Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAR
VAR
661
förefinnas. Någol hinder är nu icke merå för
sakens genomdrifvande. Om han ej varit, hade
jag tappal min process. Den heliga alliansen
är nu icke mera till. — 3) Skicka sig. bete sig.
I uttrycket: Sätt all v. — 4) (utbildadt med
prep. ell. adverb) Besöka, vistas, befinna sig,
finnas. Har ni varit i Tyskland? Han är för
närvarande i England. Jag har var il der.
hos honom Hvar är han nu? Der är han.
Der äro goda saker i knytet. — 5) (såsom
ver-bum substanlivumV Tjenar till øtt förbinda
subjekt och predikat, d. v. s. antyder, att något kan
sägas om ett annat eller dermed förbindas till
enhet i medvetandet. Han är ung, rik och
lycklig. Tacksamhet är en stor dygd. Jag är
varm, kall. Var lugn. J åren unga. Om j
voren rika. V. far. V. advokat, läkare,
kirurg. Del har varit honom en svår dag. Var
så god, haf den godheten. Gud vare lof! jag
tackar Gud. — Brukas i denna bem. och för
bem. 2 ofta impersonclt, t. ex.: Det är vackert
väder, kallt, varmt. Det är dyrt alt lefva.
Del är många som tro del. Del är jag; del
är han; är del ni? Del var jag, som sade
del. Det är en stor narr. Efler det skall så
v. Del kan så v., kan väl v. (tonen på vara),
det kan vara rätt nog. det är väl möjligt. Del
kan så v. (tonen på del), det är en annan sak.
Låt v., låt bli; bry er ej derom; lemna det.
Lål v., lål så v., det medgifves; antagom, att
så är. Lål så v., äfv. må så ske, må göra. Lål
v., all alll lyckas, om ock allt I. Lål v., all
han är rik, fastän han är rik. Lål ABC v. en
triangel, anlag, att ABC <3cc. — Antager reflexiv
form i uttrycket Vare sig, det må vara, t. ex.:
Vare sig rik eller fallig; vare sig dermed
huru som helst. — Utbildadt med alt och
infinitiv, brukas Vara i åtskilliga talesätt, t. ex.:
Han är all beklaga, förljenar medlidande. Del
år all förmoda, man kan förmoda. Här är
ingenting all få, all vinna, all förljena, här
kan ingenling fås &c. — Se f. Ö. prepositionerna
Af, efler, emol, för, i, med, till m. fl., samt de
ord, med hvilka Vara utbildas till egna talesätt,
t. ex. V. af en tanka, se Tanka, o. s. v. — 6)
Vara är äfven hjelpverb, och nyttjas för all bilda
passiva former, t. ex.: Jag är älskad, jag älskas;
han har varit älskad. Vare sagdl! må så ske;
det är Öfverenskommet; det är nu en gång sagdt.
— Vara brukas äfven, för att med part. pret. af
neutrala verber bilda prelerita, t. ex.: Jag är
fallen, har fallit; han är (aren, har farit; jag
är vorden, blefven frisk, har blifvit frisk. —
Stundom bortfaller i talspråket part, pret., och
är &c. qvarstår med det utelemnade verbets
betydelse, t. ex.: Han är lill Slockholm, är faren
till Stockholm; han har varil lill Sala, varit
rest <8cc. — Va rande, part. pres. Hittills v.
(örhållanden. Brukas ofta i st. f. konjunktion
med lempus i finit form af Vara, t. ex.: V.
oförmögen all göra motstånd, gaf jag efler, emedan
jag var oförmögen &c. Nyttjas äfv. ofta absolut,
t. ex.: V. detla förslå gången försöket lyckades,
och var detla första gången &c. — Slundom
brukas äfven formen Varandes, helst i sednare
fallet, t. ex.: Varandes hon då så Iröll, all hon
ej förmådde gå längre.
VARA. v. n. 1. IV. 1) (i fråga om lid)
Fort-vara. påslå, räcka; dröja. Biksdagen v-dc ell
helt år. Krigel v-de ej länge. Del v-r länge,
innan han kommer. Del v-de ej länge, innan
man märkte det. — 2) Hafva bestånd, räcka.
förslå. Provianten y-de ej länge. Den pelsen
v-r mig ut, varar så länge jag lefver. Del har
v-l sin lid ul, det har varat, gjort nytta så länge
man kan begära; äfv. del Ar nu slut dermed. —
Varande, part. pres. Påslående. Under v.
riksdag.
VARA SIG, v. r. 1. V. Bilda var; fyllas med
var. Såret v-r sig. Ögonen v. sig. — Syn.
Suppurera.
VARAKTIG, a. 2. I. (af Vara, IV.) Som
varar, har bestånd. V. sällhet. — Syn. Stadig,
Beståndande. Blifvande, Forlvarande, Beständig.
VARAKTIG, a. 2. II. (t. werhafl, af Wer,
vapen) Vapenför, duglig att bära vapen. Tillhör
äldre språket. Förklara någon v.
VARAKTIGHET, f. 3. (af Varaktig. 1.)
Varaktig beskaffenhet, bestånd. Del godas v. Hafva v.
VARAKTIGT, adv. På elt varaktigt sätt; så
att del äger bestånd. V. grunda ens lycka.
VARANDE, n. 4. (fil.) Egenskapen att vara
lill. Kallas verkligi v. till skilnad ifrån logiskt
v., etl blott begrepp ulan motsvarighet i
verkligheten. — Syn. Tillvarelse, Existens.
VARAS, v. d. 4. Se lura sig.
VARBILDNING, f. 2. Bildning af var såsom
verkan af stark inflammation.
VARBYGEL, m. 2. pl. — byglar. Beslag på
en bössa, till skydd för aftryckaren.
VARD. m. 2. (gam.) Mal. Deraf Aflonvard,
Qvällsvard.
VARDA, v. n. 3. Impf. ind. Vardl; pl. Vordo.
Impf. konj. Vorde. Part. pret. Vorden. Sup.
har i folkspråket Vur Hl. (Isl. Werda; l.
wer-den; mocs.göt. Wairlhan.) 1) Börja att vara.
Gud sade: varde ljus; och ljus vardl. — 2)
Blifva. Han vardl hulpen i rällan lid. Han
är vorden sjuk.
VABDEIN. m. 3. (t. IVardein) Embetsman,
hvilken det tillhör att undersöka hallen af
malmer och mynt.
VARDHÅLL, n. 5. (ford.) Vakt, som utsaltes
att upptäcka och varna för kommande fiender.
VABEC, varä’ck. m. sing. Se Tångsoda.
VARELSE, f. 3. 4) Tillvarelse. / honom
lefve vi, röras och hafve vår v. — 2) Vistelse.
Huru länge blir v-n i staden? — 3) Se
Väsende. Alla lefvande v-r. — 4) Brukas äfv. i
föraktlig mening. Hvilken ovärdig v.!
VARF, n. 5. (t. Werfl) Se Skeppsvar(.
VÅRFÅGEL, m. 2. pl. — fåglar, (af Var, adj.)
En roflagel, ofvan gråblå, under hvil, som falt
sitt namn deraf, att. då han blir varse en hök,
uppger han ett gällt skri och varnar med det
samma småfåglarna att akta sig. Lanius
Excu-bitor. Kallas äfv. Större Törnskatan.
VARG, vårrj, m. 2. I. (jfr. Ulf) 4) Allmänt
bekant rofdjur. Canis lupus. (Fam.) Äla som
en v., glupskt. Hungrig som en v., glupskt
hungrig. (Ordspr.) Aled v-arna måste man tjula,
se Tjula. — Ss. V-hona, -jagl, -jägare,
-klo, -lik, -skinn, -ljut, -unge.
VARG, m. 2. II. (i fornspråket; sannolikt af
moes.göl. Wargjan, döma skyldig till slraff) 4)
Billog dömd. — 2) Röfvare. V. i veum,
helge-rånare.
VARG BÖNA, f. 4. Ell växlslägte, hvars arter
odlas dels som foderväxter, dels som
blomster-växter. Lupinus.
VARGERING, ^årjä’rinng, f. 2. (af Värja,
försvara) Reservtrupper, som de rustande vid
utomordentliga tillfällen åtagit sig att prestera. —
Ss. V-skarl, -smanskap. [Vargerning.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
