Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Ortograf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
ORT
08
ORTOGRAF. årrtågråf, m. 3. (från grek.) En,
som är väl kunnig i rättskrifningsläran. [Orth—.]
ORTOGRAFI, årrtågraff, f. 3. 4)
Rättskrif-ning, rältslafning. — 2) Rällskrifningslära. [-[Or-thographi.]-] {+[Or-
thographi.]+}
ORTOGRAFISK, årrtågråfissk, a. 2. Som
angår eller öfvérensstämmer med
rältskrifningsläran. (Orlhographisk.)
ORTOKLAS, årrlåklås, m. 3. En slenarl, äfv.
kallad kalifältspat. [Orth —.j
ORTOLANSPARF, årrlolånspårrv, m. 2. pl.
— sparfvar. Fågel af Sparfslägtet. ofvan
grågrön, under rödbrun, med högst läckert kött.
Emberiza hortulana.
ORTOPEDI, årrtåpedi’, f. 3. (från grek.)
Konsten att afhjelpa kroppsliga missbildningar och
snedheter hos barn. [Orlhopædi.]
ORTOPEDISK, årrtåpédissk, a. 2. O-l
institut, anstalt der barn och yngre personer botas
för kroppsliga missbildningar och snedheter. [-[Or-thopædisk.]-] {+[Or-
thopædisk.]+}
ORUBBAD, a. 2. Ej rubbad, ostörd. Sitta
i o-l bo, förmån, som cnkling eller enka åtnjuter
genom testamente af sin aflidna maka, att utan
delning med barn eller andra arfvingar behålla
det gemensamma boet intill sin död. — Syn,
Ostörd, Oqvald. — Orubbad t. adv.
ORUBBELIG ell. ORUBBLIG, a. 2. 4) Som
ej kan rubbas. O. trohet. — 2) (om person) Som
ej kan bringas ifrån beslut, föresats. Han är o,
i sill beslut. O. i sin tro. — Syn. Obrottslig,
Oryggelig. — Orubblighet, f. 3. —
Orubbligi, adv.
ORYGGELIG ell. ORYGGLIG. a. 2. 4) Som
ej kan ryggas, återkallas. Ell o-l löfte. — 2) Se
Orubbelig. — Orygglighel, f. 3. —
Orygge-ligen eller Oryggligl, adv.
ORÅD, n. Ö. Skadiigt. förderfligt råd.
före-hafvande. Taga sig o. före, företaga något
skadligt, förderfligt, farligt. Han föll på del o-et,
all..., han kom på den skadliga, förderfliga
tanken. alt... Märka o., märka, misstänka, ana
fara, svek, bedrägeri.
ORÅDELIG ell. ORÅDLIG, a. 2. Hvarlill ej
bör rådas; som ej kommer af något godt råd. Del
vore o-l all nu försöka det.—Syn. SeOljenlig.
ORÄDD, a. 2. Ej rädd; oförskräckt. En o.
man. — Syn. Se Oförskräckl.
ORÄKNELIG, a. 2. Som ej kan räknas. En
o. mängd. — Syn. Otalig. — Oräknelighel.
f. 3. — Oräkneligi. adv.
ORÄTT, a. 1. Ej rält: 4) Ej riklig; oriktig.
O. nyckel. Falla, komma i o-a händer. På
o. ställe, lid. Hafva o. begrepp om cn sak.
O. sida, ända. Träffa o. man. (Fig.) Gå o-a
vägar, handla emot heder, ära. rättvisa; (i
religiös mening) tjena synden. Börja i o. ända.
förvändt, oklokt. — Syn. Se Oriktig. — 2) (i
mor. mening) Ej öfverensstämmande med det
rätta, med rättvisan. Eli o. handlingssätt. O.
gods, se Orättfången. — S. m. sing. 4) Hvad
som ej är öfverensstämmande med det riktiga,
rätta. Göra o., begå elt fel, t. ex.: Jag gjorde
o., då jag åtog mig ell sådant uppdrag.
Hafva o., oriktigt bedöma, påstå något; begå elt
fel, t. ex.: Du har o. i all påslå del; han har
mycket o. i att beklaga sig; jag hade o„ då
jag beskyllde honom för del. Ge någon o.,
förklara, alt någon har orätt. — Syn. Oriklighet,
Fel. — 2) Hvad som oj är öfverensslämmande med
det sedligt rätta, med heder och rättvisa. Göra
0t, begå orättvisa, handla mot lag och rättvisa.
Göra någon o., tillfoga honom oförrätt. Jag haf
ej Qjorl honom o. på en slyfver, han har ej
förlorat en styfver genom orätt af mig. Göra o.
i spel, göra sig i spel skyldig till svek, bedrägeri.
Lida o., blifva förorättad, lida oförrätt. Med o..
på orätt sätt, genom orätta medel, emot rätt och
lag, emot rättvisan, med våld eller svek. (Ordspr.)
Med o. fås, med sorg förgås, orällfånget gods
har ingen varaktighet. — Syn. Oförrätt,
Orättvisa. — Adv. Ej rätt: 4) Oriktigt. Läsa,
förslå, höra o. Uret går o. — Syn. Se Oriktigt.
— 2) Emot det rätta, emot rättvisan, emot rätt
och lac. Handla o. Han har o. lillegnat sig
den ätan.
ORÄTTFÅNGEN, a. 2. neutr. — et. Med
orätt förvärfd. O-el gods har ingen varaktighet.
ORÄTTFÄRDIG, a. 2. Som handlar, tänker,
är eller sker emot det rälia, mot rättvisan, mot
gudomlig eller verldslig lag. Brukas mest i
religiös mening. En o. menniska. Eli o-t hjerta.
O-l handlingssätt.
ORÄTTFÄRDIGHET, f. 3. 4) Egenskapen
att vara orättfärdig. Jfr. Orättfärdig. Hans o.
blef hans eget förderf. — 2) Orättfärdig
handling. Begå en o.
ORÄTTFÄRDIGT, adv. På ett orättfärdigt
sätt.
ORÄTTMÄTIG, 8. 2. Stridande mot lag och
rätt, emot gällande författningar. O. besittning.
O. innehafvare, som med orätt innehar något. —
Syn. Olaglig. — Or ä l Imälighet, f. 3. —
Orättmäligt, adv.
ORÄTTRÅDIG. a. 2. Som i råd,
öfvcrlägg-ning och beslut hyllar hvad orätt är; stridande
mot rättvisan. En o. man. O-a beslut,
åtgärder. — Syn. Se Orättvis. — Or dllr åd i g he t,
f. 3. — Orältrådigt, adv.
ORÄTTVIS, a. 2. Ej rättvis; stridande mot
naturlig rättvisa. Säges både om person och sak.
Vara o. emot någon. Röna en o. behandling.
O-t förfarande. — Syn. Orättrådig, Orättmätig.
Orätt.
ORÄTTVISA, f. 1. 4) Egenskapen att vara
orättvis; stridighet emot rättvisan. 0-n af en
åtgärd, af en handling. — 2) Fallenhet för att
vara orättvis; orättvist handlingssätt. Hans o. dr
känd. — 3) Orättvis handling. Han hade
begått många o-sor. — Syn. (för alla bem.)
Orättrådighet.
ORÄTTVISLIGEN, adv. eller:
ORÄTTVIST, adv. Med orätt, emot rätt, emot
rättvisa. Blifva o. dömd. — Syn. Orätt,
Orältrådigt, Orältmätigi.
ORÖJD, a. 2. 4) Ej röjd (om skog o. d.). —
2) Ej upptäckt. Hemligheten är ännu o.
ORÖRD, a. 2. Ej rörd: 4) Ej vidrörd;
orubbad, oförminskad. Maten slod o. Iemna o.,
gå ifrån något, ulan alt röra det. — 2) Obeveku
Hans själ förblef o.
ORÖRLIG, a. 2. 4) Som ej kan röras ur sitt
ställe. En o. klippa. — Syn. Orubblig, Fast.
— 2) Som ej rörer sig; utan att röra sig. Ligga
alldeles o. — Syn. Liflös. — 3) (fig.) Obeveklig,
känslolös. — Orörlighet, f. 3. — Orörlig t.
adv.
OS, n. 5. L 1) (i fornspråket) Mun. — 2)
(nu) a) Ulloppel af en å eller flod. Deraf Oset,
benämning på den del af Hjelmaren. som ligger
närmast intill staden Örebro, ända till Essundet.
— b) (prov.) Benämning på sådana ställen i sjöar,
der vattnets rörelse på sjöns för öfrigt lugna yta.
eller om vintern en ständigt öppen vak eller svag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
