorn af torparns hydda!
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
