Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Undfallenhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604 UND
Intel ord af hvad han sade har u-llil mig.
Del u-föll mig, all han ytlrade delta. Hans
vink u-föll mig. — Syn. Undgå. — 2) Falla ur
minnet, glömmas. Namnet har u llil mig. —
3) Ofrivilligt eller af tanklöshet yttras. Några
oförsigliga ord u-föllo honom. — Syn.
Undslippa. — 4) Gifva efter. Jag har u-llil för
honom så länge som möjligt. — U-nde, part,
pres. Brukas adjektivt i samma mening som:
Eflergifvande. efiergifven.
UNDFALLENHET, f. 3. Egenskapen att vara
undfallande, efiergifven. — Syn. Eflergifvenhcl.
UNDFLY, v. a. 2. Fly undan, rädda sig
undan någol hotande, farligt eller skadligt;
undvika. U. faran. V. det onda. U. synden. U.
dåligt sällskap. — Syn. Fly, Sky, Afsky,
Undvika — Undflyende, n. 4.
UNDFLYKT, f. 3. 4) Händelsen, då man
undflyr; räddning genom flykten; tillfälle,
möjlighet alt fly. att komma undan. Här är ingen u.
— 2) Tillflykt. Der fann han en u. för deras
raseri. Del är hans sista u. — 3)
Förevändning för att slippa undan. Söka u-er. Del är
bara lomma u-er. Han har hundrade u-er.
Del är hans sista u. — Syn. Undskyllan,
Und-skyllning.
UNDFÅ, v. a. 2. (böjes som Få) 1) Få,
emol-taga. erhålla. U. den heliga nattvarden. — 2)
(bibi.) a) Emollaga cn besökande. Väl u. någon.
— b) (absolut) Blifva hafvande. — Undfående,
n. 4.
UNDFÅNGST, f. 3. Undfående, cmoltagande.
U-en af ell bref.
UNDFÄGNA, v. a. 4. 4) Fägna med mat och
dryck. U. någon väl, illa ell. slätt. Man u-do
mig på bäsla sält. — Syn. Gifva lill bästa,
Fägna, Traktera. Regalera. — 2) (fig. fam. o.
skämtv.) U. med. gifva, tilldela. U. någon med
stryk. — Undfägnande, n. 4.
UNDFÄGNAD, m. 3. 4) Undfägnande. — 2)
Del. hvnrmed någon undfägnas.
UNDGÅ, v. a. 3. (böjes som Gå) 4) Undfalla,
ej bemärkas. Del har u-lt min
uppmärksamhet. Intel u-r hans omlanka. — 2) Undslippa.
undkomma; gå ur händerna, gå förlorad. U.
faran. Jag u-gick ej följderna af min
dårskap. Låta tillfället u. sig. Del, som jag
sökte, u-gick mig. — 3) Undvika, afhålla sig
ifrån, låta bli. underlåta. Jag har derigenom
u-lt mycken kostnad. Jag kunde ej u. alt le.
Man kan ej u. del. Jag kan ej u. all säga
er. Ni kan ej u. all besöka honom.
UNDKOMMA, v. a. 3. (böjes som Komma)
Rädda sig eller slippa undan ifrån. Han har
u-mil faran. Tjufven har u-mil polisens
efterspaningar. Brukas äfven absolut eller neutralt,
t. ei.: U. med lifvet. Han har u-mil oskadd.
Fången har u-mil ur fängelsel.
UNDRA, se Undre.
UNDRA, v. n. 4. 4) Förundra sig. U.
höge-ligen. Jag u-r. huru han kan vara så
oförskämd. Man bör ej u., all del går på lok
för honom. U. på, Öfver någol. Jag u-r på
honom, som kan vara så flat. U. ej derpå.
Jag u-r på, all ni vill det. Hvad jag mest
u-r Öfver, är all man så länge förlegal saken.
— 2) Utlrvcker önskan eller nyfikenhet att veta
eller att fa se utgången af något, o. s. v. Jag
u-r, om han är hemma. Jag kan just u.,
huru del går med den saken.
UNDRAN, € sing. indef. Se Beundran,
Förundran.
UND
UNDRANSVÄRD, a. 2. Se Beundransvärd.
— Un dr an svä r dl, adv.
UNDRE, m. UNDRA, f. o. n. adj. kompar. af
adv. Under. Som är, befinner sig, har sitt läge
inunder. U-a sidan, delen. U-a våningen.
UNDSE SIG, v. r. 2. (böjes som Se) Afhålla
sig ifrån alt göra något, af vördnad, aktning för
eller skonsamhet emot någon. Han skulle
öf-verhopat oss med förebråelser, om han ej u-lt
sig för den gamle.
UNDSEELsE. f. 3. Försynthet, blygsel.
UNDSEENDE, n. 4. Vördnad, aktning för
eller skonsnmhet emot cn person, hvarigenom
man bevekes att afhålla sig ifrån något, som man
eljest skulle hafva gjort. Af u. för den gamle
teg han.
UNDSKYLLA SIG. v. r. 4. Ursäkta sig,
skylla (på). U. sig med någol.
UNDSKYLLAN. f. sing. indef. 4) Ursäkt.
Han har gjort sin u. — 2) Förevändning,
und-flykt. Del är bara cn tom u. af honom.
UNDSKYLLELSE, f. 3. eller
UNDSKYLLNING, f. 2. Se Undskyllan.
UNDSLIPPA, v. a. o. n. 3. (böjes som Slippa)
4) Slippa undan, räddas ifrån. U. en fara. U.
slraff. U. en efterhängsen menniska. — 2)
Undfalla, undgå. Elt oförsigligt ord u-slapp
honom. Ingenting u-pcr hennes
uppmärksamhet. — 3) Undvika, undgå. Du kan ej u. all
göra dem en visit.
UNDSTICKA. v. a. 3. (böjes som Slicka) Se
Undanslicka. — U. sig, v. r. Gömma sig; hålla
sig undan, gömd. — Un d stickande, n. 4.
UNDSÄGA. v. n. 2. (böjes som Säga) 4)
Vägra, neka en något. Han har u-sagl mig
sin hjelp. — 2) (föråidr.) Uppsäga. U. en sin
vänskap. — U. sig, v. r. Afsäga sig.
UNDSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sälta) Gifva
hjelp, bistånd. U. någon med penninghjclp.
U. en fästning, komma den lill hjelp med
trupper. — Syn. Se Hjelpa. — Undsättande,
n. 4.
UNDSÄTTNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
undsätter, bispringer; hjelp. Komma en
nödlidande lill u. med penningar. Genom en
väns u. blef han räddad ifrån undergång. —
Syn. Se Hjelp. — 2) Hjelp, som lemnas en
belägrad fästning, stad o. s. v., genom nya trupper,
som diiföras till dess försvar. Fäslningen
be-höfver u. Ila en belägrad siad lill u — 3)
Trupper, som komma en belägrad ori till hjelp.
Ciladellet kapitulerade före u-ens ankomst.
UNDULATION, unndulatschön, f. 3. (lat.) Vågig
rörelse, dallring.
UNDULATIONS-TEORI,–––––tschöns - - ri\
f. sing. (fys.) Den teori för ljuset, enligt hvilken
hela verldsrymdcn är uppfylld af ett ganska fint,
elastiskt medium, kalladt eter, som af
sjelfly-sande kroppar försättes i vågig rörelse.
UNDULERA, v. n. 4. (lat.) Röra sig i vågor,
hafva vågig rörelse. — Un dulering. f. 2.
UNDVARA, v. a. 3. (Har blott infin. o. sup.
Undvarit, samt do tempora. som deraf formeras).
Hjelpa sig förulan. Ja g kan ej u. det. Han
kan ej u. henne. — Syn. Afvara. Umbära.
UNDVIKA, v. a. 5. (böjes som*Vika) 4) Vika
undan, för alt ej möta, råka någon; hålla sig
undan ifrån. Jag såg honom komma på
af-stånd och u-vck honom. Jag u-ker den
tråkiga menniskan, så myckel jag kan. U.
fiende. U. ens möte, sällskap. — 2) Söka att
förekomma; undfly. U. oenighet, tvister, grål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
