Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rakborste ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAK
KAN
263
RAKBORSTE, m. 2. pl. — borstar. Borste,
hvarmed vid rakning tvålen påstrykes.
RAKDAG, m. 2. Viss dag, då man rakar
eller låter raka sig.
RAKDON, n. 5. Redskap, som begagnas vid
rakning.
RAKDUK, m. 2. Duk, som vid rakning
knytes om halsen.
RAKET, -ét, m. 3. 4) (ilal. Raggello, af
lat. Radius, stråle) En med gnisleld fylld hylsa,
hvilken, fästad vid ändan af en smal stång,
påtändes, då den springer upp i luften och der
kre-verar. Kasta r-er, låta sådana uppstiga i luften.
(Talesätt) Som cn r., med största snabbhet. —
2) (fr. Raquelle, ilal. Racchella) So Sällra.
RAKETBÄGARE, rakèt––––, m. 5. En hel
knippa rakeler (bem. 4).
RAKETHYLSA, f. 4. Det fyllda rörel till en
raket.
RAKETSATS, m. 3. Fyrverkerisats till
raketer. ’
RAKETSPÖ, n. 4. eller
RAKETSTÅNG, f. 3. pl. — stänger. Den
smala stång, vid hvars ända en raket är fästad;
äfv. stång, dertill ämnad.
RAKETSTOCK, m. 2. Redskap af trä, som
vid laddningen innesluter rakethylsan.
RAKFAT, n. 5. Handfat, som begagnas vid
rakning.
RAKFODER, n. 3. ell. RAKFODRAL,
råkfodral. n. 3. o. 3. Fodral för rakdon.
RAKHET, f. 3. Egenskapen att vara rak.
RAKITIS ell. RHACHITIS, rakiliss, f. sing.
(grek.) Engelska sjukan.
RAKITISK ell. RHACHITISK, a. 2. Som
tillhör, har afseende på, utmärker engelska sjukan.
RAKKN1F, m. 2. pl. — knifvar. 4) Yuerst
hvass knif, som begagnas lill rakning. — 2) En
fisk i Medelhafvet, en fot lång, rned skarpkantad
rygg; till färgen skimrande som guld och
ädelstenar. Corypbæna Novacula.
RAKKYSS, m. 2. (skämtv.) Kyss af cn nyrakad.
RAKNA, v. n. 4. Förlora sin böjning,
krök-ning. och blifva rak. — Raknande, n. 4.
RAKNING, f. 2. Se Rakande.
RAKREFFLA, f. 1. (lekn.) Rak reffla, [-räffla.]
RAKREFFLAD, a. 2. (om bösspipor) Sorn har
rala refflor. [- räfllad.]
RAKREM, f. 2. pl. — remmar. Se
Rak-slrigel.
RAKSTAMMIG, a. 2. Som har rak stam.
RAKSTRIGEL, m. 2. pl. — slriglar.
Verktyg, hvarpå rakknifvar strykas, för att gifva dem
möjligast fina egg, bestående i en smal, aflång
träslicka, som bar tvenne rned läder Öfvcrdragna
ytor, af hvilka den ena är Öfverslruken med
cro-cus, den andra med slammad blyerts.
RAKSTUGA, f. 4. Se Rarbersluga.
RAKSVARF, m. 2. pl. — svarfvar. (tekn.)
Maskin, som begagnas, för att åstadkomma rak
guillochering.
RAKT (a långt), adv. I rak riktning,
sträckning. Gå r. fram. Se r. framför sig. Han
träffade mig r. i ögal. Gå r. till målet. (Fig.
fam.) R. uL rent ul.
RAKTVÅL, m. sing. Tvål, som begagnas vid
rakning.
RAKTYG, n. 3. Se Rakdon.
RAKVATTEN, n. 3. Vallen, som begagnas
vid rakning.
RALJERA, v. n. 4. (fr. Railler) Skämta.
— Raljerande, n. 4. o. Raljering, f. 2.
RALJERI, n. 3. Skämt, narri.
RALJÖR, ralljö’r, m. 3. Spefågel, gycklare.
RALL, m. 2. Se Vallenrall.
RALLA, v. n. 1. Rulla. Säges om små
kul-formiga föremål.
RAM, m. 2. I. 4) Infattning, vanligtvis af
trä, kring dörrar, fönster, till brodering, att spänna
tyger uli, o. s. v. Infalla i r. — 2) (boklr.)
Dylik infallning, hvari slilarne fasthållas under
tryckningen.
RAM, m. 2. II. 4) (ursprungi.) Hand. — 2)
Säges nu om nedersta leden på björnens ben.
(Fig. fam.) Suga på r-arna, hafva föga eller
iniet att lefva af.
RAMA, v. a. 4. (af Ram, II) Gripa; (om
björnen) fatta med ramarna. (Fig. fam.) R.
tillfället, passa på tillfället.
RAMLA, v. n. 4. 4) Nedstörta med buller.
R. néd, omkull, öfver ända. R. ulför
trapporna. — 2) (orn harar och kaniner) Para sig.
— 3) (fam.) Slå, bulla med mycket buller. R.
på en port. — V. a. (pop. o. fam.) Gifva
ram-mel, stryk. — Ramlande, n. 4.
RAMLARE, m. 3. (jäg.) Gammal harhane, som
på längre afstånd söker honan.
RAMLAVETT, råmlavä’lt, m. 3. (artil.) Ett
slags fästningslaveti, der kanon och lavett fritt
röras fram och lillbaka i samma spår, ofvanpå
ell rörligt underlag eller ram.
RAMLING, f. 2. Harars parning. — Ss.
R-slid.
RAMM, m. 2. (t. Ramme) Fyrkantigt block,
hvanned kilar drifvas under ell fartyg, som skall
löpa af stapeln.
RAMMA, v. a. 4. (skeppsbygg.) R. in, med
klubba indrifva en kil eller bult. R. upp, (vid
gjutning) packa sanden rundl omkring en modell.
RAMMEL, råmm’l, n. sing. 4) Fallande med
dån, buller, brak. — 2) (fam. skämtv.) Stryk.
RAMMELBULJONG, rn. 3. (fam. skämtv.)
Slryk.
RAMP, råmmp, m. 3. (fr. Rampe) Trappa
mellan tvenne afsalser; sluttande plan i stället
för trappa; lamprad vid framsidan af cn teater.
RAMPRIS, n. 3. (fam.) Se Röfvarpris.
RAMS, råmms, m. Se Ramslök.
RAMS, råmms, m. sing. Ett slags kortspel,
som liknar Femkort, men spelas med hel kortlek.
RAMSA, f. 4. (fam.) Lång rad, följd. En
lång r. af ord, namn, komplimanger.
RAMSLÖK, råmmslö’k, m. 2. En art vild
Lök rned hvila blommor och skarp rot. Alliurn
ursinum. Kallas äfv. Rams, S:t Britæ lök.
RAMSVART, råm svårrl, a. 4. (af Rhafn,
korp) Se Korpsvart.
RAMTAG, råmtåg, n. 3. (fam.) Tag med hela
grabbnäfven, groft tag; (fig.) grof vinst.
RAND.* f. 3. pl. ränder. (af Rad) 4) Yttre
kant på något. R-en på ett mynt, ell glas, ell
fal. (Fig. poet.) bagens r. ell. första rand,
första dagningcn. — 2) Smalt, i allmänhet
rät-linigt streck. Grönl lyg med hvila ränder.
Ränder i papper. Ränder i Irä. — 3) Liten
tunn läderremsa, den skomakare lill styrka för
sömmen lägga mellan tvenne tjockare läderstycken,
som de vilja sy ihop.
RANDA, v. a. 4. Göra rand eller ränder på
något, förse med rand eller ränder. — R-s, v.
dep. (fig.) Dagen r, det börjar dagas. — Part,
pass. Randad, brukadi som adjektiv, betyder:
Som har rand eller ränder, t. ex.: R. med
purpur (vanligare: Purpurrandad).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
