Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sättare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÄT
SÄT
Ml
ning. S. in, införa, t. ex.: S. in någol i en
skrifl. — 6) Plantera. S. träd, polalis. S. öm,
omplantera. — 7) Sammansätta, författa (musik).
S. musik, noter lill ord. S. en aria högre,
lägre, i högre, lägre tonart. — Syn. Komponera.
— 8) (boktr.) Efter ett manuskript insätta stilar
i vinkelhaken, hvarifrån de sedan förflyttas i
skeppet, för att derifrån öfverföras i form. S.
ell ark. Brukas ofta absolut, t. ex.: Han sätter
bra. — 9) (fig.) a) Bringa i visst tillstånd, läge;
försätta. S. en kropp i rörelse. S. en gosse i
lära. S. barnen i skola. S. i ordning, i lag,
t skick, i stånd. S. någon i en annans ställe,
låta någon sköta en annans tjenst, göromål, o. s. v.
S. i [rihel, på fri fot. S. någon i stor ångest,
i oro, fruktan och förskräckelse. S. i
fattigdom. S. en till arbele, föresätta honom ett visst
arbete. S. en lill sludicr, lill handel, låta en
studera, gå in i handeln. S. lill förmyndare,
domare cl s. v., förordna till <5cc. S. ur stånd,
försätta någon i tillstånd alt ej kunna göra något.
S. en öfver en annan, gifva en att befalla öfver
en annan. S. en öfver något, att ha uppseende
deröfver. S. en lill en syssla, förordna, utnämna
honom dertill. S. illa ut, utsätta för fara,
förlägenhet, o. s. v. S. ifrån tjenslen, ell. s. af,
se Afsälla, bem. 3. S. ihop, bringa i oenighet,
i tvist, träta, strid. S. Ull, se Tillsätta. S.
upp, göra uppstudsig, motvillig. — b) Sätta
brukas för öfrigt i en mängd uttryck och talesätt,
samt i förening med vissa partiklar. S. rost,
skorpa, skum, grummel, öfverdragas, betäckas
med rost, grumlas. S. myckel på ell kort,
våga mycket &c.; s. i pant, lemna såsom pant.
S. på spel, utsätta, våga på spel; äfv. (fig.) våga,
äfventyra. (Fig.) S. i verket, börja all bearbeta,
verkställa, utföra. S. bo, hushåll, se Bo,
Hushåll. S. möte med någon, aftala möte &c. S.
någon en viss lid, föresätta, bestämma viss lid
för någon. Del säller ond blod, väcker ovilja.
Säll den händelsen, antag <3ec. S. mod i,
in-gifva mod. S. i Ivifvelsmål, belvifla. S. pris
på ens hufvud, se Pris. S. en ära i, se Ära.
S. borgen för sig, lemna, gifva borgen. S. hal,
fiendskap emellan folk, stifta &c. 5. spioner
på någon, vidtala personer alt spionera på
honom. S. glans på tyger, gifva dem glans. S.
en min på sig, gifva sig cn m. S. värde på,
se Värde. S. på prof, pröfva. S. Hl till,
förlita sig på. S. sill hopp till Gud, hoppas,
för-trösla på G. S. tro till, se Tro. (Sjöt.) S. kurs,
bestämma och derefter styra något visst
kompass-streck. S. bugl i en mast, göra en mast krokig.
(Jäg.) S. på benen, säges orn hunden, då han får
djuret i rörelse. — S. af, se Afsälla; äfv.
förslösa. — S. ån, se Ansätta. — S. bort, se
Bortsätta, bem. 2 o. 3; äfv. förslösa, förstöra. S.
bort sina barn, ackordera in dem i pension,
läroanstalt. — S. efter, se Eftersätta, bem. 2 o. 3.
— S. emot, hålla, våga emot; äfv. jemföra med.
— S. framfö’r, fö re, (ö‘r, gifva företrädet,
föredraga. S. en någol [ö’re, förelägga en någol. —
S. förut, se Förutsätta. — S. i’, vidsätta, skarfva;
se äfv. Isätta, bem. 2. — S* ihop, se Hopsätta,
bem. 2, 3 o. 4. — S. in, se Insätta, bem. 3 o. 4.
— S. néd, om, lill, se Nedsätta, Omsätta,
Tillsätta. — S. upp, se Uppsätta. S. upp i spel,
på vad, utsätta, våga <3ec. S. upp, älv. inrätta,
anlägga, begynna, t. ex.: S. upp en bod, butik,
en handel. (Sjöt.) S. upp vakten, göra
vaktombyte. — S. ul, se Utsätta; äfv. pantsätta, t.ex.:
S. ut kläder. S. ul penningar, utlåna dem mot
ränta, göra dem fruktbara. S. ut med, göra
ovän med. — S. ö’fver,} se Öfver sälla. — V. n.
i) (om harhonor) Yngla. — 2) Strömmen säller,
orsakar ardrift. S. på land ell. blott s. på’, se
Land. S. emellan, se Sitta emellan. — S. sig,
v. r. 1) Förflytta kroppen i sittande ställning.
S. sig på en stol, i sängen, på golfvet, på
marken. S. sig lill häst, lill bords. Säges äfv*
om djur, t. ex.: Hunden satte sig. — S. sig néd,
sätta sig. S. sig upp, resa sig upp, t. ex.: S.
sig upp i sängen. S. sig högre upp, flytta sig
högre upp och der sätta sig; äfv. i sittande
ställning flytta sig högre upp. — 2) (om fåglar) Slå
ned ifrån flygten på ett ställe; äfv. flyga upp på
stång, vagel, pinne (såsom höns, fåglar i bur). —
3) Börja en session. Säges om domstolar.
Bät-ten säller sig. — 4) Sjunka ihop; (om
byggnader) sjunka lill varaktig stadighet. Jorden har
satt sig. Del dröjer länge, innan ell nybygdl
hus sall sig fullkomligt. — 5) Bilda sig, växa.
Der säller sig mögel, rost. Svullnad, som
sät-ler sig på benet. — 6) (om vätskor) Klarna
genom grumlels sjunkande lill bottnen. Man bör
låta kaffet s. sig, innan man dricker deraf. —
7) (om grummel eller främmande ämnen i
vätskor) Sjunka lill bottnen. Man säger äfv.: S. sig
lill bottnen. — 8) (fig.) a) Sakta sig, afsakta,
minskas. Svulsten börjar s. sig. — b) S. sig i:
a) Förflytta sig lill. Gikten har nu sall sig i
magen. — 0) Försätta sig i något visst tillstånd,
läge. S. sig i rörelse, börja att röra sig, att
röras. S. sig i spetsen för en trupp, göra sig
till dess anförare. S. sig i fara, företaga något,
som medför fara. S. sig i gäld, åsamka sig skuld.
S. sig i gunst hos någon, tillvinna sig dess g.
Sätt dig i milt ställe, föreställ dig, att du vore
i min belägenhet. — c} S. sig emot, söka
motverka, hindra. Jag skall alldeles icke s. mig
deremol. S. sig emot ell förslag. — S. sig fast,
se Fastna. — S. sig fö re ell. s. sig någol i
sinnet, se Föresätta sig. — S. sig ihöp, se
Sammansätta sig. — S. sig ned all bo ell. blott
s. sig néd, bosätta sig. S. sig ned i en stad,
på landet. — S. sig lill doms (ell. till domare)
öfver någon, utan behörighet fälla ell hårdt
omdöme om någon. — S. sig upp emol någon,
blifva uppstudsig, göra uppror emot någon. —
S. sig ut med någon, ådraga sig ens ovänskap.
S. sig ul för, se Utsätta sig för. — S. sig ö
fver, anse under sin värdighet, förakta, t. ex.:
Jag sätter mig öfver alt svara honom. Man
bör s. sig öfver sqvaller. — Sall, part. pass.
Sall all förvalla, tillsatt, förordnad &c. —
Betyder äfven: Som satt sig (se Sälla sig, 4); äfv.
adjektivt: (fig.) undersätsig; stadig, mogen. —
Sättande, n. 4.
SÄTTÄRE, m. 5. i) Boktryckeri-konstförvandt,
som sätter det som skall tryckas. — 2) Se
Sällar ekolf.
SÄTTAREKOLF, m. 2. pl. — kolfvar. (artil.)
Den med en kort kolf försedda ändan af en
viskare, hvilken nyttjas alt införa och ansätta
laddningen.
SÄTTARELÖN, f. 3. Betalning till en sätlare
för verksläldt arbele.
SÄTTBRÄDE, n. 4. (boktr.) Bräde, hvarpå
kolumnerna ulskjutas.
SÄTTFISK, m. 2. Fisk, som utplanteras.
SÄTTGREN, f. 2. Se Afläggare, bem. 2.
SÄTTHAMMARE, m. 2. pl. — hamrar. Ett
slags hammare med kort hufvud, men lång och
spetsig pen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
