Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Å - Åkarkärra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄKA
ÅKE
723
ÅKARKÄRRA, f. 4. Kärra, som åkare
begagnar till körslor.
ÅKARLÖN, f. 3. eller
ÅK ARPENNINGAR, m. 2. pl. Betalning till
åkare för körning eller körsla.
ÅKARTAXA, f. 4. Taxa, hvarefter åkare äga
8tt rätta sig i och för betalningen, när de tillitas
för körslor eller åkning.
ÅKDON, n. 5. Körredskap, isynn. för
åkning.
ÅKER, å’k’r, m. 2. pl. åkrar, (af isl. Aka,
köra) 4) (utan plur.) Odlad jord, som brukas för
sädesodling. Skifta å. och äng. Säden slår
ännu på å-n. Köra å-n ell. köra i å-n.
Kör sel i å-n. Arbete på å-n. Lägga lill å.,
uppbruka (ängsjord o. s. v.) till åker. (Fig. fam.)
Del är min (hans &c.) å. och äng, det är min
födkrok, det jag lefver af. — 2) Viss afskild del
eller lott af sådan jord. Plöja, beså en å. Råg-,
Korn-, Hveleåker, o. s. v. — 3) Se Åkerteg.
ÅKERARF, m. sing. Se Rödarfve.
ÅKERBINDA, f. 4. ört med hvita eller röda
klocklika blommor och lång slingrande stjelk, elt
allmänt ogräs på åkrar. Convolvulus arvensis.
Kallas äfv. Snarbinda eller Snarbindel.
ÅKERBLOMMA, f. 4. Blomma, som växer
på åkrar.
ÅKERBRUK, n. 3. 4) Jordens bearbetning
och beredning för sädesodling, m. m. Idka å.
Lefva, nära sig af å. — 2) Den jord, som någon
brukar för sädesodling. Hans å. är litet. Sitta
med stort å. — Ss. Å-s idkande, -s me lod,
-sredskap.
ÅKERBRUKARE, m. 3. En, som idkar
åkerbruk. En god å.t som väl förstår sig på
åkerbruk.
ÅKERBÄR, n. 3. Bär af hallonarten Rubus
srcticus, som trifves blott högt upp i norden eller
i alptrakter.
ÅKER BÖNA, f. 1. Å-bönor, ell slags bönor,
äfv. kallade Välska Bönor, med flera
artförändringar. Vicia Faba.
ÅKERFÄLT, n. 3. Större jordrymd, upptagen
lill åker.
ÅKERHVEN, m. sing. örten Agrostis spica
venti.
ÅKERHÖNA, f. 4. Hona af åkerhöns.
ÅKERHÖNS, n. 3. Benämning på Rapphöns,
i norra delarna af Sverige. Äfv. d. s. s.
Brockfågel. — Ss. Åkerhönslupp.
ÅKERJORD, f. sing. 4) Jord, som brukas
eller är tjenlig att brukas lill sädesodling. — 2)
Deno öfra, brukade jorden i åker.
ÅKERKLÄTT, m. sing. ört med purpurröda
blommor, allmän ibland råg. Agrostemma Gilhago.
ÅKERKNARR, m. 2. Se Rornknarr.
ÅKERKÅL, m. sing. ört af Kålsläglet, med
gula blommor, bland säd. Brassica campestris.
ÅKERKÅPA, f. 4. örten Aphanes arvensis.
ÅKERLAG, m. 2. A-ar (Leges agrariæ)
kallades de lagförslag i det fordna Rom, som
inne-^Öllo, att den genom eröfring af staden
förvärf-vade åkerjord ej skulle upplåtas åt patricier till
förpaktning, utan fördelas ibland de fria
ple-bejerna. Flera å-ar föreslogos på olika lider.
ÅKERLAPP, m. 2. (fam.) Helt liten åker.
ÅKERLEJA, f. 4. Se Ackleja.
ÅKERLERA, f. 4. Lerjord i åker.
ÅKERLEVKOJA, f. 4. En art Levkoja med
gula blommor. Cheiranthus erysimoides.
ÅKERLINS, m. 3. En art Lins, hvars frön
kallas Linser. Ervum Lens.
ÅKERLOMME, m. 2. pl. — lommar, örten
Thlaspi Bursa pastoris.
ÅKERMAN, m. 3. pl. — män. Se
Jordbrukare. Ordet nyttjas endast i poesi och den högre
stilen.
ÅKERMARK, f. 3. Mark, upptagen lill åker
eller dertill tjenlig.
ÅKERMOLLA, f. 4. En art Molla. Atriplex
patula.
ÅKERMYNTA. f. 4. örten Melissa Calaminta.
ÅKERMÖNJA, f. 4. örl med brandgula,
välluktande blommor. Agrimonia Eupatoria.
ÅKERRAST, m. 3. ört med blå blommor,
på åkrar, bland säd. Lycopsis arvensis.
ÅKERREDSKAP, n. o. m. 3. o. 3. 4)
Redskap, som begagnas vid åkerbruk. — 2) (i sing.
m. kollektivt) Samteliga sådana redskap vid en
jordegendom, på ett hemman.
ÅKERREN, åk’r-rén, f. 2. Gräsbeväxt kant
kring en åker (bem. 3).
ÅKERROFVA, f. 4. Se Golllandsrofva och
Rofva.
ÅKERROSOR, f. 4. pl. Se Blåklint.
ÅKERRYM, m. sing. Ört med gula blommor,
på åkrar. Erysimum cheiranlboidcs.
ÅKERRÅTTA, f. 4. En art af Råttsläglet.
rostbrun med ett svart streck längsåt ryggen jB1/,
tum lång. Mus agrarius.
ÅKERRÄTTIKA, f. 4. Se Kramprällika.
ÅKERSENAP, m. 3. Senapsarl med gula
blommor, bland kornsäde. Sinapis arvensis.
ÅKERSKATT. m. 3. Boskapspenningar och
å. kallades fordom, hvad numera endast kallas
Boskapspenningar.
ÅKERSKIFTE, n. 4. Viss lott, skifte af åker.
Se äfv. Teg skifte.
ÅKERSKILNAD, m. 3. Skiljegräns emellan
åkrar, som tillhöra olika personer.
ÅKERSKÄRA, f. 1. 1) (ört) Se Åkertistel. —
2) (fågel) Se Kornknarr.
ÅKERSNIGEL, m. 2. pl. — sniglar. En art
Snigel, hvit och tumslång, som ofta gör mycken
skada på kålplantor, rågbrodd, m. m. Limax
agreslis.
ÅKERSORK, m. 2. Djur af Gnagarne och
Lemmelslägtet; grå eller rödgrå på ryggen; 3*/s
tum lång; gräfver sig jordhålor med tre utgångar.
Hypudæus arvalis.
ÅKERSPERGEL, å’k’r-spä’rrj’l, m. sing. ört,
hvars frön begagnas till nödbröd. Spergula
arvensis.
ÅKERSPÖKE, n. 4. Fågelskrämma, uppsatt
på en åker.
ÅKERSTYCKE, n. 4. Se Åkerteg.
ÅKERSUGA, f. 4. Se Sugor.
ÅKERSYRA, f. 4. Syra i åkerjord. Jfr. Syra,
bem. 3.
ÅKERTEG, m. 2. Litet för sig afskildt
åkerstycke.
ÅKERTISTEL, m. 2. pl. - tistlar.
Tistelart i åkrar, med röda blommor i vippa. Carduus *
arvensis.
ÅKERTÄPPA, f. 4. Liten kringstängd åker.
ÅKERVALLMO, m. sing. En art vallmo i
åkrar, med röda blommor. Papaver Argemone.
ÅKERVINDA, f. 4. Se Åkerbinda.
ÅKERVÄDD, f. 3. En ört, vanlig på
åkerrenar, med stora rödblå blommor. Scabiosa
arvensis.
ÅKERÄRT, f. 3. Å-er kallas den allmännaste
ärtsorten, som sås på åker. Pisum sativum.
ÅKETHOR, å’kelör, nom, prop. m. (nord, myt.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
