Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sylstål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYL
SYLSTÅL, n. sing. En sort stål, som
förarbetas till sylar.
SYLT, sy’)lt, n. 3. I socker inkokade frukter
eller bär.
SYLTA, gy’llta, f. 4. I. (ursprungi.: Blöt jord)
Landskapsord, som betyder: våt äng, sumpmark.
(Fig. fam.) Fastna i s-n, möta svåra hinder,
misslyckas.
SYLTA, sy’llla, v. a. 4. II. (af Sall; således
egentl.: Insalta, inlägga med salt) Inkoka (frukt,
bär) med socker, honung eller sirap. S.
pome-ranser, hallon, körsbär. S. kål, bereda den till
surkål. S. i’n, se Insylta. S. öm, sylta ånyo. —
Syltande, n. 4.
SYLTA, sy’llta, f. 4. III. Ett slags maträtt,
som ätes kall med ättika och peppar, tillredd af
det finhackade köttet på hufvud och fötter af svin
eller kalf jemte tunga m. m., kokadl i spad med
kryddor och uppslaget i cn form för att kallna,
eller inlagdt i en servet och åter kokadt i sitt
spad samt derefter pressadt (Press-sylta).
SYLTBRÖD, n. 6. Sockerbröd, öfverstruket
med sylt.
SYLTBURK, m. 2. Burk, som begagnas att
förvara sylt uti.
SYLTHUFVUD, n. 4. pl. — hufvuden. Till
sylta lagadt svinhufvud.
SYLTKAKA, f. 4. Ett slags fint bakverk.
SYLTKÅL, m. sing. Se Surkål.
SYLTKÖRSBÄR, n. 5. En sort körsbär, som
isynnerhet brukas till syllning. Prunus Cerasus
Austera.
SYLTMJÖLK, f. sing. (prov.) Surnad fårmjölk.
SYLTN1NG, f. 2. Inkokning i socker <fcc.
SYLTSAKER, f. 3. p). Hvarjehanda syltade
frukter eller bär.
SYLTSKÅL, f. 2. Skål, hvari sylt förvaras.
SYLÅDA. f. 4. Låda, hvari sysaker förvaras.
SYLÖN, f. 3. Betalning för syarbete.
SYLÖRT, f. 3. Örtslägtet Subularia.
SYMAMSELL, sy’mammsä’ll, f. 3. Mamsell,
som försörjer sig med söm.
SYMASKIN, –schfn, m. 3. Enkom inrättad
maskin för verkställande af syarbete.
SYMBOL, symmbå’1, m. 3. (gr. Symbolon) 4)
Sinnebild. — 2) Trosbekännelse.
SYMBOLIK, symmbålfk, f. 3. 4) Läran om
de forntida folkens religiösa symboler. — 2)
Konsten att framställa religiösa idéer i motsvarande
symboler, vare sig tecken eller ord. — 3)
Teologisk s.; a) Pröfning och förklaring af kristna
kyrkans lärosatser. — b) Läran om elt
religions-partis bekännelseskrifter.
SYMBOLISK, symmbå’lissk, a. 2. 4)
Sinne-bildlig. — 2) S-a böcker, böcker, som innefatta
hufvudgrunderna för en religionsbekännelse.
SYMBOLISKT, symmbå’lisskl, adv.
Sinne-bildligt.
SYMFONI, symmfoni’, f. 3. (grek.) Tonstycke
för en hel orkester, bestående af flera satser.
[Simf —, Symph —.]
SYMMETRI. - - tri’, f. 3. (grek.) Den ordning,
som består i delars likhet eller motsvarighet på
ömse sidor om en medellinie. Jemnmått.
SYMMETRISK, a. 2. Som har symmelri;
af-passad efter ett riktigt förhållande mellan delarna
och det hela.
SYMPATETISK, a. 2. 1) Som har eller
frambringar lika eller liknande känslor. — 2) Som
utöfvar inflytelse, verkar på ett aflägset föremål,
utan att sättet, huru detta sker, eller medlet,
hvarigenom del sker, lälteligen kan märkas eller
SYN 499
förklaras. S. kur, sådan slags sjukdomskur, som
ej sker genom inverkan af medikamenter eller
andra allmänt bekanta botemedel, utan genom en
förmodad hemlighetsfull krafl hos vissa kroppar,
vare sig att de komma i omedelbar beröring med
den sjuke eller icke. [— thet
SYMPATI, symmpatf, f. 3. (grek.) 4)
Inbördes hemlig öfverensslämmelse mellan särskilta
väsenden eller ting i naturen. Medkänsla,
Deltagande. — 2) Förmodad hemlig kraft hos vissa
kroppar alt verka på andra. [Sympatbi.]
SYMPATIKUR, symmpatfkür, m. 3.
SeSym-palelisk kur.
SYMPATISERA, v. n. 4. öfverensslämma i
känslor och böjelser. [— thi -.]
SYMTOM, symmtå’m, im 3. (grek.) Tecken,
förebud, isynnerhet i sjukdom. — Skrifves äfv.
Symptom.
SYMTOMATISK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på en sjukdoms kännetecken. *- Skrifves
äfv. Symptomatisk.
SYN, f. 3. 4) (utan plur.) Förnimmelse af ett
yttre föremål genom synsinnet. Få s. på någol.
S-en sker på del sätt, att det runda ögal, med
sina vätskor, verkar såsom ell konvexl
synglas. Förvända s-en, se Förvända. — 2) (utan
plur.) Det af menniskans fem yttre sinnen,
hvarigenom bon uppfattar bilden af yttre föremål.
Ila god, dålig s. Ha fel på s-en. Förlora,
återfå s-en. Min s. når icke så långt, jag
kan ej se så långt bort. — Syn. Synsinne,
Synförmåga, Synkraft. — 3) a) Något som ses. En
skön, sorglig s. Se en s. i drömmen. — Syn.
Anblick, Företeelse, Åsyn. — b) Se Andesyn.
S-er och uppenbarelser. Se i s-e, hafva syner,
— 4) (utan plur.) Utseende, ulvertes sken. Del
bär s. för saga, se Saga. För s. skull, för alt
genom skenet, utseendet villa andras omdöme. —
3) (utan plur.; fam.) Ansigte. Se någon i s-en.
Slå i s-en, midl i s-en. Lång i s-en, som har
långt ansigte; (fam.) snopen. Säga en någol i
s-en, rent ut. Skratta en midl upp i s-en,
skratta åt någon uppenbart, så att han ser det.
— 6) Besigtning. Hålla s. — Bildar
sammansättningarna Skogssyn, Husesyn, Härads-, Boställs-,
Riddarsyn, m. fl.
SYNA, v. a. 4. Se Besigliga. — S-s, v. dep.
4) Förete sig för synsinnet; blifva sedd, blifva
synlig, visa sig; kunna ses. En meteor syntes.
Bedan syntes tornen. En komet har synts.
Slottet synes ej härifrån. Glädjen syntes i
hans ögon. S. lill, visa sig, låta se sig. Del
syntes ingen fiende lill. — 2) Hafva eller gifva
sig utseende af. Han log del för hvad del
syntes. Han vill s. lärd, vitter, — 3) (fig.)
Framträda öppet, uppenbart, i dagen; vara eller
blifva bemärkt. Han vill gerna skjuta andra
framför sig, ulan alt sjelf s. Han gör det
blott, för all s. — 4) Tyckas. Han synes vara
en god man. Hvad synes er derom? Som
mig synes, dr bäst alt låta bli. Så synes
honom ock. Del synes som han ej mer skulle
tänka derpå. Det synes mig godt. Som
honom godt synes, efter hans godtfinnande. —
Syn. Tyckas, Förefalla, Förekomma. — 3) Inses.
Hdraf synes, all...
SYNAGOGA, - - göga, f. 4. (grek.) 4)
Judeförsamling. — 2) Tempel, byggnad, sal för judisk
gudstjenst.
SYNANDE, n. 4. Besigtigande.
SYNAS, se under Syna.
SYNAXEL, sy’n-åx’1, m. 2. pl. — axlar, (opt.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
