Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stampande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
STA
STA
S. ih6p, in9 néd, 6m, sö’nder, ut. se
Hop-stampa, &c.
STAMPANDE, n. 4. Fotens häftiga slötning
emot marken eller golfvet.
STAMPARE, rn. 3. En, som stampar.
STAMPEBRÖD, n. 3. Ett slags nödbröd i de
norra provinserna, bakad! af mjöl, blandadl med
söndermalna agnar eller furubark.
STAMPHAMMARE, m. 2. pl. — hamrar.
Hammare i ett stampverk.
STAMPHO, m. 2. Valkhon i en stampqvarn.
STAMPIG, a. 2. Stampande. Ha en s. g (ing.
STAMPKLUBBA, f. 4. Se Stamp, 4. a.
STAMPNING, f. 2. 4) Se Stampande. —
2) (sjöl.) Våldsam, gungande långskeppsrörelse. —
3) a) Förrättningen, då något stampas i
stamp-verk. — b} Så myckel som på en gång stampas.
STAMPQVARN, f. 2. Stampverk för kläde,
beslående af nedtill afrundade stockar, hvilka
röras upp och ned i lodrät ställning emot den
inunder befintliga för klädet bestämda valkhon.
STAM PST AG, n. 3. Se Valer slag.
STAMPVERK, n. 3. Maskin, som ijenar till
att genom stötning vidare bearbeta en
natureller konstprodukt, söndersmula den, skilja vissa
delar derifrån, väl blanda åtskilliga delar med
hvarandra, eller göra ell föremål tälare ocb
dcr-jerntc glätta del.
STAM REGISTER, n. 3. Se Slägtregisler.
STAMSCHÄFERI, ––––––-n, n. 3. Schäferi,
anlagdt på allmän bekostnad till fårafvelns
förbättring i ett land.
STAMSPRÅK, n. 3. Språk, ifrån hvilket
andra härstamma.
STAMTAFLA, f. 4. Släglregister i form af
en tafla; äfv. i allmänhet: slägtregisler.
STAMTRÄD, n. 3. Slägtregisler, framsläldt
genom figuren af ett träd med sina grenar.
STANDAR, stanndår, n. 3. (fr. Étendarl, af lat.
Exlendere, utbreda) Ryttarfana. — Ss. S-slån g.
STANDARJUNKARE, stanndårjüngkare, m. 5.
(ford.) Oflicer, som förde ett standar.
STANDERT, stånndärrt. m. 2. Trekantig flagg,
hvilken å storloppen föres såsom distinklionstecken
af en befälhafvare för flera örlogsfartyg.
STANK, stånngk, m. sing. (af Slinka) Högst
vedervärdig, nästan qväfvande lukt.
STANNA ell. STADNA, v. n. 4. (af Stad,
ställe) 4) Blifva slående, upphöra i gång, fart,
rörelse. Hästen s-de i sill lopp. Kulorna s-dc
vid lägret. Maskinen, qvarncn, uret, klockan
har s t. (Fig.) S. vid, låta vara nog med, t. ex.:
Han s-de icke vid blotta löften; äfv. fästa sig
vid. besluta sig för, t. ex. S. vid ell förslag.
Del s-de dervid, dervid blef det. S. hos någon
i förbindelse, blifva någon förbunden. S. med
sill val på någon, välja någon. Misstankan
s-de på honom, han blef misstänkt. S. i ell
beslut, ändligen fatta ett b. N. i skuld, i
förundran, blifva skyldig, förundrad. S. för ropet,
vid auktion genom klubbslag lilldömas cn sak,
den man bjudit på. — 2) (i allmänhet) Upphöra,
hålla upp. S. i sill lal. Han s-de vid dessa
ord. S. i växten, upphöra alt växa. S. af, se
Afslanna. — 3) Dröja qvar. S. öfver nallen
hos någon. Ilur länge s-r du i Stockholm?
S. qvår, se Qvarslanna. — 4) (om vätskor)
Upphöra att vara flytande, tjockna, slarkna. Blodet,
mjölken har s-t. — V. a. Bringa till att stanna,
hämma, lillbakaliålla. — S-d, part. prel. o. pass.
Som stannat eller blifvit stannad. —
Stannande, n. 4.
STANNFÅGEL, m. 2. pl. — fåglar, (nat.
hist.) Fågel, som alltid stannar qvar i samma Iraku
STANNIOL, –ÖI, m. sing. Ulvalsudl lenn,
tunt som papper. Kallas äfv. Spegelfolium eller
Tennfolium.
STANS, stånns, m. 2. (I. Slanzc) Liten
stal-slång, som brukas till metallers drifning.
STANS, stånns, m. 3. (ital. Slanza) Hvarje
slrofafdelning i ett skaldestycke, som, bildande en
fullständig mening, alltid är underkastad samma
reglor i afseende på rim och meter.
STAPEL, slåp’l, m. 2. pl. slaplar. 4) Hög af
något uppstapladt, isynn. när del är lagdl i viss
ordning. S. af bräder, af ved. Elektrisk s.,
stapel af zink- och kopparskifvor med emellan
hvarje skifpar lagda papp- eller klädesbilar,
doppade i någon saltlösning, hvarigenom elektricitet
utvecklas. — 2) En emot vattnet lutande plan, på
hvilken ett fartyg bygges. Slå på s-n, säges om
ett fartyg, som är under byggnad. Låla ell fartyg
gå af s-n, låla del, färdigbygdl, nedlöpa i vatlnel.
(Fig. fam.) Låla gå af s-n, fullborda, lägga sista
banden vid etl verk. Ha en arfvingc på s-n,
vänla sig en arfvinges födelse. — 3) Se Slapelorl.
STAPELBÄDD, m. 2. Se Aflöpningssläde.
STAPELFRIHET, f 3. —RÄTT. m. 3. ell.
— RÄTTIGHET, f. 3. Rättighet, som en siad
äger, att drifva handel på utrikes ort.
STAPELORT, - PLATS, m. 3. Ort, som
har stapelrällighet.
STAPELSTAD, m. 3. pl. — släder. Stad
med stapelrältighel.
STAPELSTADSVIGT, f. 3. Del slags svenska
vigt, hvarmed alla förädlade metaller, utom guld
och silfver, vägas, då de skola utskeppas ifrån
sta-pelstadshamnarna, och hvaraf marken väger 7078.4
ass. Kallas äfven Utskeppnings-, Metall- eller
Jcrnvigt.
STAPELVARA, f. 4. (gam.) Se Nederlagsgods.
STAPLA, stapla, v. a. 4. 5. ell. s. upp,
upplägga, uppsätta i stapel. Jfr Uppstapla. —
Staplande, n. 4. o. Stapling, f. 2
STAPLA, stappla, v. n. 4. 4) Göra elt felsteg,
så att man vacklar i sin gång; äfv. gå med
vacklande steg. S. på en sten. S. fråm, i n, nrd,
upp. S. emot någon. — 2) (lig.) Af glömska eller
villrådighet stanna i sill lal, vid uppläsningen af
en lexa, vid läsning i allmänhet, spelning på etl
instrument, o. s. v.; äfv. tala, läsa, spela på etl
tacklande sätt, så all man litet emellan stannar
eller begår elt fel. S. på ell ord, vid uppläsning
af en lexa, tydning o. s. v., ej ihågkoinina del
eller dess betydelse. S. fråm, se Framslapla. —
Staplande, n. 4.
STARBRAK, se Slabrak.
STARE, m. 2. pl. starar. En sparffågel. 8
tum lång, svart, med purpurrödt, grönt och blått
metallskimmer. Slurnus vulgaris.
STARK, a. 2. 4) Som har slora kroppskrafter.
Säges både om mcnniskor ocb djur. En s. karl,
häst. Hafva s-a lemmar. S. som en björn,
som berg, mycket stark. (Fig. fam.) Vara
någon för s., vara en öfverlägscn. — Syn. Krafiig.
Kraftfull, Handfast. — 2) Som håller eller varar
länge, varaktig, fast. S-l kläde, tyg, garn. S-l
rep. S-l lim. S. vagn. S. hclsa. — 3) Hårdt
spänd, styf. S. fjäder. — 4) Häflig, skarp, sträng,
hård. S. ström, eld. S. storm. S-l gift. S.
marsch, fart. S-l regn. S. blåst, köld, vinter,
hclla, värma, hufvudvärk. S. feber, snufva.
S-l buller. S. röst. — 4) Ansenlig, betydlig,
stor. S. portion, dosis. Äta ell s-l mål. Fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
