Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Smällpiska ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 SMÄ
SMÄLLPISKA, f. 4. Piska, gjord att smälla med.
SMÄLTA, v. n. 2. (Ifar i Impf. pl. äfv. Smullo,
och i sup. Smullil. hvilka former ej brukas för
v. a.) i) Sägcs om fasta kroppar, som förmedelst
värmets inverkan öfvergå till flytande tillstånd.
Snö s-ter i solen. Jcrnet s-ter vid glödhella.
(Fig.) S. i tårar, gråta ulan hejd, bitterligen.
S. bort, upplösas, försvinna, förloras genom
smältning. S. fäst, genom smältning faslna. S. ihop,
genom smältning förenas; äfv. förminskas geqpm
smältning. S. nöd, smälta och nedfalla. S. upp,
helt och hållet smälla. — Syn. Försmälta,
Af-smälta, Bortsmälta. — V. a. i) ^Försätta ett
ämne, genom värme, i flj lande tillstånd. S. snö.
S. guld. S. bort, göra att något försvinner
genom smältning. S. fast, fästa genom smällning,
t. ex.: S. fast något med bly. S. ihop, ned,
öm, upp, se Hopsmälta, Sec. S. upp, äfv. öppna
genom smällning. — Syn. Försmälta, Uppsmälla.
— 2) Sägcs om magens förmåga alt upplösa den
förtärda maten och bereda den till näring för
kroppen. Min mage förmår ej alt s. den
maten. Har äfv. person till subjekt, t. ex.: Han
kan ej s. så grof föda. — 3) (fig.) Med tålamod
lida. S. en skymf, en oförrätt. Det kan han
ej s. — 4) (mål.) S. färger, se Fördrifva. —
Smäll, part. pass.
SMÄLTA, f. 1. 4) Så mycket som på en gång
smältes. — 2) Den mjuka klump af smidigt jern,
som till sluts bildar sig vid färskning, och
sön-derhugges under stångjernshammarcn i flera
sär-skilta, af hvilka hvardera utsmides till cn
jern-stång. — 3) (fam.) Stor hop, myckenhet.
SMÄLTANDE, n. 4. Se Smällning.
SMÄLT ARE, m. 3. En, som förrättar
smältning.
SMÄLTAREIIÄRD, m. 2. Den härd, hvari
vid vallonsmide lackjernets ncdsmältning,
färskning och del färskade jernels sammanarbetning
till smälla förrättas.
SMÄLTBAR, a. 2. Som kan smältas.
SMÄLTBARGÖRNING, f. 2. En metalls
försättande i smältbart tillstånd.
SMÄLTBARHET, f. 3. Egenskapen att kunna
smältas.
SMÄLTDEGEL, m. 2. pl. — deglar. Degel,
hvari metaller smällas och kemiska preparater
förfärdigas.
SMÄLTDRÄNG, m. 2. Person» som biträder
cn smält mästare.
SMÄLTELD, m. 2. Ett slags fyrverkerield,
bestående af cn blandning af salpeter, svafvel och
mjölpulver, hvilka sammansmältas öfver elden.
SMÄLTGLAS, n. 5. Se Emalj.
SMÄLTHETTA, f. sing. Hetta, sä stark, alt
ett ämne deraf smälter. S. ger hvil färg,
SMÄLTHYTTA, f. 4. Hylla, der malmer
smältas.
SMÄLTHÄRD, m. 2. Se Smällarchärd.
SMÄLTLIG, a. 2. Se Smällbar. —
Smäll-lighet, f. 3.
SMÄLTMÄSTARE, m. S. Smed, som sköter
och ansvarar för arbelet vid en smällhärd.
SMÄLTNING, f. 2. 4) (neutralt) Elt fast
ämnes genom hetta förorsakade öfvergående till
flytande tillstånd. — 2) (aktivt) Förrättning, då
något smältes. — 3) (neutralt) Se Matsmältning. —
Ss. S-sarbcle, -skonst.
SMÄLTPANNA, f. 4. Panna att smälla uti.
SMÄLTPROCESS, sma lltprosä’ss, m. 3.
Förloppet af de verkningar, som försälta elt ämne i
smält tillstånd.
SMÖ
SMÄLTPUNKT, m. 3. Den tempcralurgrad,
vid hvilken fasta kroppar smälta.
SMÄLTSKÅL, f. 2. Smältdegel vid elt
glasbruk.
SMÄLTSTÅL, n. sing. Den sort af stål, som
frambringas, antingen i första smältningen af
egentliga stålmalmer, eller af sådana malmers
lackjern, eller ock af stångjernsskro.
SMÄLTTYG, n. S. Sats af svafvel, salpeter
och kol m. m.. (ill fyllning i brandkulor.
SMÄLTUGN, m. 2. (fam.) Vindugn, på hvars
öppning elt väl passande hvälfdl lock med ett
långt upprätt dragrör blifvit salt.
SMÄLTVERK, n. S. Se Smällhy tia.
SMÄRL1NG, m. 2. En mjukfenig fisk, 5 till
6 tum lång, gul, brunt marmorerad, med läckert
kött. Cobitis Barhatula. [Smerling.]
SMÄRRE, SMÄRST, a. kompar. o. superi, af
Små.
SMÄRT, smä’rrt, a. 4. Smal om lifvet.
SMÄRTA, smä’rrla, f. 4. Svårt lidande, vare
sig i kroppsligt eller andligt afseende. En
sjukdom, som förorsakar svår s. Med s. nödgas
jag erkänna, all... — Bildar
sammansättningarna Kroppssmärta, Själssmärla. — Syn. Se
Plåga.
SMÄRTA, v. a. 1. Förorsaka, tillfoga smärta.
Brukas mest i andlig mening. Denna
underrättelse s-de honom djupt. Det s-r mig all
finna mig så misskänd. — Syn. Se Plåga. —
S-nde, part. akt. Brukas stundom adjeklivt, i
betydelsen af: högst bcdröflig. t. ex.: En s.
sorge-posl.
SMÄRTFÜLL, a. 2. Mycket smärtsam. —
Smärt fullt, adv.
SMÄRTHET, f. 3. Smärt beskaffenhet.
SMÄRTING, m. sing. (skepp.) Gammal tjärad
segelduk, som viras om elt låg, innan det klädes.
SMÄRTLINDRANDE, a. 4. Se
Smärtstillande.
SMÄRTLÖS, a. 2. Fri från smärta.
SMÄRTSAM, a. 2. Som förorsakar smärta.
En s. nyhet. — Syn. Smärtande. Smärtfull. Se
äfv. Plågsam.
SMÄRTSAMHET, f. 3. Smärtsam beskaffenhet.
SMÄRTSAMT, adv. På ett smärtsamt sätt,
med smärta.
SMÄRTSTILLANDE, a. 1. Som stillar
smärtorna. S. medel.
SMÖJA, v. a. 2. (isl. Smeiga) Insticka och
draga tråd genom hålet på en synål, o. s. v. S.
en tråd på nålen. S. elt snöre genom hålet.
SMÖR, n. sing. (af Smörja) Ett fett ämne,
som erhålles ur grädde genom fortsatt skakning
eller så kallad tjärning. Tjärnfärskt s. Tjärna
s. Breda s. på bröd. Laga med s. Doppa
i s. Steka i s. S. och bröd. (Fig. fam.) Han
skall ha del igen på s. och bröd, det skall han
ha igen. Fara uppe i s-el, slå högt i gunsten.
— Ss. S-aklig, -ask.-bur k, - bul,-bylla,
-fjerding, -handel, -handlare, -klick,
-klimp, -kruka, -lina, -tunna.
SMÖRA, v. n. 4. (fam.) Slösa med smör. —
V. a. Bestryka med smör. S. ned, smörja ned
med smör.
SMÖRBAKELSE, m. 3. Ell slags bakelse,
tillredd med smör.
SMÖRBLOMSTER, n. S. 4) En ört, allmän
på ängar och betesmark, med gulglänsande
blommor. Ranunculus acris. — 2} Se Lejontand.
SMÖRBOLLAR, m. 2. pl. Se
Bullerblom-sler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
