Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Q - Qvickstjert ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Q VI
QVI
259
QVICKSTJEBT, m. 2. Se SädesärJa.
QVICKTIONDE. m. sing. Tionde af
ladugården. Kallas äfv. Afvelstionde.
QVICKVATTEN, n. 5. Salpelersyrad
qvick-silfveroxid.
QVIDA, v. n. 2. (Impf. Qvidde och Qved.
Sup. Qvidil, mindre brukligt) Jemra sig med
svaga, klagande läten. Sucka och q.
QVIDAN, f. sing. indef. eller
QVIDANDE, n. 4. Sakta jemrande.
QVIDBONDE, m. 3. pl. — bönder. Se
Vindspole.
QVIDDA, f. 4. Ett slags liten insjöfisk, som
endast duger till bete på abborkrokar.
QVIDFÄGEL. m. 2. pl. — fåglar. Se
Orm-vråk.
QVIETISM, –fssm, m. sing. (af lat. Quielus,
lugn) Läran, att köttets dödande och själens
fullkomliga overksamhet och öfvcrlåtelse åt Gud är
det mål. hvartill en kristen bör sträfva.
QVIETIST, –fssl, m. 3. Anhängare af
qvie-tismen.
QVIGA. f. 4. Ung ko.
QVIGKALF, m. 2. pl. — kalfvar. Kalf af
honkön.
QVILLRA, v. n. 4. (om fågelungar) Pipa small.
— Qv ill rande, n. 4.
QVINLIG. a. 2. 4) Som tillhör eller har
afseende på qvinnokönet. Q-a arfvingar. Q-a
könet. Q-a göromål. — 2) Som vanligen
utmärker. passar, kläder en qvinna. Q. dygd,
blygsamhet, godhet. — 3) Till karakter liknande en
qvinna; veklig; käringaktig. En q. karl. Q.
karakter. — 4) (anat.) Q-a delar, se Blygd, 2.
— 5) (pros.) Q-l rim, då tvenne slulslafvelser
rimma mot hvarandra. — Skrifves äfv. Qvinnlig.
QVINLIGHET, f. 3. 4) Qvinlig karakter,
qvinligt sinnelag, qvinligt väsende. — 2) Qvinlig
vek-lighet. rädsla. — Äfv. Qvinnlighel.
QVINLIGT, adv. Såsom en qvinna. — Äfv.
Qvinnligt.
QVINNA, f. 4. 4) Person af qvinnokön, isynn.
sedan hon kommit till manbar ålder. Män och
q-nor. Ung, gammal q. Gift q. En listig,
elak q. Hon vore q. all försvara sig, i stånd
•ll ... — 2) Brukas någon gång äfv. i samma
mening som hustru.
QVINNFOLK, n. 5. 4) Fullväxl qvinna. Brukas
mest i fråga om de ringare klasserna. Så t. ex.:
Elt bondqvinnfolk. — 2) Lösaktig, liderlig qvinna.
Han lefver med q. — Ss. Q v in n f
olksar-bele, -skläder, -spral, -ssqvaller,
-ströja. — Skrifves äfv. Qvinfolk.
QVINNFOLKSKARL. m. 2. Se
Fruntimmerskarl.
QVINNFOLKSNARR, m. 2. En, som springer
efter alla qvinnfolk.
QVINNKÖN eller QVINNOKÖN, n. 5. Det
qvinliga könet.
QVINNLIG, m. fl., se Qvinlig, m. fl.
QVINNO, i sammansättningar, bar samma
betydelse som Qvinlig, qvinnors, t. ex.:
Qvinno-ansigle, -arbete, -bild, -bröst, -kläder,
-list, -skrud, m. fl.
QVINNOBLYGD, f. 3. Se Blygd, 2.
QVINNOFADDER, f. 2. pl. — faddrar. Fadder
af qvinnkön.
QVINNOFRID, m. sing. Den af Birger Jarls
fridslagar. som förbjöd qvinnors våldsamma
bortförande. vare sig ifrån hus eller brudfärd.
QVINNOHAT, n. sing. Hat till qvinnor.
QVINNOHATARE, m. 5. En, som ej tål qvinnor.
QVINNOKÖN, se Qvinnkön.
QVINNOLINIE, f. 3. Den qvinliga sidan i
slägtskap. Brukas mest i uttrycket: På q-en.
QVINNOMJÖLK, f. sing. Mjölk af
qvinno-bröst.
QVINNOREGERING, f. 2. Regering, som
föres af en qvinna.
QVINNOSADEL. se Qvinnssadel.
QVINNOSIDA, f. 4. 1) Den sida, som
tillhör qvinnorna. Q-n i kyrkan. — 2) På q-n,
på qvinnolinien.
QVINNSLEM, m. 2. pl. — lemmar. Se Blygd,
2. —- Skrifves äfv. Qvinslem.
QVINNSPERSON, m. 3. Qvinna. Brukas
mest i fråga om de ringare klasserna. — Äfv.
Qvinsperson.
QVINNSSADEL, m. 2. pl. — sadlar. Sadel,
inrättad för qvinnor. Kallas äfv. Tvärsadel. —
Skrifves äfv. Qvinssadel.
QVINSK, a. 2. (fam.) 4) Lik en qvinna,
qvinlig. — 2) Som tycker om qvinnfolkssällskap. —
Skrifves äfv. Qvinnsk.
QVINQVENNIUM, qvinnqvä’nniumm, n. 3.
pl. — ier. (lat. Quinquennium, af Quinque, fem,
och Annus, år) Tid af fem år.
QVINT, qvi nnt, m. 3. (af lat. Quintus, femte)
4) (i musik) Femte tonen ifrån grundtonen. —
2) Finaste strängen på en violin. — 3) Femte
ställningen vid fäktning. — 4) (i piketspelel) Fem
på hvarandra följande kort af samma färg.
QVINTA, qvfnnla, f. 4. Femte klassen i en
skola.
QVINTAL, qvinntål, m. 3. Se Centner.
QVINTAN, qvinntån, m. 3. Skolgosse i femte
klassen.
QVINTERN, qvinntä’rn, m. 3. Högsta
vinsten på lotteri, då alla fem numroroa på en
lottsedel utkomma i en dragning.
QVINTESSENS, qvinntässä’nns ell.
qvinntäs-sånngs, m. 3. (fr. Quinlessencc, af lat. Quinta
essentia) 4) Den genom dislillering utdragna
finaste delen af något. — 2) (fig.) Det finaste,
bästa, kraften, muslen, mergcn af något, (-essans.j
QVINTETT, qvinntätt, m. 3. (lat. Quintello)
Femslämmigt musik- eller sångstycke.
QV1NTILLERA, v. n. 4. (skämtv.) Drilla. —
Q v i n ti 11 e r a n d e, n. 4. o. Q v i n ti 11 e r i n g,
f. 2.
QVINT1N, qvfnntinn, *n. 8. Vigt af /4dels
lod.
QVISSLA, f. 4. Liten blemma.
QVISSLIG, a. 2. Som har blemmor.
QV1ST, m. 2. 4) Böjlig smågren. Ny stam
med blad, som utskjuter ur en trädknopp. Torr
q. (Fig. fam.) Han kommer aldrig mer på
grön q., kommer aldrig mer till lycka, välstånd,
— 2) Elt slags fordom bruklig belägringsmaskin,
hvarmed stöttes hål på murar.
QVISTA, v. a. 4. Borthugga öfverflödiga
grenar och qvistar ifrån ett träd. Q. åf, bort, se
Afqvisla. — Qvisl ande, n. 4.
QVISTA, v. n. 4. (pop. o. fam.) Springa, löpa.
Q. efter en. Q. af, bort. — Syn. Se Springa.
— Qvisiande, n. 4.
QVISTBRO, f. 2. Väg Öfver sank mark, med
underlag af grenar och ris.
QVISTIG, a. 2. 4) Full af qvistar eller
qvist-knölar. Q-l bräde, trä. — 2) (fig. fam.) Se
Kinkig, 2. Eli q-l göra.
QVISTIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
qvistig.
QVISTKNÖL, m. 2. Knöl på en trädstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
