Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tillykta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIL TIM 543
TILLYKTA, ▼. a. 4. Se Tillsluta. [-[Till-lyckta.]-] {+[Till-
lyckta.]+}
TILLYXA, v. a. 4. Groft tillhugga. — Äfv.
Yxa tTU. — Tillyxande, n. 4. o.
Tillyx-ning, f. 2.
TILLÅTA, v. a. 3.^ (böjes som Låla)n 4)
Förklara, all man later någol ske, ej har någol
der-emol. T. någon all träda in. Jag har ej l-lit
honom del. — Syn. Bevilja, Gifva lof, tillstånd.
Tillstädja, Medgifva. — 2) Utan hinder eller straff,
ulan att blifva ond o. s. v., låta någon göra något
eller låta något ske. Tillåt mig fråga, hvaraf
del kommer. T. sig, förunna sig något; äfv.
göra något, hvartill man ej äger rätt, eller
som ej är passande. Han l-ler sig ingen hvila.
T. sig friheter. T. sig ell oanständigt uttryck.
Han l-ler sig allt för myckel. T. sig all. laga
sig den friheten alt. Jfr. Frihet. T. sig all
säga. — 3) (om sak) Medgifva, ej hindra. Hans
helsa t-ler honom ej del. Hans inkomst kan
l. honom sådana nöjen. — Tillåten, part,
pass. Brukas adjektivt i samma mening som Till—
lållig. T-lna nöjen.
TILLÅTELSE, f. 3. Förklaring, alt man
till-låter något; äfv. tyst medgifvande, hvarigenom
man låter någon göra någol eller låter något ske.
Jag har fåll 1. af honpm all Iräda in. Jag
har hans t. Be en om 1. Del sker med min
1. Med er (din o. s. v.) t., säges af höflighet i
umgängsspråket. när man på förhand vill be om
ursäkt för något, som möjligen skulle kunna
misstyckas. Med er 1. vill jag omtala
förhållandet.
TILLÅTLIG, a. 2. 4) Sorn kan tillåtas. T-a
nöjen. — Syn. Loflig. — 2) Tillåten. Del är ej
14 alt röka der. — Tillåtlighet. f. 3.
TILLÅTLIGEN, adv. På lillåtligt, lofligt sätt.
TILLÄFVENTYRS, adv. Måhända;
möjligtvis.
TILLÄGG, n. B. 4) Tilläggande, lilläggning.
Göra 1. till ell testamente. Berätta saken ulan
egna 1. — 2) Hvad som lillägges eller blifvit
till-lagdt. T-et innehåller, all...
TILLÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga) 4)
Tillöka med. Han har l-lagt hundra riksdaler
till denna summa. T. del som felas. Jag ber
all få t. ännu ell ord. — 2) Tillegna, tillskrifva,
tilldöma. T. någon en dygd. T. en skulden.
Man l-lade mig hemliga afsigter. — 3)
Tilldela, tillslå, anslå åt. Man har t-lagl honom
en pension, en titel. Man har t-lagl mig
rättigheten all... — Tillagd, part. pass. Genom
en 1. artikel i testamentet.
TILLÄGGANDE, n. 4. Handlingen, hvarigenom
något lillägges.
TILLÄGGNING, f. 2. Se Tilläggande och
Tillägg.
T1LLÄGGNINGSVIS, adv. Genom tillägg.
TILLÄGNA, se Tillegna.
TILLÄGOR, f. 4. pl. Tillydande ägor, [-egor.]
TILLÄMNA, v. a. 4. 4) Göra ämne till, t. ex.
groft tillhugga, o. s. v. — 2) Ämna åt. T. en
något. — 3) Se Tillärna.
TILLÄMPA, v. a. 4. 4) Se Lämpa, bem. 2.
Denna vers kan man t. på honom. T. ell
lagens rum på ell förevarande fall. Hvad slraff
bör l-s för dclla brott? — 2) Gifva användning.
T. cn teoretisk sals i verkligheten.
Kommu-nisternes läror äro svåra att t. —
Tilläm-pande, n. 4.
TILLÄMPLIG, a. 2. Som kan tillämpas.
Ordspråket är väl t-t på honom.
TILLÄMPLIGHET, f. 3. Egenskapen att kunna
tillämpas.
TILLÄMPNING, f. 2. Handlingen, då man
tillömpar. Göra t. af en vers i Homer på
någon. Göra t. på något. Jag säger del ulan
t., utan åsyftning på person. Del har 1. på
honom, kan på honom tillämpas.
TILLÄNDAGÅ, v. n. 2. (böjes som Gå) eller
TILLÄNDALÖPA. v. n. 3. (böjes som Löpa)
Gå, löpa till ända. Se Ände.
TILLÄRA. v. a. 2. Lära och inöfva i något.
Brukas mest i part. pass. Tillärd.
TILLÄRNA, v. a. 4. 4) Hafva för afsigt att
göra något. Han t-de en resa till Italien. —
Brukas mest i part. pass. — 2) Se Tillämna, 2.
— T-d, part. pass. En 1. resa.
TILLÄSA. v. a. 2. Läsa igen med nyckel. —
Äfv. Läsa till. — Tillåsande, n. 4.
TILLÖFVA, v. a. 4. Inöfva och tillvänja.
TILLÖKA, v. a. 4. o. 2. Öka genom tillägg.
— Äfv. Öka lill. — Syn. Se Öka. —
Tillökande, n. 4.
TILLÖKNING, f. 2. 4) Handlingen eller
verkningen, hvarigenom något lillökes. — 2) Det,
bvarmed något tillökcs eller blifvit lillökt. En t.
af 200 r:dr i lön.
TILLÖNSKA, v. a. 4. önska någol till, åt
någon. Jag l-r dig allt godt.
TILLÖNSKAN, f. sing. indef. eller.
TILLÖNSKNING, f. 2. Önskan, som göres för
någon. Med t. af en glad julhelg, tecknar en
trofasl vän.
TILLÖFVERS, tillö’värrs, adv. (fam.) Till öf*
verlopps, öfrigt. Jag har ingenting t. alt ge
bort.
TILLÖSA. v. a. 2. Genom ösning tillägga. —*
Äfv. Ösa lill. — Tillösning, f. 2.
TILRA, se Tillra.
TILS. se Tills.
TILTA. ti llta, f. 4. Den smala Jordremsa,
som, vid plöjning, af biilen uppskäres och lägges
på sidan.
TI MA, se Timme.
TIMA, ifma, v. n. 4. Se Hända. Vid t-nde
dödsfall, när dödsfall inträffar. [Timma.]
T1MBER, se Timmer, I.
TIMCIRKEL, ii’mmsi’rrk’l, m. 2. pl. —
cirklar. (astr.) Storcirkel, som föreställes dragen
genom himmelspolerna och någon himmelskropps
medelpunkt. T-klar kallas äfven, på jordgloben,
lolf cirklar, som äro dragna genom begge
polerna och afdela eqvalorn i 24 lika stora delar,
motsvarande dygnets 24 timmar.
TIMGLAS, timmglås, n. B. Ett slags ur, som
angifver längden af en förfluten kortare tid
derigenom, alt fin sand ur elt kärl utrinner i elt
annat kärl. Består i allmänhet af tvenne
kägel-formiga glas med spetsarna vända mot hvarandra.
Kallas äfv. Sandur.
TIMID, - i’d, a. (ulan neutr. i sing. indef.)
(lat. Timidus) Skygg, blyg, försagd.
TIMIDITET,––––-ét, f. 3. Skygghet,
blyghet, försagdhet.
TIMJAN, tfmmjann, m. sing. Örtslägtet
Thy-mus. Se f. ö. Backtimjan och
Trädgårdstimjan.
TIMJANSOLJA, f. 4. Ett slags olja, som fås
af timjan.
TIMLIG, tfmmligg. a. 2. (af Timme, ford.
Time, tid) Som tillhör eller har afseende på
denna vcrlden, detta lifvet, eller på det jordiska
i motsats till det andeliga. T-a ägodelar. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
