Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Städadt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÄ
STÄ
479
8ig, V. r. Tvätta och kamma sig samt kläda sig
snyggt, göra sig snygg. — S-d. part. pass. EU
s-l rum. — Brukas ofta adjektivt i betydelsen:
Ordnad, hyfsad. S. karl, hyfsad i det yttre och
i sätt att vara. S. stil, ren och prydlig. S-t
språk, hyfsadl och passande. S-l hufvud, vett,
odladt.
STÄDADT, adv. På ell städadt sätl.
STÄDARE, m. 5. -ERSKA, f. 4. Person,
som städar rummen.
STÄD1G, a. 2. (fam.) Snygg och näll. —
Slå di g he l, f. 3.
STÄDJA, v. a. 2. I. Impf. Stadde. Sup.
Sladt. Part. pass. Sladd, (af Stad, ställe;
ur-sprungl.: stadga, fastställa.) Genom legoaftal och
fästepenning betinga sig nyttjande rätten till en
persons arbete eller till jord, för en viss längre
lid, och emot viss öfverenskomrnen lön ell. afgift.
S. tjenslehjon. S. hemman. S. bort,
utarrendera. — S. sig, v. r. S. sig ell. s. börl sig,
taga städja, för att inträda i ens tjenst. S. sig
qvår, taga städja, för alt qvarstanna i ens tjenst.
STÄDJA, f. 4. II. Handpenning, som gifves
åt en person, den man städjer, eller af hvilken
man emottager jord att nyttja.
STÄDJ EPENNING, m. 2. Se Städja, II.
STÄDJ ET1D, m. 3. Tid, för hvilken
ijenslehjon eller jord äro sladda.
STÄDKUBB, m. 2. Kubb, hvaruli större städ
nedtill äro fästade.
STÄDNING, f. 2. Handlingen, då någol städas.
STÄDS, stä dds, ell. STÄDSE, stä ddse, adv.
(af Stad, ställe) Alltid, beständigt.
STÄDSEL. stä’dds’l, m. sing. Det aftal.
hvarigenom en husbonde antager ett tjenslehjon.
STÄDSKÅL, f. 2. Gmf jernskifva, som ligger
under städel i en hammarsmedja
STÄDSLA, stä’ddsla. v. a. 4. Se Städja, I.
STÄDSLAGG, m. sing. Slagg, som faller vid
smidning.
STÄDSTOCK, m. 2. Trä, hvari hylsan för
städel i en hammarsmedja är faslkilad.
STÄF. m. 2. pl. släfvar. För- eller aktersläf
på ett fartyg. Öfver s., från lör- till aktersläf.
STÄFL1NG, m. 2. Ell slags fisk, älv. kallad
Skaljer.
STÄFPOLL, m. 2. (skepp.) S-ar, se
Judas-öron.
STÄFVA, v. n. 4. (sjöl.) Slyra kurs. S. ål
land, i söder, förbi udden. — Syn. Slyra.
STÄFVA. f. 4. (af Slaf) Litet öppet laggkärl.
att mjölka uti, med ett uppskjutande handlag
upptill på ena sidan.
STÄFVER, pl. af Slaf, bem. 2.
STÄGG AN, f. sing. indef. örten Chenopodium
Vulvaria, med cn frän, slinkande lukt.
STÄGN, stä nngn, n. sing. oböjl. (af Slänga)
I uttrycket Hägn och s. Sc Hägn.
STÄKE, n. 4. (gam.) Färjslälle, färjestad.
STÄKRA, f. 4. 4) Den giftiga örten
Phellan-drium aquaticum med hvita blommor. — 2) En
bäslsjukdom, den man trott förorsakas af insekten
Curculio paraplecticus, som uppehåller sig på örten
Stäkra.
STÄLL, n. 3. Ell s. segel, den mängd segel,
ell seglande fartyg förcr. S. Ull en säg,
träställningen dertill.
STÄLLA, v. a. 2. (af Ställe) 4) Förflytta
något till en plats och der lemna det i slående
ställning. S. en häst i stallet. S. en bok pä
hyllan. S. sin käpp i en vrå. S. stegen emot
muren. S. någol pä sill ställe. S. nät,
upp
ställa jaglnät till djurs fångande. (Fig.) S. försål
för någon. S. i verket, börja med utförandet af
någol, verkställa. S. bort, fram, ihop, i n, upp,
ul, se Borlslälla, écc. — 2) Reglera, rikta, gifva
rätt läge, ställning S. ell ur. S. en bössa. S.
en härd. — 3) Rikta, gifva anvisning, vända,
adressera. S. sin gång, sin kosa Ull en ort.
S. en skrifvelse Ull någon. Brcfvcl är s-ldl
Ull honom. Vexel, ställd pä N. N. S. en
ansökan, en bön, en fråga Ull någon S. sill tal
Ull någon. S. sill hopp, sin förtröstan till
Gud, hoppas, förtrösla på Gud. S. Ull freds,
Ull rätta, se Tillfredsställa. Tillrällaslälla. —
4) Ordna, inrätta, affaita. S. sill uppförande,
sill handlingssätt efler omständigheterna. Om
han hade slälli sill lif efler fadrens
förmaningar. Han vet ej, huru han skall s. sill
svar. S. sig något Ull eflerrållelse, rätta sig
dcrefter. S. lill, se Tillställa. — S. brukas äfv.
absolut, i samma mening sorn S. till, t. ex.: Jag
vet ej, huru jag skall s. i den saken. Som
man s-ller, så har man del. — 3) Framställa,
framte, lemna. S. vittnen. S. bevis. S. borgen.
S. hästar. S. soldater, uppsätta, lemna hästar
till arméen. N. för rälla, anklaga, instämma till
domstol. S. Ull ansvar, se Ansvar. (Fig.) S.
för ögonen, ögonskcnligt visa, förklara, föreställa.
S. Ull Försynens skickelse, låta bero af
Försynens vilja. S. något i ens behag, öfVerlemna ål
ens godtycke. — S. sig. v. r. 4) Intaga en plats
och der förblifva i slående ställning. S. sig i
ledel. S. sig emot väggen. S. sig Ull motvärn.
göra motstånd, försvara sig. — 2) Uppföra sig,
skicka sig. S. sig väl, illa. S. sig så, all man
kan stå Ull svars. S. sig väl, illa med
någon, så att han blir nöjd, missnöjd. Vela att s.
sig, att skicka sig rätt. — 3) Låtsa sig vara,
gifva sig utseende af. S. sig sjuk. Han s-ller
sig glad, så sorgsen han än är. Han s-ller
sig, som om han ej visslc del. — 4) S. sig
efler. rälta sig efter. Jag skall s. mig dcrefter.
S. sig efler ens önskningar. S. sig i’n, genom
inställsamhet tillvinna sig ens ynnest, göra sig
behaglig, slät, grön. S. sig illa ut, utsätta sig
för en fara; äfv. laga ett dåligt parti. S. sig
tillfreds, sc Tillfreds. S. Ull sig, orena, smörja
ned sig.
STÄLLANDE, n. 4. Handlingen, då man ställer.
STÄLLARE, m. 5. En del i snällaren på ell
bösslås.
STÄLLBAND, n. 5. Den undre koniska delen
af schaktet i en masugn.
STÄLLBRÖST, n. 3. Muren framtill på en
masugn.
STÄLLBÖSSA, f. 1. Sc Gillerbössa.
STÄLLE, n. 4. (af Slä) 4) En kropps rum
med afseende på dess läge till andra föremål.
Rum, som en kropp intager eller kan intaga.
Äfv. rum, der cn handling föregår eller föregått,
eller der någon befinner sig. Icke kunna röra
sig ur s-l, från den plats, der man är. Jag kan
icke få honom ur s-t. Jag kommer icke ur s-l.
Gå ickc ur s-t. S-l för en handling, cn strid,
der en h., en s. försiggått. Omständigheter, som
ha afseende på sjelfva s-l. Sälla någol på sill
s., pä den plats, der del bör vara. Pä alla
ställen, der jag varit. Det fins ej pä någol s.
Pä s-l, på samrna plats; äfv. genast, t. ex.:
Be-siglning ell. undersökning på s-l; han dog på
s-l. Ult rycket Orl och s. har afseende pä
landskap, .stad eller socken och sjelfva platsen, der
någon eller någol befinner sig, der någol sketl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
