Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Väga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
704 VÄG
lycka, hafva goda ulsigtcr lill att 8ec. Vara på
v. all... bclydcr äfven: Vara nära all, t. ex.:
Jag var på v. all falla, all dö. Man bör ej
stanna på så god v., man bör ej upphöra med
silt arbelc, sina bemödanden o. s. v., när man
hunnit så långt, när man har så god utsigl till
framgång, när målet är så lofvärdt. — B) (fig.)
a) Afseende, hänsigt, fråga, ämne, sätt, l den
v-en har han räll. Jag kan i den v-en
omtala en besynnerlig händelse. I den v-en kan
jag ingcnling uträtta. I den v-en är han
ul-märkt. Sammansättningsvis säges: I
kärleksvägen, i processvägen, i lärdomsvägen, på
gransk-ningsvägen,o.s.v. — b) Lefnadsbana, yrke, tjensl,
befattning, ställning, läge, tillstånd. Arbela i den
v., hvarlill man är ämnad. De arbela i
samma v. Del är ej hans v., i hans v., hör ej
till hans yrke, lill de kunskaper, färdigheter, om
hvilka han vinnlagt sig. I militära v-en. Han
har varit nyttjad i diplomatiska v-en. —
Brukas ofta sammansättningsvis, l. ex.: I
Ijensl-vägen, i kanslivägen; gå tjenslvägen,
presl-vägen, bruksvägen; vara på bällringsvägen.
— Till vägs, (uttalas: vä’ggs) adverbialt
uttryck, i hvardagsspråket: a) Bort på väg, på färd,
åstad. Följa en lill v. (Fig.) Flyga lill v.,
flänga åstad. Rusa lill v.. rusa fram, åstad.
Bära lill v, ställa lill v., bära li ll, ställa tfll.
— b) (i några talesätt) Sätt, vis. Hur lill v.
har det gåtl lill? på hvad sätt &c. Hur skall
jag nu göra lill y.? — Till väga (gammal
genitiv), brukas i några talesätt nästan adverbialt
och betecknar: sätt, vis, verkning, åstadkommande.
Gå lill v., förfara, t. ex.: Gå varsamt HU v ;
gå lagligt, olagligt, ärligt, räll, orätt,
ordentligt, illa lill v. Bringa lill v., se
Tillväga-bringa. Komma lill v. med, förmå all utföra,
verkställa, t. ex.: Jag kommer ej lill v. dermed.
— Sr. V- an läggning.
VÄGA, v. a. 4. I. (af Väg) Göra, bana väg
öfver en yla. Isen är v-d. Brukas mest
absolut, l. ex.: V. genom skogen, öfver isen, öfver
ell kärr.
VÄGA, v. a. 2. II. (Impf. sing. har i
folkspråket äfv. Vog) 1) Medelst våg bestämma vigtcn
af något. V. kött på våg, med besman. V.
peppar med vigtskålar. F. något ål någon.
V. väl, vid vägning gifva god vigt. (Fig.) F.
skälen å ömse sidor, jcmföra dem till deras vigt
och värde. F. sina ord, på det nogaste
eftertänka, hvad man säger. V. af. in, öm, lill, se
Afväya, &c. V. i handen, lägga något i
handen, för alt på höft söka bestämma dess vigt.
F. upp, se Uppväga; äfv. med häfslång,
dom-kraft o. s. v. upplyfta, t. ex.: F upp en slen,
ell hus. — 2) Hafva viss tyngd, bestämd genom
vägning. Ko/ferlen väger två pund. Det väger
myckel. De v. lika myckel. — F. n. 1) Säges
om kroppar, då de, understödda i en punkt,
vexelvis höjas och sänkas vid ändarna. Del står
och väger. V. hil och dil. V. néd, upp,
sänkas, höjas. F. ål en sida, luta åt &c. F. ö
fver, hafva öfverviglen. — 2) Luta än hit än
dit, vackla. Han slod och vägde (L ex. af rus).
— 3) (fig.) Vackla; vara oviss, villrådig; tveka.
F. mellan fruktan och hopp Han väger
emellan er och mig, är oviss, hvilkendcra af oss han
skall gifva företrädet. Del vägde länge mellan
dem. det var länge ovisst, hvilkendcra skulle få
öfverhanden. Del väger emellan lif och död,
det är frågan om lif eller död.
VÄG
VÄGABREF, n. B. (ford.) Elt slags pass för
cmbets- och tjenslemän.
VÄGANDE, n. 4. I. Handlingen, förrättningen
alt väga.
VÄGANDE, n. 4. II. Se Vägning, II.
VÄGAFRID, m. 3. Säkerhet för våld på
allmänna vägar. [— fred.]
VÄGAMOT, n. B. Se Vägskilnad.
VÄGARBETE, n. 4. Arbete med
väganlägg-ning eller väglagning.
VÄGARE, m. B. 4) En som väger. — 2)
Edsvuren person, som vid allmän våg förräilar
vigningen.
VÄGARPENNINGAR, m. 2. pl. Se
Vågpenningar.
VÄGBAR, a. 2. I. Som kan vägas (I).
VÄGBAR, a. 2. II. Som till vigten kan
bestämmas; som äger tyngd. V-a kroppar.
VÄGBYGGNAD, m. 3. Vägars anläggande.
VÄGFARANDE. a. 4. o. s. B. Den som med
hjul- eller släddon far fram på cn väg.
VÄGFYLLNING, f. 2. Det, hvarmed gropar
och ojemnheter på vägar fyllas, l. ex. grus.
VÄG FYND, n. 5. Fynd, hiltadt på en väg.
VÄGG, f. 2. 4) Sida af byggnad eller rum.
Murad v. Trä-, Slen-, Bräd-, Fram-, Bak-,
Sidovägg. V-arne af ell hus, af elt rum. F.
i v. ell. v. om v., näst intill hus eller rum, sa
att endast cn vägg är emellan, l. ex.: Husen äro
byggda y. i v. Hans hus är v. i v. med mitt.
Bo v. i v. med någon, i näsla rum. (Fam.)
Inom fyra v-ar, i fängelse, inom slängda dörrar,
t. ex.: Sälta, silla inom fyra v-ar, i fängelse;
hålla inom fyra v-ar, hålla instängd. Emellan
skål och v., i dryckeslag, i dryckjom. Uppåt
v-arna, bpfängdt, orimligt, högst dumt, t. ex.:
Prata uppåt v-arna. Priset är alldeles uppdl
v-arna, högst orimligt. Del bär uppåt v-arna.
är alldeles besatt. Köra hufvudet i v-en, se
Hufvud. Han förargar sig öfver flugan på
v-en, öfver ingenting. — 2) (bot.) Led eller
skiljevägg tvärs öfver i en ledbalja. — 3) Sida af cn
grotta, håla eller clt grufschakt; äfv. tunn yta,
som innesluter elt rum, t. ex. magens v-ar.
VÄGGBAND. n. B. Sc Rappning.
VÄGGBEKLÄDNING, f. 2. eller
VÄGGBONAD, m. 3. Tyg, tapeter eller
inläggning af trä. hvarmed väggar beklädas.
VÄGGBÄNK, ni. 2. Väggfast bänk.
VÄGGDR AG, n/B. Luftdrag genom en vägg.
VÄGGFAST, a. 4. Faslsall i sjelfva väggen.
V. spegel.
VÄGGKRASSE, m. sing. örten Erysimum
olTicinale.
VÄGGLAF, m. 2. pl.— lafvar. Lafartcn
Par-melia parielina, på träd och gamla väggar.
VÄGGLUS, f. B. pl. — löss. Allmänt känd
insekt af Skinnbaggarna, vinglös, rödbrun och
slinkande. Acanthia lectularia.
VÄGGMELLAN. vägg mèllann, adv. (pop.)
Mellan väggarna. Ragla v.
VÄGG MOSSA, f. i. Ett slagte af mossorna,
som nyttjas alt täta väggsåt. Hypnum.
VÄGGMÅLNING, f. 2. Målning, utförd
omedelbart på en vägg.
VÄGGOHYRA, f. sing. Vägglöss.
VÄGGPANEL, vä’ggpancl, m. 3. Sc Panel.
VÄG G PELARE, m. B. Se Pilaster.
VÄG G RUTA, f. 4. Se Murruta.
VÄGGSKÅP, n. B. Skåp, upphängdi på eller
anbragl uti en vägg.
VÄGGSMED, m. 3. Se Timmcrbaggc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
