Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Platta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLA PLO 223
helt och hållet. P. intet. P. omöjligt. — 2)
(tig.) Utan tecken till snille eller smak. Skrifva p.
PLATTA, v. a. 4. Göra platt. P. ul, se
Utplatta. — Plattande, n. 4.
PLATTFORM, plaltfårrm, m. 3. (fr.
Plale-forme) 4) Platt tak på en byggnad. — 2) (fortif.)
Upphöjning af jord eller trä, hvarpå kanoner
läggas. för att kunna skjuta Öfver bank.
PLATTFOT. m. 4) (sjöt.; utan plur.)
Vakten ifrån kl. 4 till 8 eftermiddagen. — 2) (skämtv.;
i p], — folier) En, som bar platta fölter.
PLATTHET, f. 3. Egenskapen att vara platt
(både egentl. o. fig.).
PLATTING, m. 2. (skepp.) Platta flätor, som
läggas af från 5 lill och med 22 garn, samt
begagnas till bändsling och klädning.
PLATTJERN, n. sing. Stångjern, hvars
genomskärning är en rektangel.
PLATTLIST, plåltli’ssl, f. 3. (byggn. k.) Slät,
upphöjd list.
PLATTLOD, n. 3. Blyplåt, hvarmed
fäng-hålel på skeppskanoner beläckes.
PLATTNÄSA, f. 4. 4) Platt näsa. — 2)
(skämtv. o. på spe) Person med platt näsa.
PLATTRA. v. n. 4. Se Plullra.
PLATTRUND, a. 2. Som bar äggrund
genomskärning. P. fil.
PLATTYSK, a. 2. P-a språket ell.
dialekten, dialekt af tyskan, som talas i en delafnedra
Tyskland. — S. m. 2. Person, som talar
plall-lyska.
PLATTYSKA, f. 4. 4) Qvinna, som talar
plaltyska språket. — 2) (utan plur.) Plattyska
dialekten.
PLATÅ, -å’, m. 3. (fr. Plaleau) 4) Flat
ställning midi på elt matbord, hvarpå ställas åtskilliga
prydnader. — 2) Högt belägen slätt, högslätt.
PLAUSIBEL, – si’b’I, a. 2. (lat. Plausibilis)
Som synes förljena bifall.
PLEBEJ. - bä’j, m. 3. (lat. Plcbeius, af Plebs,
lägre folk) 4) Borgare i det fordna Rom, som
icke tillhörde palricierna. — 2) (fig.) En man ur
hopen.
PLEBEJISK, a. 2. Som tillhör, har afseende
på, utmärker plebejer; ofrälse; pöbelaktig.
PLENUM, plénumm, n. pl. plena, (lat.)
Fulltalig församling eller sammankomst. In pleno,
i fulltalig sammankomst.
PLEONASM. pleånåssm, m. 3. (från grek.)
Felaktigt användande af öfverflödiga ord och satser
i ett tal.
PLEONASTISK, a. 2. Som innehåller en
pleonasm P-l ullryck.
PLETI, sc Kreti.
PLEURESI, se Plörcsi.
PLIGG, m. 2. Helt liten tillspetsad träpinne,
l. ex. en Skopligg.
PLIGG A, v. a. 4. Fästa med pliggar.
PLIGT, f. 3. Handling, hvarlill vi af lag
förbindas. P-cr cmol Gud, oss sjelfva och vår
nästa. Positiv p . handling, som bör utöfvas.
Negativ p., handling, som bör underlåtas. Se
f. ö. Rätts-, Tvångs-, Samvelspligl. Göra sig
något lill p., ålägga sig något såsom p. — Syn.
Skyldighet. Förbindelse. [Plickt, Plikt.]
PLIGTENLIG, a. 2. Med pligl
öfverensstäm-mande. P-l uppförande. — Pli g l enli g het,
f. 3.
PLIGTFÖRGÄTEN, a. 2. neutr. — et. Glömsk
af sin pllgt. — Pliglförgätel, adv.
PLIGTFÖRGÄTENHET. f. 3. Glömska af
pllgt.
w.
PLIGTIG, a. 2. Af pligt förbunden. Vi äro
p-e att älska vår nästa såsom oss sjelfva. —
Syn. Skyldig, Pligtskyldig, Förbunden,
Förplig-tad. (Plicktig, Pliktig.]
PLIGTKÄNSLA, f. 4. Medvetande och
erkännande af pligt.
PLIGTSKYLDIG, a. 2. Af pligt förbunden;
som har pligler att iakttaga emot någon. Brukas
stundom af höflighel vid underskrifter i bref, t. ex.:
Har äran teckna min herres p-asle tjenare.
PLIGTSTRIDIG, a. 2. Som strider emot pligt.
Ell p-t uppförande.
PLIKT, plickt, m. 2. (skepp.) Rummet för
eller akter i ett fartyg.
PLIKT, plickt, f. 3. (ursprungi.: straff; deraf:
Kroppsplikl) Straff, som består i penningars
erläggande. Fälld till 10 riksdalers p. Slå på
p., se Pliklfälla. (Pligt, Plickt.]
PLIKTA, v. n. 4. (sjöt.) Se Loda.
PLIKTA, v. n. 4. 4) (ursprungl.) Straffas.
P. med kroppen, med lifvel. — 2) Straffas med
erläggande af böter. Han blef dömd all p 10
riksdaler till de fattiga. P. för öfverlrädelse
af en polisförordning. — Syn. Böla. — 3) (fig.)
P. för, umgälla. Han får p. för sin
obetänksamhet. (Pligta, Plickta.j
PLIKTANKAR, n. 6. Det ankar på ett
fartyg, som är störst och begagnas endast i nödfall.
PLIKTFÄLLA, v. a. 2. Döma lill böters
er-läggande. — Pliklf ällande, n. 4. o.
Plikt-fällning, f. 2.
PLIKTHUGGARE, m. 3. Den, som ror främsta
åran i en båt.
PLINT, plfnnt, m. 3. (fr. Plinlhe; byggn. k.)
4) Platt list på basen eller under kapitälet på en
pelare. — 2) Platt list vid foten af en byggnad
eller nedtill på en vägg. — 3) (artill.) Ell slags
sirat på kanoner.
PL1RA, v. n. 4. Se med halföppna ögon,
blunda lill hälften. — Syn. Se Se. —
Plirande, n. 4.
PLIRÖGD, a. 2. En, som alltid ser med
halföppna ögon.
PLISTER, m. sing. Se Blindnässla. — Äfv.
örten Galeopsis Tctrahil.
PLIT, m. 2. 4) (ford.) Huggsvärd, huggpamp.
— 2) (fam.) Värja. Dra p-en.
PLITA, v. n. 1. (egentl.: slåss med värja) (fam.)
Arbeta ifrigt, slräfva. — P-s, v. d. (fam.) Strida,
slåss.
PLOCK, n. sing. (fam.) Små strödda saker af
föga värde. — Syn. Småplock, Plockfink.
PLOCKA, v. a. 4. 1) Aftaga eller upphämta
smärre föremål, elt och elt i sender. P.
blommor, frukt. P. körsbär, krusbär, smultron.
P. sienarna ur en åker. P. ax, efter skörden
upphämta strödda qvarliggande ax af åkern. P.
af, bort, fråm, se Afplocka, <3cc. P. ihop, genom
plockning hopsamla. P. sö nder, genom
plockning söndra, t. ex.: P. sönder en blomma,
plocka bladen af den. P. undan, borttaga en
och en i sender. P. upp, ul, se Upplocka.
Utplocka. — 2) Rensa. P. spenat, som skall lagas
till mat. P. fågel, plocka fjädrarna af den. —
3) (fig.) Bedraga på penningar, preja, plundra,
pungslå. Han har blifvit p-d. — V. n. Röra
fingrarna, liksom man plockade något. Del är
ell elakt tecken, när den sjuke börjar p. P.
på kråset, på manschetterna, fingra, noppra på
dem. — Plockande, n. 4. o. Plockning»
f. 2.
PLOCKARE, m. 3. En, som plocksr,
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
