Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Slå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLA SLA 401
SLÄ, f. 2. Smalt, jemntjockt stycko af trä
eller jern, hvarmed någonting sammanhålles eller
’befästes. S. pä en stol. — Har sammansättningen
Tvärslå.
SLÅ. se Ormslä.
SLÅENDE, n. 4. Handlingen eller verkningen,
dä nägon eller nägot slär.
SLÅN, f. sing. Se Slärkbärsbuske.
SLÅNBÄR. n. 5. Se Stärkbär.
SLÅNBÄRSBUSKE, m. 2. pl. — buskar. Se
Slärkbärsbuske.
SLÄNGA, f. 1. Växtsläglct Zoslera, vid
hafs-slränder. Kallas äfv. Tång, Hafstång.
SLÅSS, se under Slå.
SLÅSSKÄMPE, m. 2. pl. — kämpar. Se
Slagskämpe. — $-par, pl. (bot.) En art
Groblad. Plantago media.
SLÄTTER, m. 2. pl. — slåltrar. 4) Gräsets
aftagning med lie pä ängar. — 2) Se Slåtlertid.
[Slolter.]
SLÅTTERBLOMSTER, n. 5. Örten Parnassia
palustris, som blommar vid slåttertiden, med hvila
blommor.
SLÅTTERGRÄS, n. 6. eller
SLÅTTERGRö. m. sing. Se Ängsgrä.
SLÄTTERKARL, m. 2. En, som förrättar
slätter.
SLÅTTERKULLA. f. 4. Se Frukål, 2.
SLÄTTER LÖN, f. 3. Dagspenning ät en
slåt-terkarl eller betingad lön för en hel slätter.
SLÅTTERMYRA, f. 4. Torffält. hvars yla är
knappt så mycket beväxt, att den lönar
bcrg-ningskostnaden.
SLÅTTERTID, m. 3. Den lid på året, då
ängarne slås.
SLÅTTERVÄDER, n. 5. Väderlek under slät»
tern.
SLÅTTERÖL, n. Ö. Kalas efler slutad slätter.
SLÄTTERÖRT, f. 3. örlslägiet Parnassia.
SLÄCKA, v. a. 2. 4) Göra, att något
slocknar. S. eld, ljus. S. en vådeld. S. glödande
kol. S. jern, lägga glödhett jern i vallen. S.
af, ut, se Afsläcka, Utsläcka. — 2) S. kalk,
med vatten öfvergjuta bränd kalk. — 3) (fig.)
Göra, all något upphör; tillfredsställa. S.
törsten. S. sill begär, sin nyfikenhet, sin
hämd-lystnad. S. sin vrede, sin hämd, sin harm
på någon.
SLÄCKANDE, n. 4. Handlingen, verkningen,
hvarigenom något släckcs.
SLÄCKA RE, m 5. En, som släcker.
SLÄCK BALJA, f. 4. (bag.) Balja med vatten,
hvari ugnsqvasten doppas emellanåt vid kolens
utsopning ur ugnen.
SLÄCKNING, f. 2. Se Släckande. — Ss.
S-sr eds k a p.
SLÄDDYNA. f. 4. Dyna, hvarmed sitsen i en
släde är beklädd.
SLÄDE, m. 2. pl. slädar, (prov. Städa) 4)
Åkdon med medar under, som begagnas
vintertiden på is eller snöbeläckt mar/;. Aka på s. —
2) a) Ett slags repslagar-redskap. — b) Se
Af-löpningssläde. — c) Benämning pä åtskilliga
slags redskap i verkstäder, o. s. v. — Ss.
Slädfart, -mede, -åkning.
SLÄDEÄLL, m. 2. Skinnfäll, som svepes om
fötterna, då man åker på släde.
SLÄDFÖRE, n. 4. Väg, betäckt med snö, så
att man kan åka på släde. Godt, dåligt s.
gyttja s. Pä s-t, medan del ännu är
slädföre.
SLÄDNÄT, n. 5. Näl, som ifrån framdelcn
II.
af cn siade utbredcs öfver hästryggen, för alt
hindra uppkastning af snöklumpar.
SLÄDPARTI, n. 3. Lustparti af ett sällskap,
som öfverenskommit alt roa sig med slädåkning.
SLÄDSKÄRM, m. 2. Skärm på en släde, till
skydd för af hästen uppkastade snöklumpar.
SLÄDTRAFVARE, m. 3. Snabblöpande häst,
inöfvad att trafva för släde.
SLÄDTÄCKE, n. 4. Täcke, hvarmed vid
slädåkning fötterna omsvepas.
SLÄGGA, f. 4. (af Slå) Stor, tung hammare,
som vid smidning föres med begge händer.
SLÄGGA, v. n. 4. (af Slå) Slå, hamra med
slägga. — Släggning, f. 2.
SLÄGT, f.3. (af Slag) 4) Alla, som härstamma
från en gemensam stamfader, oftast förande samma
gemensamma namn (Släglnamn). Tillhöra cn
gammal s. De ära af samma s. Af god s.,
af god härkomst. — Syn. Ätt, Familj. — 2) (I
sing.) Skyldemän, släglingar. Hafva rik s. Hela
s-en duger till intet. (Ordspr.) S. och vänner
äro värst. — 3) (i sing.) Se Släglskap. Vara
i s. med någon. Han är litet i s. med mig.
Gifta sig för nära i s-en, i förbuden slägtlcd.
I talspråket bortkastas gemenligen prep. i, t. ex.;
Vi äro nära s. De äro s. på långt håll.
(Fam.) Tjocka s-en. nära släglingar. — 4) (bibi.)
Slam af cit folk. Israels s-er.
SLÄGTAGG, n. 5. Agg, som en slägt hyser
till en annan.
SLÄGTAS, v. d. 4. S. på någon, se J?rd«(på).
SLÄGTBAND, n. S. Se Slägtförbindelse.
SLÄGTBOK, f. 3. pl. — böcker. Bok, som
innehåller cn slägts ättledning med alla dess
ut-greningar.
SLÄGT BO K STA F, m. 3. pl. — bokslä fver.
(gram.) Bokstaf, som till ljudel är beslägtad med
cn annan.
SLÄGTE, n. 4. (af Slag) 4) (i allm.)
Sammanfattning af flera arter, som öfvcrensstämma i vissa
gemensamma, väsendtliga kännetecken. Arter af
summa s. — Dit böra samansättningarne
Djur-slägte, Växtslägte. Mcnniskoslägte, m. fl. —x 2)
Alla på samma lid lefvande menniskor. På
hvarje århundrade räknas tre s-n. Från s.
till s. — Syn. Generaiipn.
SLÄGTFÖLJD, f. 3. Följd af efler hvarandra
lefvande personer, som i rätt nedstigande linie
härstamma från en gemensam stamfader.
b SLÄGTFÖRBINDELSE, f. 3.
Skyddskapsför-hållandc mellan tvenne eller flera personer.
SLÄGTGODS, n. 5. Gods, som länge tillhört
cn viss slägt. helst om det är fideikommiss.
SLÄGTGREN, f. 2. Personer, hvilka tillhöra
en uigrening af en slägt.
SLÄGTHAT, n. 5. Hat, som cn slägt hyser
till en annan.
SLÄGTING, m. 2. Person, som är beslägtad
med cn annan. Han är min nära s. Vi äro
s-ar på långt håll. S-ar på fädernet, på
mödernet. — Skrifves äfv. Slägtinge. — Syn.
Skyld. Skyldemän, Närskyld, Anhörig, Anförvandt,
Frände.
SLÄGTKÄR, a. 2. Som hyser mycken
välvilja för sina släglingar.
SLÄGTKÄRLEK, m. sing. Stark välvilja hos
en person för alla, som tillhöra dess slägt.
SLÄGTLED, m. o. n. 3. o. 3. Hvarje särskilt
led i cn slägtföljd.
SLÄGTLEDNING, f. 2. Se Ällledning.
SLÄGTLINIE, slaggllfnje, f. 3. Följd af
slägt-leder, nedstigande från en gemensam stamfader.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
