Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - Nötskal ... - O - O ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o
161
NÖT
NÖTSKAL, n. 5. Det på en nöt befintliga
skal, som omsluter kärnan.
NÖTSKOG, m. 2. Mängd af på elt ställe
samväiande hasselbuskar.
NÖTSKRIKA, f. 4. Sparffägel af 43 till 44
tums längd, rödgrå med hvit gunip och svart,
nästan tvär sljert. Lefver af ollon och nötter.
Garrulus glandarius. Kallas äfven Ollonskrika,
Kornskrika, Skogsskala.
NÖTSKRUF, m. 2. Skruf på elt bösslås,
som faslhållcr hanen på nötens (III) fyrkanl.
NÖTSLÄGTET, n. sing. def. (nat. hist.)
Idis-lande djur.
NÖTSTOCK, m. 2. Ena lappen på nöten i
elt bösslås.
NÖTSVARF, m. 2. pl. — svarfvar.
SeSvarf-klofve.
NÖTSTYNG, n. 3. Insekt af släglet Styng,
nära 4 tum lång, svart, med hvitgrå, gulhårig
bakdel; lägger sina ägg på fäkreaturs rygg, der
larfven fräter sig in genom huden, hvarigenom
en böld bildas. Oeslrus bovis.
NÖTVIFVEL, m. 2. pl. — vi/lar. Insekt af
Skalbaggarna, hvars larv ligger likt en mask i
nötter, af hvilkas kärna de lefva. Curculio
nucum.
NÖTVÄCKA, f. 4. Sparffågcl, 5 till 6 tum
lång, med rak, kägelformig, trind näbb, ofvan
gråblå, inunder hvitlelt; klättrar med vighet;
förtär insekter, ollon och nötter. Silla europsa.
O.
O, n. 4. 4) Femtonde bokslafven i
alfabetet. a) Uttalas med sill eget, slutna ljud, och
långt: a) När o utgör en ensam siafvelsc, l. ex.:
O-tro, o-tack. — p) När del slular en siafvelse,
L ex.: Tro, bo, bebo. — /) När o i samma
grundstafvelse ålföljes af en enda konsonant, t.
ex.: Sol, hot, kor, bloda. Undantagen ses här
nedan, b, p. y, d. — d) När o i samma
grundstafvelse ålföljes af två eller flera konsonanter
utan dubbelt ljud, t. ex.: Hots, grofl, fordra,
gjort, bort (af Böra), nord, bord, ord, ort,
kort (spelkort, sjökort), fort. 1 Bort (borta),
Kort (stackig) och Sort (slag) höres deremol o
som kort å. — b) Uttalas med sill egna slutna
ljud, och kort: a) I böjningar af ord, som ändas
på o, t. ex.: Trott, af tro, bebodd, af bebo. —
Framför m i alla nominer med deras
böjningar, som ändas i nominaliv på om, l. ex.: Dom,
gom, lom, tom, domar, tornar, tomma,
älven-som Rom (staden), stomme, blomma, hvaremol
o ljuder som å i rom (drycken), blomster,
blomstra, m- fl. — /) Framför x, l. ex.: Fox, oxe,
koxa, boxas. — d) 1 följande ord med deras
böjningar: Hon, ond, orm, ost, prost, hosta,
forsla, oslra, olla, bonde, socken, onsdag,
foster, knoster, moster. — O uttalas som kort å:
aj När o i samma grundstafvelse ålföljes af
dubbelt ljudande konsonant, j eller m, l. ex.: Boj,
boja, koja, kom, om, som. — p) När o i
samma grundstafvelse åtföljes af tvåskrilven konsonant,
L ex.: Boll, skoll, oss, hopp, hoppa. — y) När det i
samma grundstafvelse åtföljes af Ivå eller flera
kon-tonanler, af hvilka den förslå har dubbelt ljud, l. ex.:
Folk, tolk, sold, borg, och,godt, orka. — d) I vissa
korta slulsiafvelser på om, on, op, or, el, t. ex.;
Gifvom, småningom, ögon, öron, biskop,
bröllop, rosor, marmor, något, m. fl., äfvensom i
böjningar och sammansättningar af dessa ord. —
d) O ljuder som långt å: a) 1 några ord med
grundstafvelsen på of, nämligen: Dof, hof (en
regents), lof (beröm, lillstånd), skof, klofve,
sof-va, sofra, förkofra, ofvan, med böjningar och
slågtord, såsom Lofva, sofring, m. fl. — p) I
ord, som ändas på rl, l. ex.: Sorla, porla, morla.
— y) I orden Kol (brännkol), moln, dold, son,
tjog, sobel, kona, kora, boren, orden, ordning,
honom, honung, konung, med böjningar och
alMgtord. — d) I vissa främmande ord, t. ex.:
II.
Lord, hord, rob. kronisk, kalalog, kupol, alom,
m. fl., hvilka alla på sina ställen ses. — 2)
Ljudet, som uppkommer, då bokstafven o uttalas.
O! ini. 4) Utmärkande tecken för Vokativ.
Brukas numera så endast i poesi och den högre
slilen samt i del bibliska och kyrkliga språket.
O yngling! om du hjerta har all trampa
[ä-drens slig. O Herre Krist! O Jesu! O Gud!
hör oss mildeligen. — 2) Utrop, hvarmed
betecknas mångfaldigt skilda känslor och
sinnesrörelser, såsom: glädje, smärta, beundran, kärlek,
o. s. v. O, hvilken fröjd, hvilken sorg! O,
huru beundransvärd är ej Skaparen i sina
verk! O, hvad jag älskar dig! — Syn. Ack.
— 3) Uttrycker någungång äfven förakt, hal,
af-sky. O, hvilken slympare! O, du skrymtare!
O, så afskyvärdl! — Syn. Ack. — 4) Nyttjas
ofta i satser, sorn ultrycka en önskan. O, gör
del! jag ber. O, målle han snart komma.
O. all del snart vore slut! — Syn. Ack! Ack
all!
O. Nekande partikel. Nyttjas som prefix i
förening med en stor mängd ord, både verber och
nomina, men isynnerhet adjektiver, participer och
adverber. 4) Har i allmänhet betydelsen af:
Icke, och ger hufvudordcl en rakt motsall
mening, t. ex.: Lärd, olärd; vis, ovis; gilla, ogilla.
Hithörande sjelfklara ord uppräknas här nedan.
— 2) Utmärker i somliga ord cn brist, ell fel
eller försämring, l. ex.: Djur, odjur; sed, osed;
vett, ovell; vana, ovana (både: brist på vana,
och: elak vana). — Sådana ord, i hvilka o kan
utbytas med icke, och som ingen vidare
förklaring behöfva, äro: Oadlad, Oadlig, Oafdelad ell.
Ou/dell, Oa/dömd. Oafhjelpl ell. Oa/hulpen,
Oaf-hjelplig, Oa/klädd, Oa/kunnad, Oa/skickad, Oaf*
skild. Oa (skiljclig, Oa/skummad, Oafskurad,
Oa/skyfflad, Oa/skurcn, Oafsköljd, Oafslulad,
Oafslöjad, Oafslraffad, Oafsynad, Oafsåld, Oaf*
sänd, Oafsöndrad, Oa/torkad, Oa/lryckt,
Oaf-Iröskad, Oa(hådd, Oa/täckl, Oanad, Oandäklig,
Oangriplig, Oanlilad, Oanmodad, Oanmäld,
Oansad, Oanska/fad, Oanlaglig, Oanlaglighel,
Oanlecknad, Oanländ, Oanländbar, Oantändlig,
Oanvänd, Oarmerad, Oartislisk, Oarlisliskl,
Obakad, Obanad, Obalsamerad, Obarkad,
Obebodd, Obeboelig, Obebyggd, Obebyggelig,
Obeedigad, Obefolkad, Obefordrad, Obefasl eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
