Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stoppare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
STO
STO
sloppare hämma dess utlöpande. — V. n. 1) (fam.)
Förslå. Det s-r ej. — 2) (sjöt.) Tåget s-r ej,
upphör ej att löpa. S. upp, säges om ett fartyg,
som icke mera drifver för ankaret. — S-nde,
part. akt. S. medel, som orsakar förstoppning.
STOPPARE, m. 3. (skepp.) Kort tåg alt stoppa
eller hålla igen ett löpande låg.
STOPPBLÅR, 3. pl. Blår, som användes till
stoppning.
STOPPERSKA, f. 4. Qvinna, som stoppar.
STOPPGARN. n. 3. Garn att stoppa med.
STOPPHÅR, n. 5. Hår, som användes till
stoppning.
STOPPKNTF, m. 2. pl. — knifvar. Knif,
bvarmed stoppning (t. ex. fönsters) sker.
STOPPNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
stoppar. Jfr. Sloppa. — 2) Det, hvarmed något
stoppas eller blifvit stoppadt. S-en i en soffa.
— 3) Stoppadt ställe på kläder, o. s. v. — 4)
Gödningsmal, hvarmed höns, gäss m. fl. stoppas.
STOPPNÅL, f. 2. Elt slags grof nål, som
användes vid sloppning.
STOPPSILKE, n. sing. Se Silkesvadd.
STOPPSÖM, m. 2. pl. — sömmar. Det slags
söm. då man stoppar lacken, m. m. Jfr. Stoppa, 7.
STOPPULL. f. sing. Sämsta delen af klippt ull.
STOPPVAX, n. sing. Vax. hvarmed bien
tillstoppa hål och springor i sina kupor.
STOPTALS, STOPVIS, adv. Räknadt i stop;
elt eller flera stop för hvar gång.
STOR, a. 2. komp, större; superi, störst. 4)
Som har betydligt omfång, betydlig vidd, rymd,
längd, höjd, bredd, betydligt djup. En s. karl,
häst. S. till växten. S-l hus, Iräd. S.
ägovidd. S. stad. S. gård, sal. S-l afslånd. S-a
steg. S. spricka. S. flod. S-a vägen. En s.
gala. S-l djup. S. bokslaf, se Bokslaf. (Fam.)
Göra s-a ögon, spärra upp ögonen af förvåning.
— 2) (fam.) Fullväxt; äfv. hunnen ur barnaåren.
Sonen är redan s-a karlen. De ha redan s-a
barn. — 3) Betydlig till antal, myckenhet, vigt,
värde, o. s. v.; öfvcrlräffande de flesta andra i silt
slag. En s. krigshär. S. mängd, hop. St
antal. En s. summa. S-a kostnader. En s.
sedel. En sedel s. 100 r:dr. S-a penningar.
Större armé. Större ell. största delen. Den
s-a hopen, se Hopen (under Hop, 2). Eli s-t
förelag. En s. köpman. S. skälm, bof. S-l
brott. S. missgerning. S. oförsiglighet,
orättvisa. S-a skäl. S-a kunskaper. Visa någon
största förakt. (Fam.) Lefva på s. fot,
förnämt och kostsamt. (Fam.) S. (ack! se Tack.
S. sak! se Sak. — Syn. Betydlig. Ansenlig,
Betydande, Duglig, Hederlig, Dryg, Djup, Vidsträckt.
Diger; (i superlativ) Glupsk, Plump, Hundsk.
Gränslös, Oändlig, Otrolig, Obeskriflig, Omåltlig,
Orimlig, Ofatt, Ogemen, Oerhörd, Ofantlig,
Ogrundlig, Hundfatt, Ohygglig, Oskälig. Obarmherlig.
Okristlig, Förskräcklig, Faslig, Hisklig, Gräslig.
— 4) Mäktig. EU s-l folk. En s. nation. Den
s-e Guden, Gud den allsmäklige. — 5) Förnäm;
skrytsam, stolt. S-a verldcn, de förnäme. S. i
ord, skrytsam. S-a ord, skryt. — Subslantivt
säges äfv.: De s-e. (Fam.) Göra sig s., vilja
gälla för alt vara förnäm och betydande; äfv.
skryta, brösta sig. Göra sig s. med, pråla med,
brösta sig med. S. på sig, högmodig, dryg.
Vara s. på sig öfver en ting. — 6) Betecknar
öfverlägsenhet i afseende på själsegenskaper, snille,
bjellemod, sinnesstyrka, o. s. v. En s. man. S.
karakler. S-t snille. Brukas i bestämd form
såsom epitet om vissa utmärkta furstar, t. ex.:
Alexander den Store. — 7) Brukas stundom äfv.
substanlivt i neutr., för att beteckna något
Öfvervä-gande, högst öfverträflande. Smått och s-l, se Små.
Han har någol s-t i sinne, påtänker något stort
förelag. Del är något s-t hos honom, han äger
stora egenskaper. Del ligger någol s-l i den
länken, atl..., det är en stor, hög, ovanlig
tanke, att... I s-l, i stora partier, delar,
stycken, t. ex.: Sälja, köpa, handla i s-t; äfv. i stor
skala, i stora proportioner. — 8) Stor brukas
för Öfrigt som prefix, för att slegra bemärkelsen
bos vissa vcrber, nomina och adverbier, t. ex.:
Slorskrika, skrika med full hals; Slornäsig, som
har stor näsa; Storordigt, med stora ord. —
Sjelfklara sådana sammansättningar äro:
Stor-bladig, -bröstad,
-bukig,-hufvud,-lem-mad, -ljugare, -läppig, -magad,
-nä-sig, -regna, -rosig, -skralt, -skratta,
-skrika, -skryta, -skrytande,
-skry-lare, -skrylcri, -skräfla, -supa,
-su-pare, -svärja, -svärjare, -träta,
-tokig, -ådrig, -äta.
STORAMIRAL.––––-al, m. 3. Högste
bcfäl-hafvare öfver elt helt rikes sjömakt.
STORAS, v. d. 4. (pop.) Vara stor på sig, göra
sig stor.
STOR AX, stå’rax, m sing. (grek. Slyrax) Elt
välluktande harts, som fås af Storaxlrädet.
STORAXTRÄD. ståraxlräd. n. 5. Ett träd
i Syrien och Arabien, med stora hvita blommor.
Styrax oflicinalis.
STORBLIGA, v. n. 4. (fam.) Bliga stort, stirra.
STORBRAMRÅ, f. 3. (skepp.) Bramrå på
stormasten. I samma mening säges äfv.
Slorbram-slag, -stång, -vant, Stor br a s sar, m. fl.
STORBÅT, m. 2. 4) Större, däckad båt. —
2) Se Barkass.
STORCIRKEL, störsfrrk’1, m. 2. pl. —
cirklar. Cirkel, hvars plan går genom medelpunkten
af ell klot.
STORFINGER, n. 5. Se Långfinger.
STORFISKE, n. 4. Hafsflske, hvarlill fordras
längre resor och betydligare kostnader, isynnerhet
hvalfiskfångst.
STORFOLK, n. sing. (fam.) Den stora verldcn.
de högt uppsatte, de förnäme.
STORFURSTE, m. 2. pl. — furstar. 4) Titel,
som vissa regerande furstar fordom och ännu
föra. — 2) Titel, som föres af kejserliga ryska
prinsar.
STORFURSTENDÖME, n. 4. Titel, som
tillkommer vissa länder eller provinser.
STORFURSTINNA, f. 4. En storfurstes
gemål ell. enka efter en storfurste.
STOR FURSTLIG, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på en storfurste eller elt
slorfurslen-döme.
STORGATA, f. 4. Förnämsta gatan i en stad
eller stadsdel, hufvudgala.
STORGOD, a. 2. (fam.) Som håller sig för god
till något, stolt, dryg.
STORGUBBE, m. 2. pl. — gubbar, (fam.) Högt
uppsatt, högförnäm, högt ansedd man.
STORHERREN, m. sing. def. Turkiska
sultanens titel.
STOR HERTIG, m. 2. Titel, som vissa
regerande furstar föra, med rang emellan konung och
hertig.
STORHERTIGDÖME, n. 4. Land, som styres
af en storherlig.
STORHERTIGINNA, f. 4. En storhertigs
gemål eller enka efler cn storhertig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
