- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
690

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Viola ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

690

VIO

VIS

Lukt-, Slyfmors-, Buskviol. — 2) Blomma af
detta örlslägte. — 5) Blå v., se Levkoja. Gul
v., se Lackviol. Se Äfv. Nattviol, Under viol. —
Sä. V- bio mm a. [Fiol.]

VIOLA, viöla. f. 3. (ital.) Se Allviol.

VIOLBLOCK, se Fiolblock.

VIOLBLÅ, viölbla. a. 2. neulr. — blåtl. Af
samma blåa färg som Luklviolen. [Fi —

VIOLBRUN, viölbrün, a. 2. Af samma bruna
färg som Styfmorsblomman. [Fi —.]

VIOLBUSKE, viölbuske, m. 2. pl. — buskar.
Lackviolväxten. [Fi —.]

VIOLETT, - - lätt, a. 4. Utmärker en af
hufvudfärgcrna, den sjunde i regnbågen,
uppkommen af blandningen emellan blått och rödt.
[Fiolett.]

VIOLIN, –fn, m. 3. (ital. Violino) Bekant
slränginstrument med fyra strängar.

VIOLMOSSA, yiolmåssa, f. 4. (bot.) En laf,
röd eller violett, på stenar, med lukt af
violblom-mor. Byssus lolilhus. [Fi —.]

VIOLONCELL, viålånngsä’ll, m. 3. (ital.
Vio-loncello) Liten basfiol

VIOLONCELLIST, viålånngsällfssl, m. 3. En,
som spelar liten basfiol.

VIOLROT, vidlröt, f. 3. pl. — rötter. Den
välluktande rolcn af Hvit Svärdslilja (Iris
florcn-tina). [Fi —.]

VIOLSAFT, viölsåfft, m. 3. Saft af
violblommor, nyttjad i kemien såsom rcaklionsmedel.
[Fi

VIOLSIRAP, viölsi rapp, jn. sing. Elt slags
violblå sirap, som nyttjas på apotek, beredd af
de blåa kronbladen af Luktviolen. [Fi —.]

VIOLSTEN, viölstén, m. 2. Se Violmossa.

VIOLTRÄ, viollra, n. sing. Ett violblålt,
välluktande, tungt, till fina snickararbeten begagnadt
träslag ifrån Ostindien. (Fi —.]

VIPA, vipa, f. 4. Fagel af Vadarne, 43 tum
lång, kroppens grundfärg mörkgrön hos hanen,
med skiftning i grått hos honan. Vanellus
cri-stat iis.

VIPEGRÄS, n. S. (bot.) Se Fetknopp.

VIPP, m. 2. En i gaffel hängande häfstång,
hvars ena ända är beföstad med en vigt. (Fig.
fam.) Vara pä v-en, vara nära alt. Han var
pä v en all bli hängd. — Inl. (fam.) Hej! V.
lustigt!

VIPPA, v. a. 4. 4) Sätta något i hastig rörelse
upp och ned. — 2) (numera obrukl.) Hänga i
vippgalge. — V. n. Slå upp såsom ändan af en
vipp; tält och hastigt fara upp och ned såsom
ändarne af en vippgunga.

VIPPA, f. 4. Knippe af långa, smala,
utbredda föremål; oregelbunden tofs. Se Band-,
Blom-, Pudervippa.

VIPPFYR. m. 2. (sjöt.) En fyr. uti hvilken
tvenne ljus höjas och sänkas medelst en häfarm.

VIPPGALGE, m. 2. pl. — galgar. 4) Galge,
bestående af en ståndare èller stolpe med en
uppifrån utskjutande arm. hvarpå delinqvenien hänges.
— 2) (jäg.) En fjädrad stång med snara till
djur-fångst.

VIPPGUNGA, f. 4. Gungbräde med bock
under midten.

VIPPKÄRRA, f. 4. Kärra, som alltid väger
ned baktill. när hon frånspännes.

VIPPSTJERT, m. 2. 4) Se Sädesärla. —
2) (fig.) Se Visper.

VIPPSTÅNG, f. 3. pl. — stänger. Se
Pumpsvän gel.

VIPPTÅG, n. 5. (skepp.) Se Göling.

VIPS! vfpps, inl. (fam.; nf Vippa) I elt
ögonblick, slrax. F. är han borta!

VIPSKINN, n. 5. (fam.) Tunt och dåligt läder.

VIPÄRTER. 3. pl. Örten Orobus niger, med
röda blommor och buskakligt utseende.

VIRA, vi’ra, f. sing. Elt sällskapsspel,
uppfunnet på Vira bruk i Södermanland, hvaraf
namnet.

VIRA. v. a. 4. (af isl. Fir, ståltråd) Tätt
omlinda med något trådformigt. V. med ståltråd.

VIRAK, vfrack, m. sing. (l. Weihrauch) Ett
slags gummiharls. som utflyter ifrån barken af
ostindiska växten Boswellia serrala, och användes
till rökelse.

VIRFLA. VIRFVEL, m. fl., se Hvirfla,
Hvirf-vel, &c-

VIRKA, v. a. 4. (ursprungl.: tillverka) Af
tråd medelst virknål tillverka elt väfnadslikt
arbete. V. ett bordtäcke, en boll. — Virkande,
n. 4. o. Virkning, f. 2.

VIRKE, n. sing. (af gam. Virka, tillverka) Trä
till byggnad eller slöjd. — Bildar
sammansättningarna Bvggnads-, Skepps-, Slöjdvirke.

VIRKNÅL. f. 2. Ett slags nålformigt
verktyg, som nyttjas vid virkning.

VIRRIG, a. 2. (fam.) Förvirrad.

VIRRVARR, vfrrvårr. n. sing. (L wirrwarr;
fam.) Förvirring, oreda, villervalla.

VIRTUOS, virrluös, m. 3. (ital. Virtuosa, af
lat. Virlus, skicklighet) 4) Mästare i utförandet
af musik. — 2) (fam. skämtv.) Mäslare i något
slags konst.

VIRTUOSITET, virrtuosilét, f. 3. 4)
Mästerskap i musikaliskt hänseende. — 2) (fam. skämtv.)
Stor färdighet i något slags konst.

VIS. n. 5. I. Sätt. (Egentl.: varelscsätt, af
moes.göl. Visan. vara.) Nyttjas numera endast i
förbindelse med prep. på, nästan adverbialt. Hvar
och en lefver på silt v. På gamla v-el. Pä
franska v-el. På milüäriskl v. På del v-el.
På något v. På intet v., alldeles icke. —
Bildar sålunda äfven en mängd sammansättningar,
t. ex.: På krigsvis, såsom det tillgår i krig; pä
sludenlvis, såsom studenter pläga; på husarvis,
på bondvis, på qvinfolksvis, o. s. v. — Ingår
likaledes, ulan prep. på, i en mängd adverbiala
sammansatlningsord, genom hvilka betecknas: a)
Något visst sätt. t. ex.: Korsvis,
underrättelse-vis, föreslällningsvis. öfningsvis, liknelsevis,
jemförelsevis, naturligtvis, förnufliglvis; b)
Fördelning, något visst för hvar gång. t. ex.:
Batal-jonsvis, kannvis, tunnvis, o. s. v.

VIS, a. 2. II. (af Vela) 4) Som har vetskap
om nagot, kunnig. Göra en v. på något. — I
denna bem. föråldradt. — 2) Som vet mycket,
kunnig, insigtsfull. De tre v-e män (rån
Österlanden. — 3) (i högre mening) Sorn har till
högsta ändamål sitt eget och andras fullkomnande.
— 4) (i hvardagslal) Klok, förståndig. Han är
för v. all låta narra sig. — Brukas äfv. som
substantiv, i bem. 2 o. 3, l. ex.: En v.;
Greklands sju v-e. Är då liktydigt med: Filosof,
Lärd, Vetenskapsman, men säges endast med
afseende på gamla tider.

VISA, f. 4. 4) Verldslig, kort sångdikt,
lämpad isynnerhet för det sällskapliga och enskiha
lifveis förhållanden. Krigs-, Kärleks-,
Dryckesvisa. Soldal-, Student-, Bondvisa, Folkvisa, m. 11.
Sinclairs v. Liten v. Göra visor om en. (Fig.
fam.) Del är alltid samma v., alltid elt och
snmrna. Ord och inga visor, rena sanningen,
skarpt uttalad, utan omsvep eller skonsamhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0696.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free