Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Svärdsegg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVÄ SVÄ 497
SVÄRDSEGG, svarrdsä’gg, m. sing. Eggen
på ell svärd. I uttryckel: Falla för s., i strid,
i krig, [-ägg.]
SVÄRDSLEK, m. 2. En i Norden fordom
bruklig öfning, bestående deruti, att man på en
gång lekte med tre små svärd (Handsöx),
sålunda, att ett alltid var i luften, under det man
hade ell i hvar hand, och att man, vid
uppkastandet af del ena, fattade uti det nedfallande,
antingen om handkaflen eller vid udden.
SVÄRDSLILJA, svärrdslillja, f. 4. Bekant
slägle af blomstcrväxter. Iris. Gul S., med stora
gula blommor, allmän på kärraktiga stränder. I.
pseudacorus. Blå S., med blå i violett skiftande,
håriga blommor, allmänt odlad i trädgårdar. I.
ger-manica. Hvil S., i söderländerna, med bvita
blommor och en, då den blifvit torkad,
välluk-lande rot, allmänt kallad Violrot. I. florenlina.
SVÄRDSMAN, svärrdsmånn, m. 5. pl. — mån.
Innehafvare af svärdstecknet (se d. o.).
SVÄRDSMEDALJ, sva rrdsmedållj, m. 3. Ett
år <850 insliftadl hederstecken för manskap af
arméen och flottan.
SVÄRDSORDEN, svä’rrdså’rd’n, m. 2. Svensk
riddarorden, stifiad år 1748 för krigsbefälet, till
belöning för visadt bjeltemod i krig samt långlig
och nyttig tjenst.
SVÄRDSRIDDARE, svarrds––––––, m. 5. (hist.)
S-rnes orden, en andlig riddarorden i Preussen,
Lifland och norra Tyskland.
SVÄRDSSIDA, svä’rrdssi’da, f. 1. På s-n, pä
manliga linien.
SVÄRDSSLAG. svä’rrds-slåg, n. 5. I uttrycket:
Ulan s., utan strid.
SVÄRDSTECKEN, svä’rrdsléckcn. n. 5. Lägsta
värdigheten inom Svärdsorden, inrättad år 1850
för underofficerare af arméen och flottan.
SVÄRFADER, m. 5. pl. — fäder. Fadren till
en person, med hvilken någon är gift. — I
samma mening säges äfven: Svärföräldrar,
m. 2. pl.
SVÄRJA, i dagligt tal SVÄRA, v. n. o. a. 3.
Pres. ind. Svärjer o. Svär. Impf. Svor; pl.
Svuro. Sup. Svurit. Part. pass. Svuren,
(för-åldr.) Svoren. 1) Högtidligt bedyra
sannfärdigheten af en utsago eller uppriktigheten af ell
löfte, under anropande af gudomligheten eller
något heligt och vördnadsbjudande föremål såsom
vittne. S. inför rätten. S. med hand å bok,
med handen på bibeln. S. vid allt hvad heligt
är. S. vid Gud, laga Gud till vittne och
häm-nare Öfver sig, alt dermed bekräfla sitt tal. 5.
dyrt, vid sitt samvete. S. falskt, begå mened.
S. trohet eller trohetsed, vänskap, med cd
försäkra om trohet, vänskap. S. någon döden, af
hat besluta ens död. S. fanan, se Fana. (Lagt.)
S. sig men, svärja falskt. S. sig ifrån något,
s. sig fri, gå cd på, att man är oskyldig. Del
kan jag icke s. för, icke med säkerhet utlofva.
Jag svär icke för, all han är oskyldig, jag
vågar ej med säkerhet påslå, alt... S. börl sig,
svärja falskt. S. på, med cd bedyra, t. ex.: S.
på sanningen af någol. Jag svär på, all det
dr sant. Jag vill s. derpå, är alldeles
öfvertygad derom. — 2) Af lältsinnighet och en
lastbar vana åberopa djefvulco, onda andar o. s. v.,
till bekräftelse af sitt tal, eller Önska andra ondt
genom deras tillskyndelse. S. och bannas. S.
och dundra. S. som en hyrkusk, som en
borsl-bindare, som en Turk, som en dragon, svärja
grofl. S. öfver någon, med uiösande af
svordomar beklaga sig öfver någon. — 3) (fig.) S.
II.
emot, ej passa tillsammans med. Grönt svär
emot blåll. Dessa färger s. mol hvarandra. —
Svärjande, n. 4.
Anm. Ordet anses hafva sin uppkomst deraf,
alt man fordom vid edgång höll ell hart svärd
i handen. Ihre deriverar det ifrån Moes. G.
Svaran, svara.
SVÄRJARE. m. 5. - JERSKA, f. 4. En, som
svär mycket. Se Svärja, 2.
SVÄRM, svä’rrm, m. 2. 4) Se Bisvärm. En
s. af bin. Förlorad, borlflugen s. Se
Blom-slersvärm, Jungfrusvärm. — 2) Slor hop. En
s. af gräshoppor, dagdrifvare.
SVÄRMA, svä’rrma, v. n. 4. 4) Säges om
bisvärmar, som utflyga. Bien börja snarl all s,
— 2) Vandra 1 stora skaror. Folket s-de hela
nallen genom gatorna. Man säger äfven:
Galorna s-de af folk, hvimlade. — 3) Stryka
omkring, för att roa sig, rusta, o. s. v. S. om*
kring. S. hela nallen igenom. — 4)
öfver-lemna sig åt svärmeri (se d. o.). — S-nde, part,
pres. Brukas adjektivt i betydelsen: Fallen för
svärmeri. En s. yngling. S. fantasi.
SVÄRMANDE, n 4. 4) Bisvärmars ulflygning.
— 2) Vandring i stora skaror. Folkets s. på
galorna. — 3) Kringstrykande, för alt roa sig,
rusta. — 4) Se Svärmeri.
SVÄR MAR E, m. 5. 4) En, som öfverlåler sig
åt svärmeri. — 2) Se Buslare, Rucklare. — 3)
(fyrv.) En med gnistcld fylld hylsa, hvilken,
antänd, under några sekunder utkastar en häftig
eld, samt slutar med hylsans sönderbristande.
SVÄRMAREKISTA, f. 4. Etl slags
fyrver-kcripjes, fylld med svärmare.
SVÄRMERI, n. 3. Del själens sjukliga
tillstånd, då man helt och hållet misskänner lifvets
verkliga förhållanden, anser sina inbillningar för
sanna förnuflsbegrcpp eller för verkliga ting, och
dercfler, i strid med verkligheten, inrättar sina
handlingar. Del fysiska s-el, som diktar
naturkrafter, hvilka ej äro till. Hil höra Guldmakcri,
Sljerntyderi, Spådomskonst, m. fl. Del religiösa
s-cl, som i religionsämnen sätter inbillningar och
känslor i förnuftets ställe. Det metafysiska eller
filosofiska s-el, som inbillar sig äga en Öfver det
vanliga förnuflcl upphöjd förmåga alt inse lingens
grunder och väsende. Del politiska s-el, som
öfverdrifver politiska maximer eller grundsatser.
Del estetiska s-el, som i vitterhet och skön konst
lemnar öfverdrifvct inrymrne åt känsla och
inbillning, med förbiseende af förnuftets anspråk.
SVÄRMERSKA, f. 4. Svärmande qvinna.
SVÄRMISK, a. 2. Fallen för smärmeri. —
Svärmis kl, adv.
SVÄRMNING, f. 2. Se Svärmande, 4. —
Ss. S-slid.
SVÄR MOD ER, f. 2. pl. — mödrar. Modren
till en person, med hvilken någon är gifl.
SVÄRSON, m. 3. pl. — söner. Se ålåg.
SVÄRTA, svarrla, f. 4. I. Fågel af
Dykändernas slägte, svart med hvil vingspegel.
Fuli-gula fusca.
SVÄRTA, svärrla, f. 4. II. Svart färg. Se
Boklryckarsvärla.
SVÄRTA, svä’rrla, v. a. 4. 111. 4) Göra, måla,
färga svart. S. cn bok i snillen. S. néd,
nedsmutsa med svärta. S. öm, ånyo svärta. S. upp,
göra svartare. — 2) (fig.) Smäda, förtala,
bak-dania. — Svärtande, n. 4. o. Svärlning,
f. 2.
SVÄRTARE, svä‘rrlare, m. 5. En, som färgar
svart.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
