Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Oredighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORE
ORI
191
pä sig. O. till sinnes. O-l förstånd. — 3)
Något rusig.
OREDIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara oredig.
— Syn. Se Oreda.
OREDIGT, adv. Utan reda. Tala o.
OREDLIG, a. 2. Som saknar redlighet. En
o. man. O-l uppförande. — Syn. Se Oärlig.
OREDLIGHET, f. 3. 4) Brist på
redlighet.-Hans o. har gjort hans olycka. — Syn. So
Oårlighel. — 2) Oredlig handling. Göra sig
skyldig till en o.
OREDLIGT, adv. Ej redligt. Handla o. —
Syn. Se Oärligl.
OREGELBUNDEN, a. 2. neutr. — el. Ej
bunden af vissa reglor; som ej sker, ej är
inrättad efter viss gifven ordning. O-dna drag. O-el
uppförande. Ell o-el verb. — Syn. Irregulier,
Oordenllig. — Oregelbundenhet, f. 3. —
Oregelbundet, adv.
OREGELMESS1G, a. 2. Se Oregelbunden.
— Or egelme ssi g hel, f. 3.
Oregclmes-sigl. adv.
OREGERLIG, a. 2. Som ej låter sig slyras,
ej iakttager lag, ordning, skick. En o.
menniska. — Syn. Ostyrig, Obändig, Ohandterlig,
Bångstyrig. — Or eger lig hel, f. 3. —
Oreger-ligt. adv.
OREN, èränn, a. 2. neutr. — et. I. Uppfylld,
skadad af or. Orel mjöl. O. säd, se Unken.
OREN, ö-rén. a. 2. II. 4) Ej ren. O. väg,
gala. — Syn. Smutsig, Oterig. — 2) (fig.)
Osedlig, okysk, ond. O-a luslar och begär. Den o-a
anden, den onda anden, djefvulen. — 3) (sjöt.) O-l
farvatten, hvari finnas farliga grund och klippor.
ORENA, v. a. 4. 4) Göra oren. — Syn.
Smutsa, Nedsmutsa, Nedsöla, Besudla, Besmela,
Olera. — 2) (fig.) Se Oskära. — Orenande,
n. 4.
ORENHET, örenhét, f. 3. 4) Egenskapen att
vara oren. — Syn. Orenlighet. — 2) (fig.)
Osed-ligbet, okyskhet.
ORENLIG, a. 2. Som ej håller sig ren, ej
fallen för att iakttaga renlighet. En o.
menniska. — Syn. Osnygg. Snuskig.
ORENLIGHET, f. 3. 1) Egenskapen all vara
orenlig; brist på sinne för renlighet. Lägre
folkets o. öfvergår stundom allt begrepp. — 2)
Hvad som är orent. Man får ej utkasta o. på
galorna. — Syn. Smuts.
ORERA, v. n. 4. (lat. Orare) 4) Hålla tal. —
2) (fig.) Se Predika. 2. — Orerande, n. 4.
ORF, n. 5. Lieskaft.
ORGAN, årrgan, m. o. n. 3. (grek. Organon)
i) Verktyg för lifsförrättningarna hos menniskor,
djur och växter. Kroppens o-er. Synsinnels,
luktens o — Har sammansättningen Sinnesorgan.
— 2) Stämma, röst (talares eller sångares). Hafva
god o. — 3) (fig.) Verktyg, redskap. Styrelsens
o-er. En o. för allmänna tänkesättet, som
uttrycker detsamma.
ORGANISATION, årrganisatschön, f. 3. 4) Se
Organisering. — 2) Sättet, hvarpå en kropp är
Inrättad. Menniskokroppcns o.
ORGANISERA, årrganisèra, v. a. 4. 4) Förse
med organer. — 2) På regelbundet sätt bilda,
ordna, inrätta.
ORGANISERING, f. 2. 4) Handlingen, då man
organiserar. — 2) Se Organisation, 2.
ORGANISK, årrganissk, a. 2. Försedd med
verktyg för lifsförrältningar. Säges om kroppar,
som hafva lif, d. v. s. uppkomma och växa till i
följd af en inre kraft, fortplanta sig och dö. De
o-a kropparne delas i växter och djur. O-t
lif, det, hvarigenom kroppen får tillväxt och
underhåll.
ORGANISM, årrgani’ssm, m. 3. Samteliga en
kropp tillhörande verktyg för lifsförrättningarna,
betraktade såsom ett helt.
ORGANIST, årrganfsst, (vanligare:å’rrjni’sst),
m. 3. (medelt. lat. Organisla) Orgelspelare.
Skrifves äfv. Orgelnisl och Orgnist.
ORGANSINBAND, årrgannsfnbånnd, n. B.
Benämning på bomullsband, då de väfvas såsom
lin-väf på en vanlig bandslol och sedan skäras till
remsor.
ORGANSINSILKE, årrgannsi’nsi’llke, n. 4. ell.
blott ORGANSIN, årrgannsfn. n. sing. (ilal.
Or-ganzino) En sort tvinnadt silke till varp.
ORG BYGG ARE, se Orgelbyggare.
ORGEL, årrjäll, m. sing. (af grek. Organon,
verktyg) Allmänt bekant tonverktyg, inrättadt med
belgar och pipor, genom hvilka luft frampressas
och olika toner uppkomma. — Syn. Orgor,
Org-verk.
ORGELBELG, å’rrjällbä’llj, m. 2. Belg i elt
orgverk.
ORGELBYGGARE, m. B. En, som bygger
orgverk. — Äfv. Orgbyggare.
ORGELBYGGNAD, m. 3. Förfärdigande,
uppförande af orgverk. — Äfv. Orgbyggnad.
ORGELBYSSA, f. 4. (gam. krigsk.) Eli slags
fordom bruklig skjutmaskin med flera pipor eller
handrör, som fastades utmed hvarandra i åtskilliga
rader såsom orgelpipor.
ORGELKORALL, å’rrjällkoråll. m. 3. En art
Rörpolyp, beslående af raka kalkrör, förenade med
Ivärväggar, och satta flera hvarf på hvarandra,
liksom orgverk; i Medelhafvet och Röda hafvet.
Tubipora musica.
ORGELLÄKTARE, m. B. Läktare, der
org-verket i en kyrka har sin plats. — Äfv.
Org-läklare.
ORGELPIPA, f. 4. Pipa eller rör i elt
orgverk, hvarigenom en ton frambringas. — Äfv.
Orgpipa.
ORGELPUNKT, m. 3. (i musik) En i flera
ackorder bibehållen grundlon. — Äfv. Orgpunkt.
ORGELREGISTER, n. B. Se Register. —
Äfv. Orgregisler.
ORGELSPELARE, m. B. Se Organist. —
Äfv. Orgspelare.
ORGELSTÄMMA, f. 4. En omgång af
orgeltoner, da de äga lika klangfärg. — Äfv.
Org-slämma.
ORGELTRAMPARE, m. S. En, som
trampar belgarna på elt orgverk. — Äfv.
Orglram-pare. — Syn. Belgtrampare.
ORGELVERK, se Orgverk.
ORGIER, å rrgiärr, pl. 3. (grek. Orgia,
hemliga religionsbruk, isynn. de till Bacchi tjenst
hörande) Vilda dryckeslag, ofta äfven förbundna med
andra utsväfningar.
ORGLÄKTARE, se Orgelläktare.
ORGOR, å’rrjårr, f. 4. pl. Se Orgel. Spela
på o.
ORGPIPA, ORGPUNKT, m. fl., se
Orgelpipa, &c.
ORGVERK, årrjvärrk, n. S. 4) Se Orgel. —
2) (forlif.) Spetsiga, jernbeslagna bjelkar, som
hänga hvar och en vid sitt tåg eller kedja och
uppvindas eller nedsläppas i en fästningsport.
ORIDDERLIG, a. 2. Ej öfverensstämmande
med ridderlighetens lagar. Ell o-t handlingssätt.
Oridderlighel, f. 3. — Oridderligt, adv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
