Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Statsdam ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
STA
STA
en stat är inrättad; samteliga dess allmänna
inrättningar, betraktade såsom ett sammanhängande
helt.
STATSDAM, f. 3. Se Statsfru.
STATSDRÄGT, c. 3. Drägl. som endast
nyttjas vid ofientliga stalsceremonier och högtidliga
tillfällen vid elt hof.
STATSDEPARTEMENT, —parrtemånng, n. 3.
Så kallas hvarje af dc särskilta afdelningarna utaf
konungens kansli.
STATSEKONOMI, sthtsekånåmi’, f. 3. Se
Statshushållning, [-economie.]
STATSEMBETE, n. 4. Embele, som
inne-hafvcs i en stats tjenst.
STATSEXPEDITION, slålsäxpeditschön, f. 3.
Sa kallades tillförene hvarje fördelning af
konungens kansli.
STATSFORM, m. 3. Se Regeringsform.
STATSFRU, f. 2. Så kallas i Sverige dc
fruar, som, i följd af deras mäns värdighet eller
medelst Kongl. Maj:ts särskilta för dem sjelfva
utfärdade öppna nådiga bref, innehafva dc
företrädesrättigheter, som af ålder blifvit f. d. herrar
rikets råds fruar tillagda.
STATSFÄNGE, m. 2. pl. — fångar. I
fängelse inspärrad stalsförbrylare.
STATSFÄNGELSE, n. 3. Fängelse, hvari
stalsförbrylare inspärras.
ST ATS FÖR B RYT ARE, m. 3. En, som begår
cn statsförbrytelse.
STATSFÖRBRYTELSE, f. 3. Förbrytelse,
hvarigenom en stats rättigheter omedelbart kränkas.
STATSFÖRBUND, n. 3. Förbund af flera
hvar för sig sjelfständiga stater, lill följe hvaraf
de bilda en enda stor statskropp.
STATSFÖRDRAG, n. 5. Så kallas i
statsläran del slags fingerade fördrag, till följe hvaraf
alla cn stals medlemmar antagas hafva frivilligt
öfverenskommit all lefva tillsammans lill inbördes
hjclp och skydd.
STATSFÖRFATTNING, f. 2. De lagar, som
bestämma de allmänna grunderna för statsmaktens
ulöfning, fördelning och organisation. — Syn.
Grundlagar, Konslitution.
STATSFÖRFATTNINGSLÄRA, f. 4. Läran
om dc allmänna förnuftsvilkorcn för cn
statsinrättning.
STATSFÖRVALTNING, f. 2. Statsmaktens
utöfning.
STATSFÖRVALTNINGSLÄRA, f. 4. Läran
om statsmaktens utöfning.
STATSGREPP, n. 3. Listigt kringgående af
en grundlagsbestämmelse.
STATSGRUNDSATS, m. 3. Grundsats för
en stals styrelse och förvaltning.
STATSHANDLING, f. 2. Handling, akt,
dokument, hvars innehåll handlar om någon viglig
statsangelägenhet.
STATSHEMLIGHET, f. 3. Någonting, som
af statsskäl bör förtigas.
STATSHISTOR1A, f. 3. pl. — historier.
Berättelsen om en stals öden.
STATSHUSHÅLLNING, f. 2. 4) Omsorgen
för anskaffandet af nödiga medel till
slatsbehof-vens fyllande samt för näringarnes och
national-välmågans befrämjande. — 2) Del system, som
dervid följes. — Sr. S-slår a.
STATSHVÄLFNING, f. 2. Våldsam förändring
i en stals styrelse.
STATSINKOMST, m. 3. Inkomst, som en
slat äger.
STATSINRÄTTNING, f. 2. Offentlig
inrätt
ning, som har sammanhang med styrelsen och
förvallningen af en slat.
STATSINTRESSE, slåtsinnträssc, n. 4. En
stats fördel.
STATSKALENDER. –lä’nnd’r, m. 2. pl.
— tendrar. Kalender, innehållande en förteckning
på det regerande husets medlemmar jemlc
samteliga cmbets- och tjcnstemän i ett land, [-cal—.]
9TATSKANSLER, slåiskannslär, m. 3.
Ordförande i en minislèrc. Eljest Premierminister,
Förste minister,
cansler, -cantzler, -cancellcr.j
STATSKANSLI. ståtskannsh", n. 3. En [-regerings kansli, [-cansli, -cancelli, -cantzli.]
STATSKASSA, f. 4. En stals allmänna kassa,
hvaraf dess utgifter bestridas och hvari
statsinkomsterna inflyta.
STATSKLOK, a. 2. Som ådagalägger
stats-klokhet. Säges både om person och sak. En s.
rcgent. S-a regeringsåtgärder.
STATSKLOKHET, f. 3. Klokhet i styrelsen
och förvaltningen af en stat.
STATSKLOKT, adv. På ett slatsklokt sätt,
med statsklokhct.
STATSKLÄDD, a. 2. (föga brukl.) Klädd i
statsdrägt.
STATSKLÄDNTNG, f. 2. Se Statsdrägt.
STATSKNEP, n. 5. 4) List, som användes
af en regering i och för politiskt ändamål. — 2)
Se Statsgrepp.
STATSKOMMISSARIE, ståtskåmmissårie, m.
3. pl. — arier. En af de tre högsta
embelsmän-nen i statskontoret, näst presidenten, [-com—.]
STATSKONST, f. sing. Konsten att styra en
stat. Stalsklokhet i förening med rältskunskap.
STATSKONTOR, ståtskånnlör. n. 5.
Embets-verk, som disponerar och anordnar kronans medel
och inkomster, efter den stat, som af Kongl. Maj:t
årligen fastställes, eller i följd af särskilta
regeringens föreskrifter,
contor, -comploir.)
STATSKREDIT, stålskredi t, m. 3. Det [-förtroende, cn stal äger i afseende på ställningen af
dess finanser, [-credit.]
STATSKROPP, m. 2. 4) Se Slat, 4. och
Rikskropp. — 2) Förening af flera stater till en.
STATSKUNN1G, a. 2. Som äger mycken
statskunskap.
STATSKUNSKAP, f. 3. Kunskap i statsrätten.
STATSKUPP, m. 3. Åtgärd, hvarigenom en
regering egenmyndigl upphäfvcr eller förändrar
grundlagen eller någon viss del deraf. — Syn.
Slatsstreck. [-coup.]
STATSLAG, m. 2. Lag, som är gällande för
alla en stats medlemmar.
STATSLIST, f. 3. List, som användes af en
regering i och för statsändamål.
STATSLIVRÉ. n. 3. Livrc, som brukas vid
offentliga ceremonier och högtidliga tillfällen,
[-li-bcri, -liveri, -livréc.j
STATSLÅN, n. 3. Penninglån, som en stat
upptager lill bestridande af utgifter för det
allmänna.
STATSLÄRA, f. 4. Se Samhällslära, 4.
STATSMAKT, f. 3. 4) Regeringsmakten i cn
slat, i vidsträckt bemärkelse. — 2) Hvarje af de
trenne särskilta grenar, hvaraf denna makt tänkes
vara sammansatt. S-erna i ett borgerligt
samhälle äro tre: Lagstiftande, Domare- och
Verkställande Makt.
STATSMAN, m. 3. pl. — män. 4) Person,
som är medlem af minislèren i cn stat eller leder
någon af dess förvaltningsgrenar. — 2)
Statskun-nig man; den, som äger mycken statskonst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
