Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tandagnisslan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAN
— T-d, part. pass. Säges adjektivt om blad,
som i kanten hafva föga djupa, lika stora
inskärningar.
TANDAGNISSLAN, f. sing. indef. (bibi.)
Gnisslande med länderna af pina.
TANDBLÖDNING, f. 2. Tandköttets blödning.
TANDBOKSTAF. m. 3. pl. - bokstäfver.
Bok-staf, som uttalas med tillbjelp af tänderna.
TANDBORSTE, m. 2. pl. — borstar. Borste
till tändernas rengöring.
TANDBÖLD, m. 3. Böld, som bar sitt säte i
tandköttet.
TANDDOKTOR, tånndda cktårr, m. 3. Läkare
för tändernas sjukdomar.
TANDFEBER, m. 2. pl. - febrar. Svår feber,
hvaraf barn plågas vid tandsprickningen.
TANDFIL, m. 2. Ett slags fil, som läkare
begagna till tänders filning.
TANDFISTEL, rn. 2. pl. — fistlar. Fistel,
som har sitt säte i tandköttet eller på halsen
under roten till en tand.
TANDHYLSA, f. 4. Hylsa, hvaruti en land
är infogad.
TANDHÅL, n. 5. Se Tandhylsa.
TANDGRÄS, n. 6. Örten Scleranthus annuus,
med gröna blommor, nyttig emot tandvärk.
TANDKÖTT, n. 5. Det kött, som omsluter
tänderna nedvid.
TANDLASK, m. 2. (lim.) Ett slags lask (se
d. o.).
TANDLÄKARE, m. 3. Se Tanddoklor.
TANDLÖS, a. 2. Som mistai en eller flera
framtänder. — Tandlöshet, f. 3.
TANDMASK, m. 2. Mask, som fräter
tänderna.
TANDMEDEL, n. 3. Medel att bibehålla
tänderna friska.
TANDNING, f. 2. 4) (föga brukl.) Se
Tand-sprickning. — 2) Tänderna i kanten af elt
föremål, t. ex. på ett hjul.
TANDOPERATÖR,–––––ö’r, m. 3. En, som
tar ut länder o. s. v.
TANDOPIAT,––––-åt, n. 3. o. 3. Opiat för
tandvärk.
TANDPETARE, m. 3. Liten slicka eller pinne,
hvarmed tänderna petas rena.
TANDPULVER, n. 3. Pulver, hvarmed
tänder rengöras eller hållas rena.
TANDRAD, m. 3. Hvardera raden af länder
i munnen. Öfra, nedra t-en.
TANDRASP, m. 2. Instrument, hvarmed
tandläkare renskrapa tänder.
TANDSPRICKNING, f. 2. Tändernas första
framträngande ur tandköttet, hos barn.
TANDTINKTUR, tånndlinncktür, f. 3.
Tink-tur för tandvärk.
TANDTÅNG, f. 3. pl. — tänger. Tång,
hvarmed tänder utdragas.
TANDVÄRK, m. sing. Värk i en eller flera
tänder.
TANDÖRT, f. 3. örtan Dentaria bulbifera,
med rödletta eller liffärgade blommor.
TANGENT, tannjä’nnt, m. 3. (af lat. Tangere,
beröra) 4) T-er kallas, på vissa
musikinstrumenter, de i rad sittande långa, smala, i ena ändan
med stift eller hammare försedda anslagsspånen.
— 2) (mat.) En rät linie, som, utdragen å ömse
sidor om en krokig, blott i en punkt berör den
samma. — Syn. Beröringslinie. — Ss. T-rad,
• stift.
TANGERA, tannjèra, v. a. 4. (lat. Tangere)
1) Vidröra, beröra. — 2) (mat.) Säges om en rät
TAN 623
linie, som vidrör en krokig, utan att skära den
samma. — Tangering, f. 2.
TANGERINGSPUNKT, m. 3. (mal.) Punkt,
hvari en rät linie tangerar en krokig.
TANKD1GER, a. 2. Ganska rik på tankar.
TANKE, tånngke, m. 2. pl. tankar, (äfv.
Tanka, i sing. 4.) 4) (i sing.) Förståndets
verksamhet. T-n är väsendtligen fri. Man kan ej
binda t-n. — 2) Hvarje särskilt akt af
förståndet; äfv. det som någon tänkt eller tänker. En
ny, sann, falsk, riklig, snillrik t. En djerf,
skön, sublim t. Sorgliga, vemodsfulla l-kar.
Djupa l-kar. Ljuf, smärtande t. T-kar på
döden, om själen. Alla hans t-kar äro ädla.
Jag yill förklara er min t. Höga t-kar, som
upplyfta själen. Väl uttrycka sina t-kar. Rik,
lom på l-kar. Orätl falla ens t. Delta är
den rådande l-n i hans arbete. Ordet är l-ns
omklädnad. Hafva dåliga t-kar, tänka på det
som är brottsligt, vanhederligt, o. s. v. Hafva
något t l-karna, fårehafva. tillämna något. Vända,
fäsla sina l-kar på, börja att tänka på. Hafva
sina t-kar fäslade på ell. hafva sina t-kar på,
tänka på. Förbehåll i l-karna, tyst förbehåll.
Jag gjorde t l-karna flera förslager, uppgjorde
för mig sjelf öcc. Göra något i l-karna, af
tankspriddhet. Gå i l-karna, vara tankspridd.
Vara i djupa l-kar, tänka på något med hela
sin själ. Ha t-karna med sig, tänka på hvad
man gör. Del har aldrig kommit mig i
tankarna, jag har aldrig kommit att länka derpå.
Slå något ur l-karna, upphöra att länka på,
att hafva något i förslag. Del fins mycken t.
i hans arbete, det röjer en länkande författare.
— 3) Sätt att tänka: föreställning, tro,
förmodan. mening, omdöme. Min t. är, all man
bör våga allt. Delta kan ej vara hans
verkliga t. Säg öppet er t. Hafva samma t.
som någon. Vara af samma l. med någon.
Vara af olika l-kar. Hafva god, dålig t.,
goda, dåliga l-kar om någon eller något.
Hafva en hög t., höga, slora l-kar om, anse
högst förträfflig, utmärkt. Bibehålla sig i en
god t. hos någon, i ens ynnest, bevågenhet.
Göra sig slora t-kar, inbilla sig något stort om
sin person. Föra en på andra t kar, ingifva
annan föreställning, äfv. andra afsigter. Han var
af den l-n all, hans tro, åsigt var alt. Vara
af annan 1., tänka olika. I den t-n att, i den
föreställningen, förmodan att. Säga sin t., Öppet
förklara, yttra sin mening. Hvar har sin t.,
olika sätt all tänka. Komma ell. falla på den
l-n att. tillfälligtvis fåras på den föreställningen
att. Efler min 1., såsom jag tror. Hvad är
er t. derom? hvad tänker ni derom? — 4)
Afsigt, uppsåt, plan, beslut. Utföra sin t. Han
har slagit ur hågen l-n all gifta sig. Man
har aldrig haft minsta 1. all skada er.
Ändra t. — 3) Förmåga att tänka, öfva t-n. Han
har förlorat sina fysiska förmögenheler; t-n
är det enda, som återstår honom.
TANKEANSTRÄNGNING, f. 2. Ansträngning
af tankeförmågan.
TANKEBILD, m. 3. Idé, föreställning.
TANKEBYGGNAD, m. 3. Se System.
TANKEFÖLJD, f. 3. Följd af tankar.
TANKEFÖRMÅGA, f. sing. Förmågan art
tänka. T-n innefattar förstånd och förnuft,
hvilka båda samfäll kallas den högre
kunskapsförmågan. — Syn. Tankcgåfva, Tankekraft.
TÄNKEGÅFVA, f. sing. ell.
TANKEKRAFT, f. sing. Se Tankeförmåga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
