Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Ostentation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OST
OSÄ 197
OSTENTATION, åstänntatschöo, f. 3. (lat.
Oslentalio) Skryt, prål. fåfänga.
OSTEOLOGI, åsteålåjf, f. 3. (från grek.)
Läran om benen i mennisko- eller djurkropp.
OSTFLUGA, f. 1. Elt slags liten svart fluga,
hvars larver äro dc hvila ostmaskarna. Piopbila
casei.
OSTFORM, m. 2. Se Ostkar.
OSTIG, a. 2. Till beskaffenheten liknande ost.
OSTILLAD, a. 2. Ej stillad med foder. Lemna
kreaturen o-e.
OSTINDIEFARARE, m. 3. <) En. som scglar
till Ostindicn. — 2) Fartyg, som går till Oslindien.
OSTKAKA, f. 4. Kaka, tillredd af yslad
mjölk.
OSTKANT, m. 3. Den hårda kanlen af en
torkad osl.
OSTKAR, n. 3. Kärl af ler eller trä. hvari
ost pressas och får sin form.
OSTKORG, m. 2. Korg, hvari man låter ost
afrinna.
OSTKRAMA, f. 4. Stycke af ost, som pressas
eller kramas i ett oslkar.
OSTKRÄCKLA, f. 4. Kräckla, hvarmed vid
yslning mjölken omröres.
OSTLIG, a. 2. 4) Som kommer ifrån Öster.
0. vind, blåst. — 2) Som har riktning åt Öster.
0. riktning, kurs.
OSTLIGT, adv. 4) I öster. O. belägen. —
5; Åt ösler. Segla o. — 3) Från ösler. Del
blåser o.
OSTLÖPE, m. 2. pl. — löpar. Löpe, som
lägges i mjölk, för att låta den ysta.
OSTMASK, m. 2. Den hvita masklika larven
af Ostllugan.
OSTMOTT, n. 3. Elt slags helt liten
Lufl-rörsspindel af Qvalslerslägtet, i ost. Acarus casei.
OSTMYSSJA, f. 4. Den vid ystning erhållna
oslmassa, som man låter afrinna, för alt läggas
i ostkaret.
OSTNORDOST, m. sing. Två streck ål
norden ifrån öster. Tecknas ONO.
OSTRA, f. 4. Se Oslronmussla.
OSTRAFFAD, a. 2. Ej straffad; utan alt
straffas. Han är ännu o. Det gör ingen o.
OSTRAFFADT. adv. Ulan straff. O. begå
de värsta missgerningar.
OSTRAFFELIG ell. OSTRAFFLIG, a. 2. (efler
t. unslrä/lich) Se Oförvitlig. —
Oslrafflig-het, f. 3. — Oslraffligen eller Oslraffligt,
adv.
OSTRIDIG, a. 2. Se Obestridlig. — O
stridig het, f 3. — Oslridigl, adv.
OSTRON, n. 3. 4) Oslronmusslan såsom
föremål för handeln och såsom näringsmedel
betraktad. Ell trd o. Äta o. — 2) (pop.) Spott- eller
snorkluns. — Ss. O-fiskare,-fiske,-fångst,
-handel, -handlare, -skal.
OSTRON BANK. m. 2. Ställe på hafsboltncn,
der stora samlingar af ostron finnas.
OSTRONMUSSLA, f. 4. Ätbar mussla, hvars
skal beslår af tunna, kalkbaltiga lager; Iräffas vid
nästan sila hafskuster. Ostrea cdulis.
OSTRONTÄGT. m. 3. Ostronfiske.
OSTRUKEN, a. 2. neutr. — et. Ej struken.
O-kna kläder. O-el mål, rågadt. (I musik)
O~kna ell. titta oktaven, kallas den, som ligger
emellan den »grofva» eller »stora» och den
»ett-strukna» oktaven. O. not, som hörer till denna
oklav.
OSTSYDOST, m. sing. Två streck åt söder
ifrån öster. Tecknas OSO.
OSTUDERAD, a. 2. Som ej studerat. — Syn.
Olärd.
OSTVARTS, össlvarrts, adv. Åt öster. Segla o.
OSTYRIG, a. 2. Som ej låter sig styras, ej
vill hålla ordning och skick. En o. folkhop.
O-a barn. Liten o. unge. — Syn. Se
Oreger-lig. — Ostyrighet, f. 3. — Ostyrigt, adv.
OSTYRING, m. 2. (fam.) Ostyrigt barn.
OSTÄDA, v. a. 4. Göra oslädad. O. ett rum.
OSTÄDAD, a. 2. 4) Ej städad. O-t rum.
Hafva o-l hos sig. — 2) (fig.) Ej hyfsad;
vårdslösad, försummad. O-t skick. O. stil. — Syn.
Se Ohyfsad. — Oslädadl, adv.
OSTADIG, a. 2. Se Oslädad.
OSTÄDIGHET, f. 3. Ostädadt skick, tillstånd.
OSTÄMD, a. 2. Ej stämd. Eli o-l
instrument.
OSTÄMDHET, f. 3. Ostämdt tillstånd.
OSTÄMNE, n. sing. Det ämne i mjölk, hvaraf
ost bildas. Kallas äfv. Casein.
OSTÖKA, v. a. 4. (fam.) Se Ostäda.
OSTÖRD, a. 2. Ej störd. I o. ro. Lefva
o. af bekymmer. — Syn. Se Orubbad.
OSTÖRDHET, f. 3. Ostördt tillstånd.
OSTÖRDT, adv. Ulan alt störas. O. njuta
af lifvel.
OSUND, a. 2. 4) Se Ohelsosam, 4. O. mat,
luft. — 2) Ej förenlig med del friska tillståndet.
O-a välskor.
OSUNDHET, f. 3. Egenskapen alt vara osund.
— Syn. Ohelsosamhet.
OSUNDT, adv. På elt för helsan skadligt
sätt. Här luktar o.
OSVENSK, a. 2. Ej svensk: 4) Stridig emot
svenska folkets sannskyldiga nytta. Ell o-l
politiskt system. — 2) Ej öfverensstämmande med
svenska språkets lagar. En o. mening.
OSVIKLIG, a. 2. Som ej sviker eller kan
svika. O. trohet. — Syn. Obrottslig, Ofelbar,
Pålitlig, Säker, Tillförlitlig, Orubblig, Orygglig.
— Osviklig hel, f. 3. — Osvikligt, adv.
OSVUREN, a. 2. neutr. — et. Ej svuren.
(Talesätt) O-et bäst, säges, då man vill uttrycka
sitt tvifvel om riktigheten af hvad en annan med
full säkerhet påslår, eller om annans eller egen
förmåga all hålla, hvad man ullofvat, föresall
sig, o. s. v.
OSYNLIG, a. 2. 4) Som ej ses eller kan ses.
Eli o-l föremål. I o. mållo, ulan att kunna
ses. (Fam.) Göra sig o., aflägsna sig ifrån ett
sällskap. — 2) (fam.) Som ej låter se sig, ej gör
besök. Du har så länge varit o. hos oss. —
3) (fam.) Ganska liten, föga märkbar. En liten
och o. karl. — Osynlighel, f. 3. —
Osynligt, adv.
OSYRAD, a. 2. Bakad utan tillsats af surdeg.
O-l bröd.
OSÅRBAR, a. 2. Som ej kan såras. —
Osårbar hel, f. 3.
OSÄG LIG, a. 2. Sc Outsäglig.
OSÄKER, a. 2. Ej säker: 4) Ostadig. Bygga
på o. grund. — 2) Oviss, tvifvelaktig, opålitlig.
O-l hopp. Del är o-t, om han kommer. Vara
o. om lifvel. O-kra fordringar. — 3) Som
ej erbjuder personlig säkerhet, trygghet, skydd.
O-kra vägar. Här är o-l för ljufvar. — 4)
(om person) Af hvilken man ej kan med säkerhet
vänta betalning eller fullgörande af ingångna
förbindelser. O. gäldenär.
OSÄKERHET, f. 3. Egenskapen alt vara osäker.
Jfr. Osäker.
OSÄKERT, adv. 1) Ostadigt. Gå o. — 2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
