Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Öfversläta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFV
ÖFVERSLÄTA, v. a. i. (fig. fam.) Bemantla,
söka att ursäkta.
ÖFVERSMETA, v. a. 4. Bestryka med något
smetigt ämne. Ö. med ler. — Äfv. Smeta ö fver.
— Öfver smetande, n. 4. o.
Öfversmel-ning, f. 2.
ÖFVERSMIDE. n. 4. 4) Hvad cn smed
smider ulöfver det han är skyldig att lemna. — 2)
Hvad en bruksägare låter smida ulöfver det
skep-pundtal, hvarför han betalar hammarskatt.
ÖFVERSMÄLTA, v. a. 2. I och genom
smältning öfvertäcka med ett ämne. Ö. något med
vax. — Äfv. Smälla ö fver.
ÖFVERSNÖAD, a. 2. öfverhöJjd med fallen
snö. Blifva ö.
ÖFVERSOCKRA, v. a. 4. Öfverströ med socker.
ÖFVERSPEL, n. 5. (i kortspel) Spel, som fås
ulöfver dem, hvilka behöfvas, för alt vinna.
ÖFVERSPELA, v. a. 4. o. 2. För öfning flera
gånger genomspela. — Äfv. Spela Öfver.
ÖFVERSPINNA, v. a. 3. (böjes som Spinna)
Genom spinning öfverdraga något med ell
föremål. Ö. strängar med lan eller tråd. — Äfv.
Spinna öfver. — Ö-spunnen, part. pass.
— Öf verspinnande, n. 4. o.
Öfverspinning, f. 2.
ÖFVERSPOLA, v. a. 4. (sjöt.) Öfverskölja. —
Äfv. Spola öfver. — Öfver spolande, n. 4. o.
Öfverspolning, f. 2.
ÖFVERSPRUTA, v. a. 4. Genom sprulning
öfvergjuta med någol. Han blef alldeles ö-d med
vallen.
ÖFVERSPÄNNA, v. a. 2. 4) Spänna från elt
ställe Öfver till ett annat. Linan ö-spändcs ifrån
elt tak lill ell annal. — 2) Spänna för hårdt,
till Öfverdrift. — 3) (fig.) Öfverdrifva, för högt
uppdrifva. Mest i part. pass. Öfverspänd,
brukadl som adjektiv, l. ex.: Ö. inbillningskrafl.
Säges äfven om den, som lemnar
inbiilningskraf-ten för myckel inrymme, är böjd för svärmeri,
romangriller, o. d. Han är myckel ö.
ÖFVERSPÄNNING, f. 2. i) Handlingen,
hvarigenom någol öfverspännes. — 2) Öfverspändl
tillstånd. — 3) (fig.) Öfverspända tänkesätt;
öfver-spändt sinnestillstånd.
ÖFVERS, ö’v’rs, adv. (fam.) Till ö., öfver,
återstående; äfv. mer än som behöfves. Del är
ingenting lill ö.
ÖFVERST, öVrsl, adj. superi, af Öfver. 4)
Som till läget är högst. Ö-a våningen. — 2)
Som till ordning, rang, företräde är högst. Ö-a
klassen i en skola. Förbindes i denna mening
med åtskilliga embetstitlar, såsom:
Öfversle-kam-marjunkare, -marskalk, m. fl.
ÖFVERST, öVrsl, adv. Högst till läge eller
till ordning, rang, företräde. Ö på berget, på
trappan. Silla Ö. vid bordel. Ö. full, full ända
till brädden, rågad.
ÖFVERSTALLMÄSTARE, m. 5. Den. som
har högsta inseendet öfver ell större stall; chef
för en stallstat.
ÖFVERSTE, m. 2. pl. öfverstar. Chef för
ett regemente.
ÖFVERSTELÖJTNANT ell.
ÖFVERSTLÖJT-NANT, - - lö jlnannt. m. 3. Högste ofliccrn vid
ett regemente, näst öfversten,
ÖFVERSTEN, öVrslén, m. 2. Den öfre af
de tvenne stenarna i en qvarn, äfv. kallad Löpare.
ÖFVERSTEPREST, m. 3. öfverhufvud för
presterskapel i ett land, t. ex. i den judiska staten.
ÖFVERSTIGA, v. a. 3. (böjes som Sliga) 4)
Stiga öfver, gå öfver. Ö. en mur, cn tröskel. —
IL
ÖFV 783
2) (fig.) a) Svämma öfver. Vattnet ö-ger sina
bräddar. — b) Gå ulöfver, öfverskrida,
öfver-skjuta. Kostnaden ö-ger 100 r:dr. Betala
del som ö-ger, — Äfv. (för alla bem.) Sliga
ö fver. — Ö-nde, part. akt. o. adj. Del ö.,
öfverskottet. — Öfversligande, n. 4. o.
Öfver sligning, f. 2.
ÖFVERSTIGELIG, a. 2. Som kan
öfver-stigas.
ÖFVERSTINNA, f. 4. En öfvcrstes fru, eller
cnka efter en öfverste.
ÖFVERSTJELPA, v. a. 2. Sljelpa något öfver
ell annat. — Ö-sljelpl, part. pass. Som
blifvit öfversljelpt. Han låg under den ö-a vagnen.
Betyder äfven: Genom öfvcrstjelpning, fall, ras
o. s. v. beläckl med något, t. ex.: ö. af
vagnen. — Öfversljelpande, n. 4. o.
Öfver-sljelpning, f. 2.
ÖFVERSTRYKA, v. a. 3. (böjes som Stryka)
4) Med elt föremål stryka öfver något. Har lill
objekt både det, hvarmcd strykningen sker, och
sjelfva föremålet, som bcstrykes. Ö. en möbel
med fernissa. Ö. någol med beck, tjära, olja.
Ö. tjära, olja. — 2) (särskilt) Med bleck stryka
öfver, för att ogilla, kassera, annullera. Ö. en
revers. Ö. ell par ställen i en skrift. — Äfv.
(för begge bem.) Stryka ö’fver. — Öfver
strykande. n. 4. o. Öfver strykning, f. 2.
ÖFVERSTRÄLA, v. a. 4. Stråla starkare än
någol annat. Solens glans ö-r all annan.
Brukas äfven bildligt, l. ex.: Hans ära ö-r alla de
andras.
ÖFVERSTYCKE, n. 4. Öfre stycke af clt
föremål.
ÖFVERSTYRA, v. a. 2. Öfversända,
öfver-skicka. — Öfver styrande, n. 4. o. Öf ve
r-slyrning, f. 2.
ÖFVERSTYRELSE, f. 3. Högsta styrelse.
ÖFVERSTYRESMAN, m. B. pl. - män. Den,
som har högsta styrelsen öfver något.
ÖFVERSTYRMAN, m. 5. pl. - män. Högste
styrman på etl skepp.
ÖFVERSTÅ, v. a. 2. (böjes som Stå) Genomgå,
utstå, uthärda. Han har ö-ll många svårigheter.
Brukas tnest i part. pass. Öfver sl ån de n , t. ex.:
Efler många ö-dna faror, motgångar,
pröf-ningar. En ö. examen.
ÖFVERSTÅTHÅLLARE, öv’rstå’thå Hare ell.
öVrstålhållare, m. 5. Högste ståthållare. Ö-n
i Stockholm, hög cmbeisman, som har högsta
styrelsen i denna stad. — Ss. Ö-em bele.
ÖFVERSTÄLLE, n. 4. Den del af slällel i
en masugn, som ligger emellan forman och
släll-bandet.
ÖFVERSTÄNKA, v. a. 2. Öfverallt bestänka,
siänka full. — Äfv. Stänka öfver. —
Öfver-s länkande. n. 4. o. Öfvers länkning, f. 2.
ÖFVERSTÖKA, v. a. 4. (fam.) Få slut på något
stök; undangöra. När jag fåll delta ö dl.
ÖFVERSTÖPA, v. a. 2. Se Öfvergjuta, bem. 2.
— Äfv. Slöpa ö fver. — Öfver s löpning, f. 2.
ÖFVERSUDDA, v. a. 4. Stryka öfver med
sudd, eller på etl sätt, hvarigenom någol suddas.
— Äfv. Sudda ö fver.
ÖFVERSVALLA, v. a. 4. Svalla öfver. — F. a.
Ymnigt svalla. Brukas äfv. bildligt om något,
som blifvit försatt i högsta verksamhet. Hennes
känslor ö-de. — Äfv. Svalla öfver. — Ö-nde,
part. pres. (Fig.) Ö. känslor.
ÖFVERSVINNANDE, a. 4. eller
ÖFVERSVINNELIG. a. 2. (t. überschwänk*
lich) Öfverflödande, riklig.
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
