Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sventjenare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVE
SVI
493
traktering, som en brudgum fordom gaf på
aftonen före bröllopsdagen.
SVENTJENARE, svä’nntjä’nare, m. 3. Sc
Page.
SVENSK, svä’nnsk, a. 2. Som tillhör eller
har afseende på Sverige eller dess innebyggare;
som är född, inhemsk, finnes, växer eller
tillverkas i Sverige; äfv. derifrån kommen, der brukad.
S. stil, ett slags kantig och vinkllg skrifslil,
ursprung). kommen från Tyskland, äfv. kallad Tysk
stil. S-a bokstäfver, ett slags kantiga, skarpa
eller uddiga bokstäfver. som brukas i boktryck.
S. Papegoja, sc Tallbil. — S. m. 2. Svensk
man; innebyggare i Sverige eller en som der är
född.
SVENSKA, svä’nnska, f. 4. 4) Svensk qvinna.
— 2) (utan plur.) Svenska språket. Tala s.
Lära t. Öfversälla från tyskan till s-n. (Fig.
fam.) Tala ren s., tala rent ut. — 3) Fågelarten
Loxia Chloris.
SVEP. n. 3. (pop.) 4) Vädrets svepande. —
2) Slag, släng med piska, o. s. v.
SVEPA, v. a. 4. o. 2. 1. (angl. sax. Stapan,
kläda) Veckla ett klädesplagg, ett stycke tyg
o. s. v. omkring något. S. kappan om sig. S.
elt lik, prydligt kläda det, sedan det blifvit lagdt
i kistan. S. in, 6m, se Insvepa, Omsvepa.
(Fig.) S. in en sak i mörker, mcd afsigt göra
den svår alt förstå, reda eller bedöma.
SVEPA, v. n. 2. II. (ursprung). Sopa) Sägcs
om en våldsam vind, som far fram på trånga
ställen. Vinden sveper genom galorna, i
gathörnen.
SVEPA, v. a. 4. III. (t. schweifen) Genom ett
slags drifning utsvänga runda och ovala kärl i
kanten.
SVEPANDE, n. 4. Handlingen, då man sveper.
SVEPDUK, m. 2. Tyg, hvari elt lik är svept.
SVEPE. n. 4. 4) Omhölje. — 2) (bot.) En
samling af flera blomskärmar, som merendels sitta
i krans omkring blomskaftens nedre del.
SVEPEBLAD. n. 5. (bot.) Hvarje särskilt af
de blad, som bilda ett svepe.
SVEPEFODER. n. 5. (bot.) Se Blomhålk.
SVEPERSKA. f. 1. Qvinna, som sveper ell lik.
SVEPHAMMARE, m. 2. pl. — hamrar. Elt
slags hammare, hvarmed bleck bearbetas.
SVEPING. m. 2. (skepp.) Spetsadt låg.
SVEPKLÄDE, n. 4. Se Svepduk.
SVEPNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
sveper. Se Svepa, I o. III. — 2) Kläder,
hvar-uti elt lik svepes, innan det begrafves.
SVEPSAK, f. 3. Förevändning lill slrid, tvist,
gräl. Göra sig en s. med någon.
SVEPSKÄL, n. 5. Dikladi skäl,
förevändning.
SVEPSTOCK, m. 2. Verktyg, som begagnas
vid svepning. Se Svepa. HL
SVETSA, svèltsa, v. a. 4. (t. schweissen)
Omedelbart hopfoga två jernslycken på det sätt, all
begge på de motsvarande ylorna bringas lill stark
hvitglödgning och öfverslrös med sand, sorn
smälter till glas och skyddar ylorna mot oxidcring,
hvarefter de skyndsamt sammanläggas och med
täta slag hoppressas. 5. ihop, se Hopsvetsa. —
— Syn. Välla. [Svessa.]
SVETSNING, svèllsning, f. 2. 4)
Förfarandet, då man svetsar. — 2) Ställe, der något blifvit
svetsadt.
SVETSVÄRME, m. sing. Den värmegrad, som
Sr behöflig för svetsning.
SVETT, m. sing. 4) Kroppens utdunstntng,
då den icke genast förflygtigas, utan afsätter sig
på huden såsom vatten. Drypa af s. Lukta s.
Engelska s-en, se Engelsk. (Fig.) Mycken s.
och möda, mycket arbeie. Se Anlete. —
2)Dun-ster, som afsatt sig i form af fuktighet. S. på
murar, fönster, o. s. v. — Ss. S-droppe,
-lukt.
SVETTA. v. a. 4. jfam.) S. ell. s. néd, orena
med svett. — S-s, v. d. 4) Utdunsta vätskor
till den mängd, alt de bilda svett. S. om
huf-vudet, om händerna. Taga in, för all få s.
S. blod, säges, då blod utsipprar genom porerna.
S. borl, ut, genom svettning utdrifva, blifva af
med. S. ut. äfv. upphöra all sveltas. (Fig. fam.)
Jag s-ades vid att se..., del var mig en plåga,
oroade mig på det högsta att se... — 2) (fig.)
Öfverdrifvet arbeta, möda sig. Jag har mycket
s-ls derför. — 3) Säges om vissa ting, då* de
genom afdunstning eller fällning ur luften
öfver-dragas med en fuktighet, som liknar svett. Vissa
sorter äplen s. Fönster och murar s. — 4)
(garf., om hudar) Vara i jäsning.
SVETTBAD, n. 3. 4) Varmt bad, som tages
i upphettadt rum. för att få svettas starkl. — 2)
(fig. fam.) Stark svettning.
SVETTBADD, n. 3. (fam.) Stark svettning.
SVETTDR1FVANDE, a. 4. Som drifver svetten.
S. medel.
SVETTDRYCK, m. 3. Svelldrifvande dryck.
SVETTDUK, m. 2. (bibi.) Duk, hvarmed
svetten aftorkas.
SVETTFEBER, m. 2. Med häflig mattande
svett förbunden feber.
SVETTHUND, rn. 2. Jaglhund, som drifver
på blodspår.
SVETTHÅL, n. 3. Svelthål kallas de fina
öppningar i huden, hvarigenom utdunslningen sker.
— Syn. Por.
SVETTIG, a. 2. 4) Betäckt med svett på
huden. Jag är myckel s. S. öfver hela kroppen,
om händerna, i hufvud el, på ryggen. —
2)öf-vertäckt med fuktighet. S-a murar. —
Svetti gh el, f. 3.
SVETTKUR, m. 3. Fortsatt begagnande af
svettning såsom medel emot en sjukdom.
cur.J
SVETTLAFVE, m. 2. pl. — lafvar. Lafve
i en badstuga, der svetibad tagas.
SVETTNING, f. 2. 4) Uldunslningens [-afsält-ning på huden såsom svett. Komma i s.
Försälla någon i s. — 2) Förhållandet med frukt,
murar, fönster m. m., som sveltas. — 3) (garf.)
Hudars inrifning med salt på köllsidan och
hoprullning samt läggning i högar, för alt komma i
jäsning, hvarigenom håren lossna. — 4) Elt sätt
att pröfva bösspipor.
SVETTKÄLLARE, m. 2. pl. — källrar. Lagom
fuktig källare, hvaruli bösspipor profvas.
SVETTPULVER, n. 3. Svetldrifvande pulver.
SVETTREM, f. 2. pl. — remmar. Rem eller
skinnremsa, som är fastsydd inuti en batt
nedtill, för att taga emot svelten och derigenom
bevara hallen.
SVETTRÖR. n. 3. Se Svelthål.
SVETTSJUKA, f. sing. Se Svettfeber.
SVIBELFISK. m. sing. (t. Zwiebelfisch; boktr.)
Sammanblandade bokstäfver af flera olika slag.
SV1CKA, f. 4. Lilen tapp.
SVICKBORR. m. 2. Borr till svickhåls
upp-borrning.
SVICKHÅL, n. 3. Hål, som uppborras på en
tnnna eller ett fat, för att smaka på eller ge luft
ål innehållet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
