Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Suppleant ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48» SUP
SUPPLEANT, –ånnt, m. 3. En, som
uppfyller en annans plats i dess frånvaro.
SUPPLEMENT, –mannt. n. 3. o. Ö. (lat.
Supplemenlum) Fyllnad, tillägg, bihang.
SUPPLERA, v. a. 4. (lat. Supplere) 4) Fylla
hvad som brister. — 2) Företräda cn annans ställe.
S. någon.
SÜPPLICERA, v. n. 4. (lat. Supplicare)
Bön-falla; ingifva böneskrift.
SUPPLIK, - i’k, m. 3. (fr. Supplique, af lat.
Supplicare) Bönfallan, böneskrift.
SUPPLIKANT, –ånnt, m. 3. Bönfallande;
ingifvare af en böneskrift, ansökande i nådeväg.
[— cant.]
SUPPLIKATION,–––––tschön, f. 3. Se
Sup-plik.
SUPPONERA, v. a. 4. (lat. Supponere)
Förutsätta, antaga; gissa, förmoda.
SUPPOSITION,––––tschön, f. 3.
Förutsättning, antagande; förmodan.
SUPPRESSION, suppräschön, f. 3. (lat.)
Undertryckande; förtigande, fördöljande.
SUPPRIM ERA, v. a. 4. (lat.) Undertrycka;
förliga, fördölja.
SUPPURATION, - –tschön, f. 3. (lat.)
Var-görning, bulning.
SUPPURATIV.––––-i’v, a. 2. (lat.) Som
befordrar vargörning.
SUPPURERA, v. n. 4. (lat.) Vara sig; bulna.
SÜPRA, süpra, adv. (lat.) Ofvan. Ut s., som
ofvan.
SUPRANATURALISM,––––––-fssm, m. 3.
(af lat. Super och Natura, natur) Den åsigt i
teologien, enligt hvilken del sig sjelft lemnade
naturliga förnuftet är otillräckligt att reda sig i
andeliga ting och derföre behöfver cn gudomlig
uppenbarelses bistånd och ledning.
SUPRANATURAL1ST,––––––-fsst, m. 5.
Anhängare af supranaturalismcn.
SUPRANATURALISTISK, a. 2. Som hyllar
supranaturalismcn.
SUPREMATI,–––––ti’, f. 5. (af lat. Supremus,
Öfverst) 4) Påfvens öfvervälde öfver katolska
biskoparna och hela katolska kyrkan. — 2) (i allm.)
Öfvervälde.
SUPSÄLLSKAP, n. 3. o. S. Sällskap af
su-pare.
SUPUT, -üt, m. 3. (fam.) Se Fyllhund.
SUPVISA, f. 4. (fam) Se Dryckesvisa.
SUR, a. 2. 4) Säges om clt ämne, som i mer
eller mindre mån innehåller någon syra och till
följe deraf har en egendomlig stickande smak, i
allmänhet ansedd som motsatsen till Söt. S-a
äplen. S-l vin. S. mjölk. S-l bröd. (Ordspr.)
De äro s-a, sade räfvcn om rönnbären, säges,
då någon låtsar sig förakta det, han gcrna skulle
vilja äga. men ej kan få. — 2) Betecknar
åtskilliga dåliga egenskaper, t. ex.: S. ved, ej torr.
S. lobakspipa, full af tobaksolja. S-a ben,
så-riga. S-a ögon, rinnande. S. och våt,
genomvåt. — 3) (Cg. fam.) a) Svår, vedervärdig. Göra
en lifvet s-l. — b) Tvär, ovänlig. S. min. S-l
ansigle. Göra s-a miner, som utvisa missnöje.
Ge cn s-a miner.
SURA, v. n. 4. (fam.) Se surmulen ut.
SURBENT, a. 4. Som har sura ben.
SURBRUNN, m. 2. Helsobrunn, som håller
myckel kolsyregas.
SURD, sürd, a. 2. (mat.; lat.) Säges om rötter,
som ej kunna bestämdt ullryckas.
SURDEG, m. 2. En något jäst bröddeg, som
fåll stå, tills den surnat, och som användes vid
SUS
brödbakning, för att syra degen och befordra dess
jäsning. (Bibi., fig.) Den gamla s-en, synden.
SURDIN, se Sordin.
SURF, sürrv, m. sing. (fam.) Hela s-ven,
alltsammans.
SURHET. f. 3. Sur smak.
SURKULLA, f. 4. örten Anlhemis Colula.
med hvila strålblomster och sur oangenäm lukt.
SURKÅL, m. sing. 4) Fint hackad hvitkål,
som genom jäsning blifvit sur och derigenom kan
lättare förvaras. — 2) (boktr.) Uppburen
betalning för mer arbete, än man verkställt.
SURMJÖLKSOST. m. 2. Ost af sur mjölk.
SURMULEN. a. 2. neulr. — el. (fam.) Tvär
och dyster till utseende.
SURNA, v. n. 4. Blifva sur. — Surnande,
n. 4.
SURNUMERÄR, syrrnymerä’r, m. 3. (fr.
Sur-numcraire) öfverlalig tjensteman.
SURPRENANT, syrrprenånngl, a. 4. (fr.)
Öfverraskande.
SURPRENERA. syrrprenèra. v. a. 4. (fr.
Sur-prendre) Öfverraska, förvåna.
SURPRIS, syrrpri’s, m. 3. (fr. Surprise)
Öfver-raskning, öfverrumpling.
SURR, n. 5. (fam.) Surrande. — Inl.
Uttryck, hvarmed härmas ljudet af något som surrar.
Surr urr urr!
SURRA, v. n. 4. I. 4) Säges om ljudet af
vissa maskinhjul, då de hastigt kringdrifvas, t. ex.
spinnrockshjul. eller om ljudet af vissa flygande
insekters vingar. Hör, spinnrocken s-r.
Flugorna s. — 2) (fam.) Se Rumla. —
Surrande, n. 4.
SURRA, v. a. 4. II. (sjöt.) Fastgöra något,
medelst rundslag af ett tåg. — S ur rni n g,
f. 2.
SURRARE, m. 5. (fam.) En, som surrar,
ruck-lar, rumlar.
SURROGAT, – åt, n. 3. o. 3. (af lat. Subrogare)
Sak, som sättes eller brukas i stället för cn annan.
Cikoria är ell s. för kaffe.
SURRTÅG, n. 6. (sjöt.) Tåg, medelst hvilket
något surras.
SURSKOG, m. sing. Se Marskog.
SURSTEK, f. 2. I ättika inlagdt oxkött till
stek.
SURT, adv. 4) På ett sätt, som väcker
föreställning om sur smak eller lukt. Smaka, lukta s.
— 2) (fam.) Ovänligt, missnöjdt. Se s. ut. Se s.
på någon. — Syn. Snedt, Argt.
SURTOUT, sc Syrlut.
SURTRUT, sürtrüt, m. 2. (pop. o. fam.) En,
som ser surt ut.
SURTUPPOR, f. 1. pl. Se Surkulla.
SURTURBRANI), sürrlurrbrannd, m. sing.
(geol.) Ett slags bituminös ved, som träffas på
Island under basallluff.
SURVIVANS, syrrvivånngs, m. 3. (fr.
Survi-vance) Rättighet till cller crhållen försäkran om
efterlrädelse i en syssla.
SURÄPLE, n. 4. Frukten af vildt äpleträd
eller Skogsapel.
SÜRÖGD, a. 2. Som har sura ögon. —
Sur-ögdhel, f. 3.
SUS, m. sing. def. (fam.) Det gör s-en, säges
om något afgörande.
SUS, n. sing. Susande. Skogens s. S. i
öronen, se Öronsusning. (Fig. fam.) S. och dus,
oordentligt lif, då man blindt öfverlemnar sig åt
nöjen och njutningar.
SUSA, v. n. o. impers. 4. Säges om det ljud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
