Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vansinnighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAN
VAP
659
3) (fig.) a) Ytterst oförnuftig. EU v-l företag. —
b) Ytterst häftig, förtviflad. EU v-l anfall.
VANSINNIGHET, f. 3. i) Det menniskans
tillstånd, då förståndets bruk upphört och
lcm-nat rum för inbillningskraftens förvirrande spel.
— Syn. Vanvett, Förryckihet, Svagsinthet,
Sinnessvaghet, Galenskap, Raseri, Ursinne,
Kollrig-het, Vurmighet. — 2) (fig.) a) Högsta grad af
oförnuft. — b) Vild, förtviflad häftighet.
VANSINNIGT, adv. i) På ett sätt, sorn
förråder vansinne. Blicka v. omkring sig. — Syn.
Vanvettigt. — 2) (fig.) Ytterst oförnuftigt; ytterst
häftigt, förtvifladt. Spela v. Strida v.
VANSKAPå, v. a. i. Göra vanskaplig. —
V-d, part. pass. o. adj. 4. Se Vanskaplig.
VANSKAP1NG, m. 2. Se Missfoster.
VANSKAPNAD, m. 3. Se Vanskaplighcl.
VANSKAPLIG, a. 2. 4) Illa skapad. En v.
dvärg. —2) Vidunderligt ful, oformlig. —
Fan-skapligt» adv.
VANSKAPLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
vanskaplig; vänskapligt utseende, vidunderlig
fulhet, oformlighet.
VANSKLIG, vånnskligg, a. 2. (af gamla verbet
Vanska, ombyta) 4) Ombytlig, föränderlig, ostadig,
vacklande. V. lycka, helsa. — 2) Tvifvelaktig.
tvetydig, svår, kinkig, farlig. Eli v-l förelag.
V.sak. V. ställning. Det ser v-tui all kunna...,
det är föga utsigt &c.
VANSKLIGHET, f. 3. 4) Föränderlighet,
osladighet. Lyckans v. — 2) Tvifvelaktighet,
svårighet, farlighet. Förelagets v.
VANSKÖTA, v. a. 2. Illa sköta, missvårda.
— Vanskötande, n. 4.
VANSKÖTSEL, m. sing. Dålig, försummad
skötsel. Han dog af v.
VANSLÄGTAS, v. dep. 4. Blifva sämre än
slägten. V. från sina förfäder. —
Vansläg-tande, n. 4.
VANSTÄLLA, v. a. 2. Gifva fult utseende,
göra ful; förändra ens utseende, så att han icke
eller med svårighet kan igenkännas. Brukas både
egentl. och fig. Han har blifvit v-lld i
ansig-lel af ell sabelhugg. (Fig.) En mängd af
tryckfel v. arbetet. — V-nde, part. akt. o. adj. 4.
EU v. ärr. — V-lld, part. pass. V. af
förskräckelse. — Vanställande, n. 4. o.
Vanställning. f. 2.
VANT, vånnt, n. 5. Vant kallas de tåg, som
på ömse sidor stötta master och stänger på ett
fartyg, och tjena för folket alt äntra upp uti.
VANTE, vånnle, m. 2. pl. vantar. 4) Af tyg
sydd eller af ull slickad eller knuten betäckning
för banden, med eller ulan betäckning för hvarje
finger särskilt (Fingervantar, Belgvantar). Taga
v-larna på. (Fig. fam.) Stå ell. vara väl i
v-larna hos någon, slå väl hos honom, äga hans
ynnest. Slå v-larna i bordel, ge upp staten.
Lägga v-larna på, bemäktiga sig. Del går som
lappa v-lar, lätt, raskt, fort.
VANTKLAMP, m. 2. (skepp.) Klamp, som
fastnajas vid hufvudlåget af elt vant, för att
dervid belägga en löpande ända.
VANTKNOP, m. 2. (skepp.) Knop, som brukas
till sprungna eller afskjutna vants lagning.
VANTLEJDARE, m. 3. (skepp.) En tågstege
från däcket till undervant.
VANTREFNAD, m. 3. Tillstånd, då
person, djur, växt vantrifves. Kan äfven brukas
figurligen, t. ex.: Konstens v. i ell ohyfsadt
land.
VANTRIFVAS, v. dep. 3. (böjes som Trifvas)
Trifvas illa, sakna trefnad. Säges om menniskor,
djur och växter, somt äfven figurligen.
VANTRO, m. sing. Villfarande, falsk,
förvänd tro.
VANTROGEN, a. 2. neulr. - et. 1) Full af
vantro. — 2) Som oj tror hvad som säges,
upp-gifves. Jag är v.. tror det icke.
VANTROGENHET, f. 3. Bristande tro till
något som säges, uppgifves.
VANTRÖSTA, v. n. 4. Se Misströsta.
VANTSTOPPARE, m. S. (skepp.) Ett kort
låg med en knop i hvardera ändan, hvilken najas
öfver elt sprunget eller afskjulet vant.
VANTVEFLING, m. 2. Se Vefling.
VANTYDA, v. a. 2. Se Misslyda.
VANTÖGA. n. 4. pl. — ögon, (skepp.) Öga,
som formeras i midten af elt hufvudtåg och
krän-ges öfver toppen.
VANVETT, n. sing. 4) Sinnessjukdom, som
skiljer sig ifrån Vansinne deruti, att den yttrar
sig genom en mängd af osammanhängande,
orimliga idéer, hvaremot Vansinnet ofta är tyst och
tanklöst. — 2) (fig.) Högsta oförnuft. Del vore
v. all vidare tänka derpå.
VANVETTIG, a. 2. 4) Som till en del
förlorat bruket af sitt förstånd. Jfr. Vanvett. —
2) (fig.) Högst oförnuftig. Man skulle vara v.,
om man vidare försökte. Eli v-l förelag.
VANVETTIGHET, f. 3. Se Vanvett.
VANVETTING, m. 2. Vanvettig mcnniska.
VANVÅRD, m. sing. Försummad, bristande
vård. — Syn. Vanskötsel, Vanhäfd, Vanvårdnad.
VANVÅRDA, v. a. 4. Illa vårda. — Syn.
Vansköta, Missvårda, Vanhäfda, Vårdslösa,
Försumma. — V anvår dande, n. 4.
VANVÅRDNAD, m. sing. Se Vanvård.
VANVÄRDE, n. 4. Ringa eller intet värde.
VANVÖRDA, v. a. 4. Ej visa tillbörlig
vördnad. — Syn. Missakla.
VANVÖRDIG, a. 2. Som visar eller
uttrycker vanvördnad, Visa sig v. emot någon. V-l
uppförande. V-a ord.
VANVÖRDNAD, m. sing.. Uppförande, som
utvisar brist på vördnad för någon. — Syn.
Sidvördnad.
VANÄRA, f. sing. Hvad som skämmer, sätter
fläck på ens ära. — Syn. Se Vanheder.
VANÄRA, v. a. 4. Se Vanhedra. V. en
qvinna, kränka henne. — V. sig, v. r. Se
Vanhedra sig. — V-nde, part. akt. o. adj. Se
Vanhederlig.
VAPEN, våp’n, n. 3. 4) a) (t. Waffe)
Verktyg, hvarmed man antingen tillfogar fienden skada
(Anfallsvapen) eller skyddar sig emot anfall
(Försvarsvapen, Skyddsvapen). Se f. ö. Hugg-, Stick-,
Skoll-, Lifvapen. Blanka v., se Blank. Falla
ell. gripa till v., väpna sig. Lägga ned v.,
bortlägga sina vapen, såsom tecken till alt man
ej längre vill göra motstånd. Föra v., kriga,
sirida. Under v., beväpnad, stridsfärdig, t. ex.:
1000 man under v. Sven af v. eller Man af
v., se Väpnare. — b) Säges i utsträckt mening
om de kroppsdelar, hvarmcd vissa djur försvara
sig eller anfalla, t. ex.: Horn äro buffelns v.,
betar vildsvinets. — c) (fig.) (i plur.) Krigshär,
trupper. Han förde våra v. ända till hjertal
af Tyskland. Svenska vapnen inlade ära i
delta krig. — d) (fig.) Hufvuddel af en armé,
som strider med andra vapen, än de öfriga.
Artilleriet är ett v. af hufvudsaklig vigt.
Infanteri är hufvudvapnct i en här. Kavalleri
är ell v., som ofta gör största nytta. En armé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
