Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tvåfingrad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ
TVÅFINGRAD, a. 2. 1) Som har två fingrar.
•— 2) (bot.) T-l blad, fingerlikt blad med två
småblad, som utgå från spetsen af blomskaftet.
TVÅFOTA, f. i. (fam.) Tvåfotadt djur. Säges
skämtvis om menniskan.
TVÅFOTAD. a. 2. ell. TVÅFOTA. a. oböjl.
Som har två (ölter. T-l djur. (Fam., skämtv.)
Tvåfola hästen, se Aposllahästarne.
TVÅHORNIG, a. 2. (bot.) Med två hornlika
bihang; Säges om ståndarknappar.
TVÅHUNDRA, grundtal. Två gånger hundra.
TVÅHUNDRADE, ordningstal. Som följer i
ordningen näst efter den etthundrade nittionde
nionde.
TVÅHÄNDING, se Tvehänding.
TVÅKAMRIG, a. 2. (polit.) Bestående af två
kamrar. T. representation.
TVÅKULLAD, a. 2. ell. TVÅKULLE, a. oböjl.
(bot.) Som tillhör klassen Diadelphia.
TVÅKÖNAD, se Tvekönad.
TVÅL, m. sing. Hårdt såpämne, som utgöres
hufvudsakligen af stearin eller margarinsyra, i
förening med nalron. Tvätta med l. Bvil t.
ell. silkestvål, tillverkas hufvudsakligen af
bomolja och soda, eller af en blandning af bomolja
med vallmolja eller andra fröoljor. Marmorerad
ell. Venedisk l., hufvudsakligen af bomolja med
soda. Rysk l.. af sämre talg och fett med
pottaska eller vanlig lut och koksalt. Amerikansk
ell. Hartslvål, af en blandning utaf harts och
talg med pottaska och koksalt. Parfymerad t.,
med tillsats af välluktande ämnen. Se f. ö.
Kokos-nöloljelvål, Palmlvål, Handtvål, Raktvål. —
Ss. T-aklig, -artad.
TVÅLA, v. a. 4. Gnida med vätt tvål eller
bestryka med tvållödder. T. Tn, ti ll, se Intvåla.
Tilltvåla.
TVÅLASK, m. 2. Ask, hvari tvål, isynn.
raktvål förvaras.
TVÅLBAD, n. 5. Bad i varmt vallen, hvari
hvit tvål blifvit upplöst.
TVÅLESSENS, -ässånngs, m. 3. Ett slags
essens af raffinerad pottaska, venedisk ‘ tvål och
franskt brännvin, som användes lill fin linnetvält
och äfven i st. f. handtvål.
TVÅLGRÄS, n. 5. Se Såpgräs.
TVÅLKAKA, f. i. Tvål i form af en liten
rund kaka.
TVÅLKOKERI, n. 3. Inrättning, ställe, der
tvål tillverkas.
TVÅLKULA, f. 4. Tvål i kulform.
TVÅLLAVEMANG, n. 3. Lavemang, då
venedisk tvål användes.
TVÅLLÖDDER, m. sing. Lödder (se d. o.) af
tvål.
TVÅLNING, f. 2. Gnidning, bestrykning med
tvål.
TVÅLPLÄSTER, n. S. Ett slags plåster,
till-redt af tvål.
TVÅLSPIRITUS, lvä’lspi’rituss, m. sing.
Solu-tion af en del hvit spansk tvål i 3 delar vinspirilus
och 4 del rosenvatten med tillsats af eteriska
oljor.
TVÅLTVÄTT, m. 2. Tvätt, hvarvid tvål
användes.
TVÅLTVÄTTERSKA. f. 4. Tvälterska för
finare tvätt eller s. k. tvåltvätt.
TVÅLVATTEN, n. 5. Vatten, hvari tvål
blifvit upplöst.
TVÅxMANSSÄNG, f. 2. Säng för två personer.
TVÅMASTARE, m. 5. Fartyg, som har två
master.
TVÅ 883
TVÅMÄNNIG, TVÅMÄNNING, «e Tvemannig,
Tvemänning.
TVÅNG, n. sing. 1) Tvingande nödvändighet;
tvingande våld, makt, bud. befallning; tvingande
omständigheter; tillstånd, då man tvingas. Göra
någol af t. Med l. förmå en lill någol. Ulan
l., frivilligt. Del är inlel t., ingen som tvingar;
det beror på fri vilja. Hålla i t. Slå under l.,
bero af annans vilja, ej vara sin egen herre. —
2) Ängsligt slräfvande all rätta sig efter antagna
eller införda reglor och bruk, isynn. i umgänget
och i skön konst.
TVÅNGLÖS, a. 2. Utan tvång, otvungen, fri,
ledig. — Tv ån glöshel, f. 3. — Tv ån g lös l,
adv.
TVÅNGSARBETE, n. 4. Arbete, hvartill man
tvingas.
TVÅNGSARBETSHUS. n. 8. Arbetshus, der
de intagna hjonen hållas till tvångsarbete.
TVÅNGSLAG, m. 2. Lag. som omedelbart
förbjuder att göra eller underlåta något.
TVÅNGSLÅN, n. 8. Lån, som upplages med
tvång.
TVÅNGSMAKT, f. 3. Tvingande makt.
TVÅNGSMEDEL, n. 8. Medel alt tvinga,
tvingande medel. Nyttja t.
TVÅNGSMÅL. n. 5. Se Tvång. Del är
inlel l., beror af fri vilja.
TVÅNGSPLIGT, f. 3. Pligt, till hvars
uppfyllande man kan tvingas.
TVÅNGSRÄTT, m. sing. eller
TVÅNGSRÄTTIGHET, f. 3. Rätlighet att
ut-öfva tvång.
TVÅNGSTILLSTÅND. n. 8. Tillstånd, då man
är underkastad tvång.
TVÅNGSTRÖJA, f. 4. I dårhus bruklig tröja
af läder, som de af dårhushjonen, hvilka uppföra
sig våldsamt, iklädas, för all dymedelst hindras
alt röra armarna fritt och tillfoga andra skada.
TVÅPARIG, a. 2. (bot.) Säges om elt
parbla-digt blad, som har två parblad.
TVÅPUNDIG, a. 2. T. kanon, som afskjuter
en kula om två skålpunds vigt.
TVÅPUNDING, m. 2. Tvåpundig kanon.
TVÅQVEDA, f. 4. Se Pungrålla.
TVÅQVINNAD, a. 2. (bot.) Som lillbör
ordningen Digynia.
TVÅRADIG, a. 2. (bot.) T-l ax, hvars
blommor silta i två rader. T-l svepefoder, när
skärmbladen äro ställda i två rader.
TVÅRYMMIG, a. 2. (bot.) Som har två rym*
men.
TVÅSITSIG, a. 2. Som har två sittplatser.
T. schäs.
TVÅSKIFTESBRUK, n. 8. Det slags
åker-bruksmeiod, då hälften af åkerjorden hvarje år
ligger i träde, men den andra är besådd med råg
eller hvete.
TVÅSKRIFVA, v. a. 3. (böjes som Skrifva)
T. en bokslaf, skrifva den dubbel. — Tv ås kr i
f-ning, f. 2.
TVÅSKUREN, a. 2. neutr. — et. T. ull,el\.
höstull, den som faller efler får, hvilka årligen
två gånger klippas.
TVÅSLAGEN, a. 2. neutr. — el. T-el
timmer, hugget på två sidor.
TVÅSPALTIG, a. 2. (boktr.) Afdclad i två
spalter.n T. kolumn.
TVÅSTAFVIG, a. 2. Som beslår af två
slaf-velser. T-l ord.
TVÅSTRUKEN, a. 2. neutr. — et. (i musik)
Så kallas de noter, hvilka tillhöra den oktav, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
