Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄT
4) Mycket, ganska. R. hungrig. R. dum,
vacker. R. söl, älskvärd. R. bra. R. väl. R.
myckel. — 5) Just, alldeles. R. så! R. så väl
som, lika väl som. R. som, just som, bäst som,
t. ex.: R. som del var, somnade han ifrån
alltihop. Jfr. Bäst. R. som del är, innan kort,
snart. R. nu, se Rältnu.
RÄTT, m. 3. IV. A. Utan plural. 1)
Rättighet. Hafva r. lill något, all göra något. Hafva
bällre r. lill något. Han har r. lill aktning.
Jag har r. atl neka. Aled mera r., med bällre
r. R. öfver lif och död, rättighet atl bestämma
öfver lif och död. Aled hvad r. fordrar ni del?
Påslå sin r., yrka ulöfvandet af sin rütttighet.
Den slarkares r., våldet. — 2) Rättvisa. Lag
och r. En på r. och billighet grundad
begäran. Hafva r-en på sin sida. Låta hvar och
cn r. vederfaras. Låta nåd gå för r., visa
mildhet, ej tillämpa lagens hela stränghet. Våld
går for r.. lag och rättvisa äro af våldet
undertryckta. R-en skall ha sin gång, lag och rätt
böra alltid, ulan anseende till person, iakttagas.
Skaffa ell. ta sig r., ej anlita lagens arm, ulan
sjelf förskaffa sig rättvisa, taga hvad man anser
sig äga rätt till. Göra hvar man r., vara ärlig
och rättskaffens emot alla; äfven göra alla
rättvisa. Göra r. för sig, rikligt uppfylla sina
ingångna förbindelser; punktligt betala hvad man
är skyldig; äfv. göra skäl, besked för sig. Göra
r. för, göra skäl för, förtjena. Göra sig sjelf r.,
rättvist bedöma sig sjelf. Med r. och orätt,
ulan afseende på medlen. Aled rälla (gam. böjd
kasus), med rättvisa, rättvist. Lida, straffas med
r-a. Och detta med r-a, gammal slulformel i laga
domar, som betyder: och är delta straff med all
rälivisa ådömdt. — B. Med plural. 4) De
naturliga sanningarne i fråga om rätt och orält,
vare sig i allmänhet eller särskilt. Den
naturliga r-en. Herrens bud och r-er. Brukas mest
i sammansättningar, såsom: Folk-, Stals-,
Samhälls-, Civil-, Broltmålsrält, m. fl. — 2) Lag.
Andlig r. Verldstig r. — Mest i
sammansättningar, såsom: Stads-, Lands-, Sjö-, Birkerält.—
3) Domstol. Högre, lägre r. R-en sitter i dag.
R-ens sakören. Inställa sig för r-en. För,
till r-a (gam. böjd kasus, för, till domstolen,
t. ex.: Gå lill r a med. Stämma för r-a,
instämma till domstol. Draga för r-a, se
Lag-föra. Vara för r-a. vara före vid domstol.
Komma för r-a, inställa sig för domstol. Slå
lill r-a, svara inför domstol i ett rättegångsmål.
RÄTT, s. m. 3. V. (af Reda, tillreda, eller
t. Gerichl, af richlen, d. s.) Tillagad mat, som
vid måltid kringbjudes och förtäres särskilt för
sig. En mållid af sex r-er. Första, andra
r-en. En r. fisk. — Bildar sammansättningarna
Kötträtt, Fiskrätt, m. fl.
RÄTTA. För, med, lill r.. se Rätt, I och IV.
RÄTTA, v. a. 4. L (af Räl) Göra rät, gifva
rät riktning. R. elt led, en trupp. — R. sig,
v r. 4) Gifva kroppen en rak ställning. — 2)
(om trupper) Ställa sig i räl linie. —
Rättande, n. 4.
RÄTTA, v. a. II. (af Rätt) 4) Göra rält,
riklig. R en uppgift, ett misstag, ell fel. R. en
vågskål. R. etl ur, ställa det så, att det går
riktigt. R. missbruk, afhjelpa, afskafla dem. R.
mot någon begången orättvisa, förhjelpa honom
lill åtnjutande af sin rätt. — Syn. Beriktiga.
— 2) Återföra på rält väg, till det rätta,
tillrätta-föra, tillrättavisa. Brukas både i fysisk ocb
andlig mening. R. en, som gör något på felaktigt
RÄT 309
sätt. R. en lärjunge. R. en som lär alt läsa,
skrifva, spela, o. s. v. R. en felande,
vilse-förd. Han står ej all r. i den delen. Han
låter ej r. sig. — Syn. Förbättra. — 3) (med
prep. efter) Afpassa, inrätta. R. del ena efter
del andra. R. sitt förhållande efter
omständigheterna. R. sill tal efter åhörarnes begrepp.
R. sin lefnad efter evangelii läror. Se äfv.
Alatsäck. — Syn. Passa, Foga, Lämpa, Ställa.
— R. sig, v. r. 4) Förbältra något fel, som
man begått; bortlägga en ovana; upphöra med
ulöfvandel af en last, o. s. v. Han råkade atl
begå elt misstag, men han r-de sig. Han
har nu r-l sig ifrån sina fel. — Syn.
Förbättra sig. — 2) Förbältra något orikligt,
oför-sigligt o. s. v., som man sagt, yttrat. Han höll
på all säga en dumhet, men han r-de sig
strax. — 3) (med prep. efter) a) I handling och
uppförande följa någons yttrade vilja, önskningar,
eftcrdöme, o. s. v. R. sig efter någon. R. sig
efter ens vilja, önskningar, befallningar,
tillsägelser. R. sig efter ens exempel, föredöme.
Del rätter eder efter. Jag r-r mig ej efter
hvad han säger, jag bryr mig ej derom. Alan
kan aldrig r. sig efter honom, efter hvad han
säger, man vet aldrig, om han talar sanning eller
ljuger; hans ord äro ej att lita på; äfv. hans råd,
befallningar, tillsägelser äro ej så beskaffade, att
man kan följa, efterkomma dem. — b) R. sig
efter något, afpassa sitt tal, sitt handlingssätt,
uppförande, sätl att gå till väga efter något. R.
sig efter sina åhörares begrepp, efter
omständigheterna, efter årstiderna, efter sin inkomst.
— Syn. Foga sig, Böja sig. Lämpa sig, Ställa sig.
RÄTTANDE, n. 4. Handlingen, då någon eller
något rättas. Jfr. Rälla, IL
RÄTTARE, RÄTTAST, adj. o. adv. kompar.
o. superi, af Rält. Rättare sagdl, för atl tala
rikligare; fastmer, snarare.
RÄTTARE, m. ö. Person på en
landtegen-dom, som enligt fogdens eller inspektörens
befallning föresätter arbetsfolket, hvad de skola göra,
och pådrifver arbetet.
RÄTTARETING, n. 5. (af Rätta) Så kallades
fordom öfverrätter, der dom fälldes i konungens
namn uti enskiltes tvistemål och brottmål, som
blifvit hänskjutna från lagmans-och häradstingen.
RÄTTARLAG, n. 5. Samtelige åboer, vare
sig bönder eller torpare, som lyda under ett
herregods och äro skyldige att der förrätta
dagsverken.
RÄTTEGÅNG, m. 2. Tvistemåls eller
brottmåls upptagande, ransakning och afdömande vid
domstol. Börja, anställa r. emot någon. Föra
r. emot någon, hafva ett tvistemål emot honom
instämdt till domstol. Föra r., betyder äfv.: vara
sakförare i ell mål, t. ex.: Han lefver af all
föra r-ar. — Syn. Process. — Ss.
R-ssporl-ler, -slid, -stimma.
RÄTTEGÅNGSBALK, m. 2. Den
hufvudafdel-ning af svenska lagen, som handlar om hvad
iakttagas bör vid rättegångars förande.
RÄTTEGÅNGSBITRÄDE, n 4. Se
Rättegångsombud.
RÄTTEGÅNGSBRUK, n. 5. Lagstadgadt bruk,
som iakttages vid rättegångars förande.
RÄTTEGÅNGSDAG, m. 2. Viss bestämd dag,
då rätt sitter, för att upplaga och afdöma
rättegångsmål.
RÄTTEGÅNGSFEL, n. 5. Fel. begånget, af
domstol i handläggandet af något rättegångsmål.
RÄTTEGÅNGSFERIER, 3. pl. Den lid på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
