Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Ofullständig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OFU
OFÖ
171
het. Jfr. Fullkomlig. — Ofullkomlighet,
f. 3. — Ofullkomligen eller Ofullkomligt,
adv.
OFULLSTÄNDIG, a. 2. 1) Saknande någon
af de delar, hvilka erfordras, för atl utgöra ett
helt. O-l verk. — 2) Se Ofullkomlig. — 3) (bot.)
O. blomma, med enkelt blomhylle. — O
full-s låndighet, f. 3. — Ofullständigt, adv.
OFULLÄNDAD, a. 2. Ej fulländad, jfr.
Fullända. — Ofulländadt, adv.
OFVAN, å’vann, adv. 1) Betecknar rörelse
eller utsträckning ifrån ett högre ställe. Från o.
till nedan. — 2) Se Ofvanföre, 2. Här o.
nämde personer. — 3) Upptill. Tre kronor,
två o. och en nedan. — Prep. Uppöfver,
upp-om. O. jord- [Åfvan.]
OFVANBEMÄLT, OFVANBERÖRD,
OFVAN-NÄMD, OFVANOMFÖRMÄLT,
OFVANOMTA-LAD, OFVANSAGD, adj. Ofvanföre nämd,
omtalad. Brukas i rättegångs-, förvaltnings- och
affärsstil.
OFVANEFTER, adv. Se Ofvanifrån.
OFVANFÖR, prep. o. adv. På elt ställe
upp-om en höjd eller sluttande yta. O. backen,
trappan. — Syn. üppom, Ofvanom.
OFVANFÖRE, adv. 4) Har samma
bemärkelse som Ofvanför, med den skilnad, som
betingas af ordets adverbiala natur. Stå, sitta o.
En o. belägen koja. — 2) På ett ställe längre
upp i skrift, bok, eller vid slutet deraf. Eli o.
omnämdl förhållande. — Säges i allmänhet och
äfven skrifves Ofvanför.
OFVANIFRÅN, prep. o. adv. Se Uppifrån.
OFVANIGENOM, adv. Se Uppigenom, adv.
OFVANNÄMD, se Ofvanbemält. ’
OFVANOM, prep. o. adv. Se Ofvanför,
Ofvanföre.
OFVANOMFÖRMÄLT, OFVANOMTALAD, se
Ofvanbemält.
OFVANOMKRING, prep. o adv. Kring öfra
delen, kanten* af “något.
OFVANPÅ, prep. o. adv. 4) Uppå, uppöfver.
Ell skåp med en bild o. (Fig.) Ligga, komma,
vara o., hafva, få öfverhand. — 2) På öfra
ändan af ett föremål. O. klädningen. Der o. —
Syn. Ofvantill.
OFVANSAGD, se Ofvanbemält.
OFVANTILL. adv. Se Ofvanpå, 2.
OFVANÖFVER, prep. o. adv. Se Uppöfver.
OFYNDIG, a. 2. (bergsbr.) Ej malmförande.
— O fyndighet, f. 3.
OFÅNG, n. 6. (föga brukl.) Orätt fånget gods.
OFÄLLE, n. 4. Se Ofall.
OFÄRD, c. sing. Se Undergång, Olycka.
Bereda ens o.
OFÄRDIG, a. 2. 4) Ej färdig, ej fullbordad.
Säges i denna bem. mindre väl. — 2) Behäftad
med något svårare kroppslyte, hvilket är till men
vid kroppsarbete. O. i armen, i handen, i
högra foten.
OFÄRDIGHET, f. 3. Lyte, som gör men vid
förrättande af kroppsarbete.
OFÖR, a. 2. (mindre brukl.) Se Vanför.
OFÖRARGLIG, a. 2. Som ej gör förargelse.
Elt o-t skämt. — Oförarglighet, f. 3. —
Oförargligt, adv.
OFÖRBEHÅLLSAM, a. 2. Ej förbehållsam.
— Syn. öppenhjertig, Öppen. —
Oförbehållsamhet, f. 3. — Oförbehållsamt, adv.
OFÖRDELAKTIG, a. 2. 4) Ej fördelaktig, ej
bringande fördel. En o. befallning. — 2) Som
bringar förlust. O. a/fär, spekulation. — 3)
Ogynnsam. O-t utseende. Hysa o-a tankar om
någon. Händelsen gjorde elt o-l intryck. —
Syn. (för alla bem.) Oförmånlig. —
Ofördel-aktighel, f. 3. — Ofördelaktigt, adv.
OFÖRDERFVAD. a. 2. Ej förderfvad. Säges
i moraliskt hänseende. En o. ungdom.
OFÖRDRAGSAM, a. 2. Som ej har fördrag
med andras fel och svagheter eller med olika
tänkande. En o. menniska. — Syn. Intolerant. —
Ofördragsamhet, f. 3.— O för dr ag samt,
adv.
OFÖRDRÖJLIG, a. 2. Som ej kan, får
fördröjas. Med o. skyndsamhet. — Syn.
Oför-löfvad.
OFÖRDRÖJLIGEN ell. OFÖRDRÖJLIGT, adv.
Utan uppskof, ulan dröjsmål, med största
skyndsamhet, med första. Bed honom o. komma. —
Syn. Oförtöfvadt.
OFÖRE, n. 4. (föga brukl.) Brist på före.
OFÖRENLIG, a. 2. Som ej låter sig förena,
ej öfverensslämmande (med). Dessa begrepp äro
o-a, O. med god ordning. — Oförenlighet,
f. 3.
OFÖRFALSKAD, a. 2. Ej förfalskad. — Syn.
Sann, Äkta.
OFÖRFAREN, a. 2. neulr. — et. 1) Ej
förfaren (jfr. d. o.). O. i en konst, elt yrke. — 2)
Se Oerfaren. — Oförfarenhel. f. 3.
OFÖRFÄRAD, a. 2. Se Oförskräckl. — O
förfär ad l. adv.
OFÖRGRIPLIG, a. 2. Ej innefattande, ej
ämnad alt innefatta någonting förgripligt. Min o-a
lanka är, all... — Oförgriplighel, f. 3.—
Oförgripligen och Oförgripligl, adv.
OFÖRGÄNGLIG, a. 2. Éj underkastad
förgängelse. O. ära. — Syn. Ovansklig,
Oförvansk-lig. Varaktig, — Oförgänglighel, f. 3. —
O för gängligen och Oförgängligt, adv.
OFÖRGÄTLIG, a. 2. Som ej kan förgätas,
glömmas. 0. händelse. — Oförgällighel,(.3.
— Oförgätligt, adv. *
OFÖRHAPPANDES, adv. (af isl. Happ,
händelse, lyck^) Se Oförmodadi.
OFÖRKRÄNKT, a. 4. Ej förkränkt; ostörd,
oqvald.
OFÖRLIKNELIG, a. 2. Se Ojemförlig. —
Oförliknelighel, f. 3. — Oförlikncli gf,
adv.
OFÖRLÅTLIG, a. 2. Som ej kan förlåtas, ej
förtjenar förlåtelse. — Syn. Oursäkllig. —
Oförlåtligt, adv.
OFÖRMEDLAD, a. 2. (kameral.) Ej förmedlad.
Se Förmedla, 2. O-l hemman.
OFÖRMODAD, a. 2. Som man icke förmodat,
väntat. En o. lycka. — Syn. Oväntad,
Oför-vänlad, Oförsedd, Oförmodlig, OfÖrtänkt,
Oförutsedd.
OFÖRMODADT, adv. Utan alt man
förmodat, väntat det. Han kom helt o. — Syn.
Ovän-tadt, Oförväntadl, Oförsedt, Oförmodligen,
OfÖrtänkt, Oförvarandes, Opåräknadt, Oförhappandes.
OFÖRMODLIG, a. 2. Se Oförmodad.
OFÖRMODLIGEN, adv. Se Oförmodadt.
OFÖRMÅGA, f. 4. 4) Brist på förmåga. —
2) Brist på aflingsförmåga. — Syn. (för begge
bem.) Oförmögenhel.
OFÖRMÅNLIG, a. 2. Se Ofördelaktig. —
O förmånlighet, f. 3. — Oförm ånligt,
adv.
OFÖRMÄRKT, adv. Ulan att märkas. O.
af-lägsna sig.
OFÖRMÖGEN, a. 2. neutr. — el. 1) Utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
