- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
625

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Upptäcktsresa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÜPP

täckes. Säges för alla bem. af verbet Upptäcka.
U-en af Amerika. Göra en u. U-en af en
sammansvärjning. Hans ofrivilliga u. af den
hemlighet, han så länge förvarat, räddade oss.

UPPTÄCKTSRESA. f. 4. Resa, företagen i
ändamål alt genomforska okända trakter eller söka
förut obekanta länder. Columbi u-sor.

UPPTÄNDA, v. a. 2. 4) Se Tända. U elt
ljus. — Äfv. Tända upp. — 2) (fig.) Väcka
någon stark lidelse. Delta ord u-de hans vrede.
Han u-des af kärlek till henne. U-s af hal,
vrede, hämd. — Upplän dande, n. Å. o.
Upp-tändning, f. 2.

UPPTÄNKA. v. a. 2. Genom tänkande
uppfinna. påfinna. U. medel, utvägar. Del är del
bästa, som kan u-s. — Äfv. Tänka upp. —
Upp län kan de, n. 4.

UPPTÄNKLIG, a. 2. Som kan upptänkas,
Alla u-a medel.

UPPTÖA, v. a. o. n. 1. Genom tö bortsmälta.
Lenvädrel har u l all snön. Snön har u-t. —
Upplöande, n. 4.

UPPUTI, üppuli ell. üppuli, prep. o. adv.
Uppe uti.

UPPUTSA, v. a. 4. Putsa något, så alt’det
åter blir snyggt, prydligt. — Äfv. Pulsa upp.
— Uppul sande, n. 4. o. Upp ut sn ing, f. 2.

UPPVAKNA, v. n. 4. Se Vakna. — Äfv.
Vakna upp. — Uppvaknande, n. 4.

UPPVAKTA, v. a. 4. 4) Passa upp på,
be-Ijena (en hög person). U. en furstlig
person. U. hofvel. — Brukas äfv. absolut.
Fröken L. u r hos prinsessan. — 2) Aflägga
skyldigt besök hos (en hög. förnäm person, förman,
lärare, o. s. v.). Jag ämnar i morgon u.
presidenten S. — Säges äfv. absolut, l. ex.: U. vid
hofvel. (Fig.) U. en med något, visa en något
slags hyllning, t. ex.: U. en förman med ett
lyckönskningsbrcf. — Uppvaktande, n. 4.

UPPVAKTNING, f. 2. 4) Uppassning hos en
hög person. Ha u-en, vara i tur alt förrätta
den. — 2) Underdånighets- eller vördnadsbesök.
Göra sin u. hos någon, äfv. (fig.) visa sig yiierst
artig, uppmärksam emot någon. Gå på u-ar. —

3) (jäg.) Skyltens inställande, för att efterhöra,
hvar tjädern tar sitt naltqvarier.

UPPVECKLA, v. a. 4. Upplaga något
hop-veckladt. — Äfv. Veckla upp. — Upp v
ecklande. n. 4 o. Upp veck lin g. f. 2.

UPPVEKA, v. a. 4. 4) Göra vek, mjuk. —
2) (fig.) Röra, beveka. U. ens sinne. — Äfv.
Veka upp. — Upp vekande, n. 4. o.
Uppvek-n in g. f. 2.

ÜPPVEKNA. v. n. 4. 4) Blifva vek, mjuk.
— 2) (fig.) Röras, bevekas. — Äfv. Vekna upp.
— Uppvekna n de, n. 4.

UPPVID, üppvfd, prep. o. adv. Uppe vid;
upptill.

UPPVIGLA, v. a. 4. (t. aufwiegeln) Egga (ill
uppstudsighet, till uppror. — Uppviglande,
n. 4. o. Uppvigling, f. 2.

UPPVIGLARE, m. 5. En, som uppviglar.

UPPVIKA, v. a. 3. (böjes som Vika) Vika
uppåt, tillbaka. U. byxorna nedtill. — Äfv. Vika
upp. — Uppvikande, n. 4. o. Upp vi kn ing,
f. 2

UPPVINDA, v. a. 4. Genom vindning
uppflytta, uppdraga, uppbringa. Jfr. Vinda. U.
ankaret. — Äfv. Vinda upp. — Upp v i ndande,
n. 4. o. Up p vin dn ing, f. 2.

UPPVINKA, v. a. 4. Genom viokning
uppkalla. upp-locka. — Äfv. Vinka upp.

II.

UPP 625

UPPV1RKA. v. n. 4. Virka slut på. Allt
garnet är u dl. — Äfv. Virka upp.

UPPVISA, v. a. 4. o. 2. 4) Upplägga,
framlägga ell. framhålla och visa; förete. U. sina
kort. U. pass. — 2) (fig.) Visa, upple, omtala,
nämna. Ingen kan u. exempel på någonting
sådant. — Äfv. Visa upp. — Uppvisande,
n. 4. o. Uppvis ni ng, f. 2.

UPPVRIDA, v. a. 3. (böjes som Vrida) 4)
Öppna genom vridning. U. ell lås. — 2) Höja
genom vridning. U. veken i en lampa. — 3)
Vrida tillbaka något hopvndet. snodt. U. ell rep.
— Äfv. för alla bem. Vrida upp. —
Uppvridande, n. 4. o. Uppvridnin g, f. 2.

UPPVRÄKA, v. a. 2. Häftigt, rned kraft
uppkasta. Hafsvågorna u-kle liket på stranden.
— Äfv. Vräka upp. — Uppvräkande, n 4.
o. Uppvräkn in g, f. 2.

UPPVÄCKA, v. a. 2. 4) Väcka ur sömn.
U. en sofvande. U. någon ur sömnen. (Fig.)
U. från de döda, åler gifva lif ål en död.
Herren har u-k( oss en förlotsare, söndt oss. låtit
komma (ill oss en f. (Bibi.) U. sinom broder
säd, äkta sin aflidne broders enka. — Äfv. Väcka
upp. — 2) (fig.) Förorsaka, framkalla, frambringa.
U hal, kärlek. — Uppväckande, i». 4. o.
Upp väckning, f. 2.

UPPVÄCKELSE, f. 3. Handlingen, hvarigenom
någon uppväckes. (Fig.) U. från de döda,
återkommande till lif.

UPPVÄDRA, v. a. i. Få väder af. Säges
både cgcnll. o. figurligen. Jfr. Väder. — Äfv.
Vädra upp. — Upp vädrande, n. 4.

UPPVÄGA, v. a. 2. L 1) Väga något, som
skall säljas, utdelas, o. s. v. U. 10 marker
gråsidor åt en bonde. U. 5 marker sill åt
en fattig. — 2) Lyfta upp genom hüfkraft
(häf-slång. domkraft, o. s. v.). U. en sten, ell hus.
— 3) a) Genorn något, som lägges på ena
vigtskålen, göra att den andra går upp i jcmnhöjd
rned den förra. (Fig.) U. med guld, med
penningar godlgöra, ersätta, betala. Del kan ej med
penningar u-s, kan ej gäldas, betalas. — b)
(med sak till subjekt) Motsvara i vigt. — 4) (fig.)
a) Molsvara, gå upp crnot. Delta u-ger mina
skäl. Hans förljensler u. på intet sätt
med-sökandens. — b) Godlgöra. Denna dygd u-ger
många fel. — Äfv. Väga upp (ej gerna i fig.
mening). — Up p v äga n de, n. 4. o.
Uppväg-ning, f. 2.

UPPVÄGA, v. a. 4. II. Göra vägad.

UPPVÄLLA, v. n. 2. 4) Koka upp. — 2) (om
källor) Springa upp ur jorden. — Äfv. Välla
upp. — Uppvä Ilande, n. 4. o.
Uppväll-ning. f. 2.

UPPVÄNDA, v. a. 2. Åter vända uppåt något,
som varit omvändl,* vända rätta sidan uppåt. U.
ett kort. Upp- och nedvända, se Vända upp
och ned. Upp- och nedvänd, sorn blifvit vänd
upp och ned; äfv. (fig.) bakvänd, förvänd. — Äfv.
Vända upp. — Uppvändan de, n. 4. o.
Uppvä n dn in g. f. 2.

UPPVÄRMA, v. a. 2. 4) Åter göra varm.
U. mal. U. stelnade lemmar. — 2) Göra väl
varm. U. ell rum. U. sängkläder. — Äf. Värma
upp. — Uppvärmande, n. 4. o.
Uppvärmning. f. 2.

UPPVÄXA, v. n. 2. o. 3. (böjes som Växa)

4) Uppkomma ur jorden, af rot, lök, frö, o. s. v.
Ogräs u-xer läll. En telning har u-xl nf
kärnan, som sattes. — 2) (om nienniskor och
djur) Växa lill full storlek. De u-xle
lillsam-79

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0631.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free