Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några timmar på Kronborgs slott, den 29 Oktober 1658 - Sjette scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Wrangel gör en*åtbörd, som antyder misstroende.)
Tror du Opdam eger lust
Att i ett öppnadt gap af eld sig hejdlöst
Med släp af hundra handelsfartyg kasta?
Jag vill betvifla det och är förvissad
Att äfven Dahlberg är utaf min mening.
DAHLBERG (som hela tiden stått fördjupad i sina tankar.)
Ers majestät, att öfverskåda Sundet
Är ett; ett annat är att det beherska.
Nyss återkommen hit till slottet, kallad
Från Köpenhamns belägring, der jag uppstält
Framför vårt läger flera grofva stycken,
På hvilka nyss man dessa vallar plundrat,
Jag kan och bör rnin oro ej fördölja.
De mindre stycken, dem man lemnat qvar,
På långt när torde ej förslå att hindra
Beslutsam fiende att väg sig bryta
Med våld till Köpenhamn.
CARL GUSTAF (tankfullt).
Så, äfven du? -
Kanhända, - ja, kanhända har jag orätt,
Låt då sä vara? Redan dagen gryr,
Oktobernattens skuggor vika långsamt.
Så må det ske, om det är Guds behag!
WRANGEL (ser ut genom fönstret).
Det är för sent. Re’n kulen nordan hviner,
Kring slottets murar svepande sin vinge;
Nu måste Opdam passa på, så framt
Han ej är mindre sjöman än man säger.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
