- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
653

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vaka ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VAK

VAK

653

hos en sjuk, för alt vid behof sköta och hjelpa
honom. V. öfver etl. lik, vaka i elt rum, der
elt lik förvaras, i ändamål alt bedja för den
dödes själ. och alt hindra allt, som kan ofreda
dess jordiska qvarlefvor. F. ul någon, vaka,
under det man väntar på någon, och till dess
han kommer. — 2) (fig.) F öfver, med
uppmärksamhet gifva akt uppå. V. öfver någon, hafva
omsorg för ens säkerhet, lycka. F. öfver något,
tillse, alt det ordentligt fullgöres. F. öfver ens
uppförande, gifva noga akl derpå, för att hindra
afvikelse från skick och ordning. F. öfver
allmänt väl, bära omsorg derför. (Skämlv.) En v.
öfver oss, se Vaka-öfver-oss. — 3) (sjöt.) Säges
om etl fartyg, då det med lätthet uppbäres af
vågorna. — V-nde, park pres. (Fig.) Med elt
v. öga, med vaksamhet. F. tillstånd, se
Vakande, n. bem. 2.

VAKA, f. 4. Vakande under cn natt eller
större delen deraf, i och för något visst ändamål.
De lärdes vakor.

VAKA, f. i. Se Naltvaka.

VAKANDE, n. 4. 4) a) Tillståndet, då man
vakar; förhållandet, omständigheten, alt någon
vakar. — Syn. Vak, Vaka. — b) Tillståndet, då
man är vaken, d. v. s. ett periodiskt tillstånd af
fullkomligt medvetande, under hvilket själen kan
bruka sina krafter, för att emottaga yttre intryck,
tänka och vilja, saml genom viljan bestämma
kroppen till vilkorlig verksamhet. — 2) (fig.)
Uppmärksamt aklgifvande. Jfr. Vaka, 2.

VAKANS, vakånngs, m. 3. (fr. Vacance, af
lat. Vacare) Förhållandet, alt en tjenst icke är
besatt; äfv. liden, hvarundcr delta äger rum.
[Vacans.]

VAKANT, vakånnt ell. vakånngt, a. 4. Ledig,
obesatt. Tjenslen är v. [Vacant.]

VAKARE, m. 5. 4) En, som vakar. — 2)
(skepp.) Se Ankarboj.

VAKA-ÖFVER-OSS, vaka-Öv’r-a ss, f. 5.
(skämtord) Qvinna, som vakar öfver en ung flickas
kyskhet.

VAKBÄDD, m. 2. Bädd för en vakande
person.

. VAKEN. våk’n, a. 2. neutr. — el. 4) I
vakande tillstånd; ej sofvandc. Vara, blifva v.
Billida v. Han är ännu v., har ej ännu
somnat. Hålla sig v. — 2) (fig.) Vaksam,
uppmärksam.

VAKGLUGG, m. 2. Glugg, der en vaktande
ger akl på hvad som tilldrager sig i nejden.

VAKHUSTRU, f. 3. pl. — hustrur. Äldre
qvinna, som vakar Öfver en sjuk.

VAKLJUS, n. 5. Ljus, som brännes vid
vakande öfver en sjuk.

VAKNA, v. n. 4. 1) Upphöra alt sofva ell.
att vara i vanmakt; blifva vaken. V. ur sin
sömn, ur sin vanmakt. v. upp, se Uppvakna. —
Anm. Imperativen Vakna u pp förkortas ofta till
Vak upp. — 2) (fig.) Börja all blifva vaksam,
uppmärksam.

VAKNANDE, n. 4. Händelsen, atl man vaknar.

VA K NING, f. 2. Se Vakande, n.

VAKPENNINGAR, m. 2. pl. Bclalning för
vakande.

VAKSAM, a. 2. Som noga vakar Öfver, ger
noga akl på något, med uppmärksamhet passar
på hvarje tillfälle, då skada kan ske, och söker
att förekomma den; som med omsorg vårdar sig
om något. En v. vårdare, fader, vän. V. på
landets väl. Hafva etl v-l öga på,
uppmärksamt gifva akl på.

VAKSAMHET, f. 3. Egenskapen att vara
vaksam; vaksamt aktgifvande.

VAKSAMT, adv. Med vaksamhet, med
vaksamt öga.

VAKSTUGA, f. 4. (gam.) Vakande öfver lik.
Hålla v., vnka Öfver lik.

VAKSÄNG, f. 2. Säng för en vakande person
all hvila uti.

VAKT, våckt, f. 3. 4) Vaktande; vaktgöring.
Hålla v., vakta. Hålla god v., vakta
uppmärksamt. Hålla v. om, vakta person eller sak.
Slälla på v., utställa någon att vakta. Slå på
v., vara utställd alt vakta. Fara på v.. göra v.,
vara kommenderad till vaktgöring. Gå på v.,
till vaktgöring, alt stå på post. Komma af v-en,
komma från vaktgöring, eller ifrån ett ställe, der
man stått på vakt. Ha v-en, efler lur föra
befälet öfver vakten; äfv. vara på vakt. (Fig.) Fara
på sin v., taga sig i akl. akta sig. — 2) (om
skeppsbord) Tid af fyra limmar. Dygnel indelas
till sjös i sex v-cr. Se Dagvakt, Hundvakt och
Plaltfol. — 3) Soldater, som blifvit utställda, för
att vakta fångar, eller att bevaka cn enskilt
persons, en kropps, en armés säkerhet, o. s. v.; äfv.
enskilta personer, som i och för något dylikt
ändamål posterat sig eller blifvit utställda på ett
ställe; äfv. sjömän, som hålla vakt på elt fartyg.
Slälla ul v. Sälla v. om någon. Han slog
sig genom den manstarka v-en och flydde. —
S. m. 3. Vaktande soldat, sjöman; vaktkarl.
(Vackt, Vagt.)

VAKTA, väckta, v. a. 4. (af Vaka) 4) Vara
utställd på post, hålla sig på ett ställe eller
åtfölja personer, boskap, för alt hindra rymning,
skingring, eller till skydd och säkerhet. V. en
fånge. V. boskap. Absolut säges: Gå och v.,
hvilket äfv. betyder d. s. s. Gå och patrullera,
spionera. V. ul cn, gå så länge och vakta, lills
den, som man väntar, kommer. (Jäg.) V. upp,
att gå ut på förhör (se d. o.) och lyssna efler,
om skogsfågeln slår i träd om aftonen. — Syn.
Bevaka. — 2) Se Bevaka, bem. 2. En moder
bör noga v. sina döttrar. — 3) Skydda, bevara,
akta. V. en för någol. V. landet för en smitta.
V. sin själ för synd. — V. sig. v. r. Bevara
sig, skydda sig, akta sig. V. sig för elaka
menniskor, för synd. V. sig för all synda. [Vackla,
Vagta.]

VAKTANDE, n. 4. Handlingen, då någon
eller något vaktas.

VAKTARE, m. S. -ARINNA ell. -ERSKA,
f. 1. Vaktande person. Bildar åtskilliga
sammansättningar, såsom Boskaps-, Svin-, Fångvaktare.

VAKTBÄNK, m. 2. En bänk pä skansen
af ell fartyg, hvarå vaklhafvande oflicern kan
sälla sig.

VAKTCORPS, m. 3. Se Vakllrupp.

VAKTEL, våckl’1 o. våckt’1, m. 2. pl. vaktlar.
Hönsfågel af Rapphönsslägtel. nära 8 tum lång,
rostbrun eller roslgrå med svarta fläckar och
gulakliga längdstreck; i norden flyttfågel. Perdix
coturnix.

VAKTELHUND, m. 2. En hundras, som
in-Öfvas (ill jagi på vaktlar.

VAKTELKUNG, m. 2. Se Kornknarr.

VAKTELNÄT, n. 5. Jagtnät till vaktlars
fångande.

VAKTELPIPA, f. 1. Pipa, hvarmed vaktlar
lockas.

VAKTFRI, a. 2. nculr. — fritt. Befriad ifrån
vaktgöring. — Vaklfrihel, f. 3.

VAKTGLAS, n. 5. Elt sandur, som rinner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0659.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free