Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sigillring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 SIG
SIGILLRING, m. 2. Ring, hvarpå vapen eller
namnchiffer är graveradt, och hvilken begagnas
som sigill.
SIGILLVAX, n. sing. Vax, som begagnas att
deri aftrycka sigiller.
SIGNA, se Segna.
SIGNA, si nngna, v. a. I. Förkortadl af
Välsigna. Gud signe er! — 5. sig, v. r. Korsa
sig. — V. n. Genom vissa ordformler (till stor
del ursprungligen böner), korsningar m. m. d.
söka all framkalla öfvernaturliga verkningar. S.
öfver en sjuk. S. bort, genom signeri
för-drifva.
SIGNAL, sinngnål, m. 3. (franskt ord, af lat.
Signum) Visst allaladt tecken, hvarigenom
underrättelser, varningar, befallningar o. s. v. på
afstånd lemnas. Gifva fartygen s. lill slrid. —
Bildar en mängd sammansättningar, såsom: Nöd-,
Upprorssignal, rn. fl.
SIGNALBOK, - ålbök, f. 3. pl. — böcker. Bok.
som innehåller förteckning på signaler till sjös.
SIGNAL ELD, m. 2. Eld, hvarmed gifves
signal.
SIGNALEMENT, sinngnalemånng, n. 3. (fr.)
Noggrann beskrifning på en persons yttre.
SIGNALERA, sinngnalèra, v. a. 4. Genom
signaler gifva tillkänna. — Sign a leran de, n. 4.
o. Si g na ler i ng, f. 2.
SIGNALFLAGG, f. i. Flagg, hvarmed
signaler gifvas.
SIGNALISERA, sinngnalisèra, v. a. 1. Se
Signalera.
SIGNALPIPA, sinngnålpfpa, f. 1. Pipa,
hvarmed signal gifves.
SIGNALRAKET, sinngnålrakét, m. 3. Raket,
som uppkastas, för att dermed gifva signal.
SIGNALSKOTT, n. 3. Skott, hvarmed
signal gifves.
S1GNARE, m. 5. En, som öfvar signeri.
SIGNATUR, sinngnatür, m. 3. 1) Underskrift;
namnteckning. — 2) Påskrift på apolcksflaskor.
SIGNERA, sinngnèra, v. a. i. (lat. Signare)
Teckna, beteckna; stämpla. — Signerande,
n. 4. o. Signering, f. 2.
SIGNERI, sinngneri’, n. 3. Ett slags
besvärjelse, då man genom vissa ordformler, korsningar
m. m., söker att framkalla öfvernaturliga
verkningar.
SIGNERSKA, f. 4. Qvinna, som öfvar
signeri.
SIGNET, sinngnét, n. 3. o. 3. (medelt. lat.
Signe tum) Se Sigill, 4.
SIGNETRING, sinngnètrfnng, m. 2. Se
Si-gillrinq.
SIGNIFIKATION, sinngnifikatschön, f. 3. (lat.
Significalio) Betydelse, bemärkelse.
SIGNIFIKATIV, sinngnifikatfv, a. 2.
Betecknande, betydelsefull, uttrycksfull.
SIGT, m. sing. (l. Sichl; handelst.) En vexels
förevisande till accept. Ulsldlla en vexel på 14
dagar efter s. På åtta dagars s., att betalas
åtta dagar efter presenteringen.
SIGTA. si’ggta, v. n. 4. Föra sigtet på elt
gevär i en linie mellan ögat, kornet och målet,
för alt träffa rätt. Lägga an och s. S. på en
fiende. — Syn. Måtta, Anlägga, Syfta. [Sickta,
Sikta.]
SIGTE, sfggte, b. 4. (t. Gesicht) 4) Syn,
synhåll. Hafva i s.. ha s. på, se. Få s. på,
få i s., få se, få syn på. Eomma i s., komma
i synhåll, blifva sedd. Förlora ur s., förlora
synen af, upphöra att se. I s. af land, i syn-
S1L
•
håll af land; så nära land, att det kan ses. —
5) Det märke på bakdelen af elt skjutgevär,
hvar-efter riktningen mot kornet tages. Hålla ögal
på s-t. Hafva i s., hafva geväret riktadt på
målet. — 3) (fig.) Se Syfte. Hafva i s., åsyfta,
hafva lill mål. Hvad kan han dermed ha i s.?
— Syn. Se Afsigt. [Sickte, Sikte.]
SIGTLINIE, si’gglli’nje, f. 3. Den linie, som
föreställes gå mellan ögal och målet öfver sigtet
och kornet på ett gevär. [Sickt —. Sikt—.]
SIGTNING, f. 2. Handlingen, då man sigtar.
Syn. Mattande, Syftande.
SIK, m. 2. Fisk af de Mjukfeniga, stundom
en fot lång, blå, glänsande. Coregonus Lavaretus.
SIKEL, se Sickel.
SIKEL, m. 2. pl. siklar. Tunn slålskifva,
bvarmed stålarbeten skrapas.
SIKER, sfk’r, m. sing. (fam.) Lufver, klippare.
SIKLÖJA, f. 4. Se Slensik.
SIKORI. –rf, se Cikoria.
SIKT, si ckt, m. 2. En låg cylinder eller ram
med hålig botten, hvarigenom olika stora delar
af ett ämne åtskiljas. [Sickt, Sigt.]
SIKTA, sfckla, v. a. 4. Medelst sikt åtskilja
olika stora delar af elt ämne. S. mjöl. —
Siktande. n. 4. [Sigta, Sickta.]
SIKTARE, m. 6. En, som siklar.
SIKTDUK, m. 2. Väfnad, som begagnas lill
bolten på finare siktar.
SIKTER, se Sekreterare.
S1KTMAKARE, m. 5. Handlverkare, som
förfärdigar siktar.
SIKTMJÖL, n. sing. Sikladt mjöl.
SIKTN1NG, f. 2. Den operation, då något
siklas.
SIKTQVARN, f. 2. Ställe, der mjöl siktas.
SIKTVERK, n. 5. Den inrättning i en qvarn,
hvarmedelst mjöl siktas.
SIL, m. 2. Redskap i form af ett såll med
silduk lill botten, hvarigenom vätskor silas. —
Ss. S-bollen.
SILA, v. a. 1. Låta en vätska gå genom cn
sil, för att sålunda afskilja uti vätskan befintliga
uppslammade fasla delar, som dervid qvarstanna
på silduken. S. åf, bort, ifran, igenom, se
Afsila, &c. — S. sig, v. r. S. sig (råm,
igè-nom, säges om vätskor, isynn. vatten, när de
tränga fram igenom porösa kroppar eller genom
helt fina hål, öppningar. Likaså S. sig fn, néd,
ut. — Silande, n. 4.
SILBEN, sflbén, n. 3. Ett ben i
hufvudskå-len, som är fästadt emot pannbenet ofvan och
inom näsbenets rot.
SILBLECK, n. 3. Med många små hål
genom-borradt bleck, som begagnas att sila igenom.
SILDUK, m. 2. Väf, som begagnas till botten
på en sil, oftast cn icke allt för fin och skör
linneväf, men äfven ofta af flanell eller
hatt-makarfilt.
SILÉNÖRT, f. 3. Örlslägtet Silene.
SILESHÅR, n. 5. Se Daggörl.
SILF. brukas stundom i sammansättningar i
st. f. Silfver, mest i äldre søråket.
SILFVER. n. sing. 4) Elektropositiv metall,
smidig, utmärkt tänjbar, af hvit färg. — 2)
(kollektivt) Hvarjchanda saker af silfver, isynn. kärl.
— Har sammansättningarna Kyrk-, Bordsilfver,
m. fl. — Ss. S-arbete, -artad, -bergverk,
-beslag, -beslagen, -blandad, -färg,
-färgad, -galon, -grufva, -hall,
-haltig, -hvit, -klimp ell. -klump, -krona,
-kärl, -lik, -malm, -medalj, -mynt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
