Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Treklang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så talte sångmön - och med handen
Mig vinkade ett stumt farväl.
Jag ensam stod på skumma stranden,
Med hänryckt och med eldad själ.
Ja, jag vill sjunga, att det bästa,
Det ljufvaste min själ förmår,
Till lif skall väckas: jag vill gästa
l rymder, dit blott sången når.
O klarhet, frihet, kraft l Jag vägar
Er mana fram, i sångmöns namn.
Bort hvarje tvekan l - Flamman lågar
Ungdomligt än uti min famn.
Jag än ej. tolka glömt, hvad lifvet
Har skönast, ädlast, mig beskärt,
Hvad i mitt bröst står djupast skrifvet,
Hvad en gång blef mitt hjärta kärt.
Hänryckt, mot en öppnad himmel,
Mildt förklaradt öga vände
Hon, Cecilia - den ädla,
Rena jungfrun och martyren.
Hopens skrän hon icke hörde,
Bödlars hän och grymma plågor.
Allt försvann. - Så nattens töcken
Till de dolda djupen flykta,
När bland österns rosenskyar
Solen börjat segertåget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
