- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
426

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Spannmålsränta ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

426

SPA

SPA

fjäril, hvars larf är den mest bekanta Kornmasken.
Tinea granclla.

SPANNMÅLSRÄNTA, f. 1.
SPANNMÅLS-TIONDE, n. 4. Ränta, tionde, som utgår i
spannmål.

SPANNMÅLSVIFVEL, m. 2. pl. — vifiar. Sc
Kornvifvel.

SPANNREM, f. 2. pl. — remmar. Rem,
hvarmed skomakare hålla sitt arbete stadigt på knäna,
under det de arbeta.

SPANNRIDARE, m. S. En, som styrer ett
spann, ridande på den ena af spannhästarna.

SPANNRING, m. 2. Ring, som skjutes öfver
och sammanhåller smedstänger.

SPANSK, spånnsk, a. 2. 4) Som tillhör eller
har afseende på Spanien eller spanska folket; som
är född, inhemsk, finnes, växer eller tillverkas i
Spanien; äfv. derifrån kommen, der brukad. S-a
nationen, folkel, språkel. S-l vin, pressadt af
drufvor, växla i Spanien. S. fluga, insekt af
Skalbaggarna, % tum lång, med mjuka, gröna,
guldglänsande täckvingar och stark lukt, samt
innehållande ett biåsdragande ämne, som nyttjas i
medicinen. Lytta vesicatoria. S-l fiugplåsler,
äfv. kalladt S. fluga, biåsdragande plåster, beredt
af Spanska flugor. S-a får, se Merinofår. S.
hund, en medelstor hundras med långa krusiga
hår, till färgen lefverbrun och hvit, rödbrun och
hvit, eller svart och hvit. S. kråka, se
Blåkråka. S. peppar, se under Peppar. S.
ryttare, se under By Hare. S-l rör, se under Bör.
S-l snus, en sort fint snus, lillverkadt i Spanien.
S-a fiolen, ett slags maskin, som fordom till
straff sattes på halsen och armen på soldathustrur,
hvilka misshandlat sina män. S-a kragen, elt
slags venerisk sjukdom. — 2) (fig. fam.)
Högmo-dig, stolt.

SPANSKA, f. sing. Spanska språket.

SPANSKGRÖNA, spannskgrÖ’na, f. sing. eller
SPANSKGRÖNT, spannskgrönl, n. sing. Ett slags
grön färg, utgörande en förening af ättiksyra med
kopparoxid i öfverskolt samt olika qvantitetcr
vatten.

SPANSK RÖR, spannskrö?, n. 5. Se Spanskl
rör (under Spansk).

SPANT, spånnt, n. 5. (skeppsb.) Timmer, som
gå från kölen till relingen.

SPARA, v. a. 4. o. 2. 4) Förvara till
framtida bruk, behof. S. något till framliden. För
all s. några riksdaler, låter han sill hus
alldeles förfalla. Spar del till ell annat behof.
S. till sist. Man måste spara något Ull
nödens tid. (Fig.) Icke s. sanningen, ej förtiga,
ej hålla inne med den. Brukas ofta absolut,
t. ex.: Han förslår all s. S. ål sina barn.
S. i smäll och slösa i slorl. S. ihop, in, sc
Hopspara, Inspara. S. på, hushålla noga med,
t. ex.: S. på slyfvern, ej ge ut mer penningar,
än nödvändigt måste ske. — 2) (i allm.) Bespara.
Denna njutning dr s-d Ull ell annal lif. Hvem
vel, Ull hvilka pröfningar han ännu är s-d!
— 3) Uppskjuta. S. ell arbete Ull en annan
gång. — 4j Skona. En fältherre bör söka all
s. soldaten så mycket som möjligt. Spar mig
icke, använd mitt arbete utan skonsamhet. —
S. sig, v. r. Skona sig; hushålla med sina
krafter; undandraga sitt biträde, sin hjelp, sitt
deltagande. Han spar sig icke. S. sig i sin
ungdom. — Sparande, n. 4.

SPARBIT, m. 2. Sparad bit af något läckert.

SPARBÖSSA, f. 4. Litet kärl af trä eller
metall, upptill med en smal öppning, hvarigenom

man nedsläpper penningar, för att spara dem till
framliden.

SPARF. spårrv. m. 2. pl. sparfvar. 4) Elt
slägte af Sparflaglarna. Emberiza. Se arterna
Korn-, Gul-, Säf-, Snösparf, Orlolan. (Fam.) Gå
som s-ven ifran axel, nödgas gå ifrån, lemna
alli, blifva beröfvad allt. — 2) En liten, fordom
bruklig 4:pundig kanon. — Ss. S-hane,-hona,
-unge.

SPARFFÅGEL. m. 2. pl. — fåglar. Så kallas
alla de fåglar, som tillhöra 2:dra Ordningen af
Fåglarna.

SPARFHAGEL, n. 5. En mindre sort hagel.

SPARFHÖK, m. 2. 4) Fågel af Höksläglet,
42—43 tum lång, näbb och klor svarta, kroppen
ofvan blågrå eller gråbrun, nacken hvitfläckig.
Falco Nisus. — 2) Ett slags fordom bruklig
kanon.

SPARFMÖSSA, f. 4. Svampslägtel Milrula.

SPARFUGGLA, f. 4. Fågel af Ugglesläglel,
stor sorn en domherre, men med slörre hufvud,
hals och bröst hvita, baktill svartbrun, inunder
gråhvit. Slrix passerina.

SPARK, spårrk. m. 2. Slag eller stöt med
foten. Gifva någon en s.

SPARKA, sparrka, v. a. 4. 4) Gifva en eller
flera sparkar; (om hästar) slå bakut; (absolut)
häftigt stöta ul foten eller fötterna. S. någon
på benen, i ändan. S. någon utför trappan.
(Absolut) Ligga och s. S. bakut. S. af sig, se
Af sparka. S. bort, undan, se Bortsparka. S.
efler en, sparka ål någon, utan alt träffa honom;
äfv. efter en bortgående. S. emöl, med
spark-ni ngar streta emot. S. fram, se Framsparka.
S. ihjel, döda genom sparkning. S. in, néd,
upp, ut, se Insparka, &c. S. lös, lossa genom
sparkning. S. omkull, sö’ndcr. S. Ull, gifva
en häftig spark. 5. tillbaka, sparka någon, af
hvilken man förut blifvit sparkad. — S-s, v. d.
4) Sparka (absolut). — 2) Sparka hvarandra. —
Sparkande, n. 4. o. Sparkning. f. 2.

SPARNING, f. 2. Förvarande till framtida behof.

SPARR, m. sing. Buskväxten Spartium
sco-parium, med långa, kantiga grenar, vackra gula
blommor och håriga fruktskidor.

SPARR, n. 5. (af Spärra) En del på elt ur,
bestående af etl sparrhjul med sin sparrhake.

SPARRE, m. 2. pl. sparrar. 4) Sparvar
kallas de långa, smala bjelkar, hvilka tjena till
stöd för ett tak, och på hvilka läktcrna hvila,
som uppbära teglet, plåtarna o. s. v. — 2) (i cn
vapensköld) Figur, som liknar en sådan bjelke.

SPARRHAKE, m. 2. pl. — hakar. 4) (i ur)
Hake på etl sparrhjul. — 2) Se Sparrhorn.

SPARRHJUL, n. 5. (i ur) Hjulet på ett
spärr.

SPARRHORN. n. 5. Elt slags städ med
spetsar åt begge sidor; äfv. elt slags mindre
smed-städ med ett horn på ena sidan och på den andra
cn utgående flat arm.

SPARRHUFVUD. n. 4. (byggn. k.) Ell slags
prydnad under karniscn på doriska bjelklag.

SPARRHÅL, n. 3. (byggn. k.) Hål i cn mur
för ändan af en sparrc.

SPARRIS, spårriss, m. sing. En växt af de
Liljeblommige, hvars skott begagnas till maL
Asparagus oflicinalis. — Ss. S-frö, -planta,
-skoll.

SPARRISGÖK. m. 2. Ung sparrisplanta.

SPARRISKNIPPA, f. 4. Knippa af
sparris-skott.

SPARRISSÅS, m. 3. Sås, tillredd med sparris.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free