- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
134

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - Naturalisera ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

434

NAT

NAT

NATURALISERA, v. a. 4. i) Gifva
infödings-rätt åt inflyttad utländsk person. — 2) Göra
inhemsk. — Natur aliserande, n. 4. o.
Natur alisering, f. 2.

NATURALISATION,––––––-tschön, f. 5.
Tilldelande af infödings rätt ål cn inflyttad
ulländ-ning.

NATURALISM,–––––Fssm. m. sing. Den åsigt,
alt menniskan endast behöfver naturreligionen, för
att komma till den andliga sanningens kännedom
och vinna lycksalighet.

NATURALIST.–––––i’ssl, m. 3. 1) En, som
hyllar naturalismen. — 2) Se Naturforskare. — 3)
Målare, som gör sig möda alt med noggrannhet
föreställa såväl den sköna som fula eller låga
naturen med alla dess fel och brister.

NATURALSTER, natiirållst’r. n. 3. Hvad
som af naturen blifvit frambragl, ej genom
mcnni-skans ålgärd. — Syn. Naturprodukt.

NATUR APRESTATION, nalürapräslatschön,
f. 3. (kameral.) Erläggande in nalura.

NATURANLAG, naiürånnlåg, n. 3. Medfödt
anlag, fallenhet.

NATURBESKRIFNING, f. 2. Se
Natur-historia.

NATURDRIFT, f. 3. Medfödd, inneboende
drift; dunkel, ovilkorlig känsla af något behof och
begär efler dess tillfredsställande.

NATUREL, - - rä’ll, n. 3. (fr.) Naturlig
kropps-beskaffenhet, natur, skaplynne; sinnelag, sinnesart.

NATURENLIG, nalürénligg. a. 2.
öfvercns-stämmande med naturen.

NATURFENOMEN, nalürfenåmén. n. 3. o. 3.
Hvarje förändring i naturkropparnes tillstånd.
Naturföreteelse, Naturhändelse. [— phenomen.]

NATURFILOSOF, nalurfiläsåf, m. 3. Lärd,
som egnar sig åt naturfilosofiens studium.
[Natur-philo —.]

NATURFILOSOFI, nalürfilåsåfi’, f. 3. i)
Läran om den materiella vcrldens yttersta grunder
och lagar. — 2) Bok, hvari denna vetenskap
systematiskt framställes. f— philosophi.]

NATURFILOSOFISK, a. 2. Som tillhör eller
hor afseende på naturfilosofien. [— philosophisk.)

NATURFORSKARE, m. 3. Vetenskapsman,
som sysselsätter sig med nalurlogarnes utredande.

NATURFORSKNING, f. 2. Bemödandet att
utreda nalurlagarna, naturens studium.

NATURFRISK, a. 2. Naturlig och kraftig.
N. poesi.

NATURFÖRETEELSE, f. 3. Se
Naturfenomen.

NATURGÅFVA, f. 1. Naturligt anlag,
med-född fallenhet.

NATURHISTORIA, natürhislöria, f. 3. 4)
Den vetenskap, som gör oss bekanla med
natur-kropparna efter deras yttre beskaffenhet och yttre
kännemärken, samt jemför och ordnar dem till
ell syslemaiiskl helt. — Syn. Naturalhisloria,
Naturbeskrifning. — 2) Lärobok i denna
vetenskap.

NATURHISTORISK, a. 2. Som tillhör eller
har afseende på naturhistorien.

NATURHÄNDELSE, f 3. Se Naturfenomen.

NATURKRAFT, f. 3. I naturen nedlagd kraft,
som verkar någol slags förändring i en eller flera
naturkroppars tillstånd.

NATURKUNNIG, a. 2. Som sluderal och är
kunnig i naturvetenskapen. Brukas äfv.
subslan-livt. De ne.

NATURKUNNIGHET, f. 3. 4) Se
Naturvetenskap. — 2) Se Nalurlära,

NATURKÄNNARE, m. 3. (föga brukl.) Se

Naturkunnig.

NATURKÄNNEDOM, m. sing. (foga brukl.) Se
Naturkunnighet.

NATURLAG, m. 2. Oföränderlig följd af
verkningar hos naturkropparna under enahanda
omständigheter, så att verkningarne alltid följa på
samma sätt, när kropparne befinna sig i lika
förhållanden. Lag för naturens verkningar.

NATURLEK, m. 2. (fig.) Naturens lek, d. v. s.
sällsam och besynnerlig afvikelse från de vanliga
formerna af dess skapelser.

NATURLIF, n. 3. 4) Alla verkningar och
förändringar sammantagnc, som äro framkallade af
naturens krafter. — 2) Eli lif, öfverensslämmande
med naturen. Lefva ell n.

NATURLIG, nalürligg, a. 2. 4) Som tillhör
naturen, är cnlig med vcrldsordningen. N-a
verkningar. Den n-a lagen, af Gud i sjelfva
naiu-ren grundad (motsats till Positiv lag). — 2)
Tillhörig naturen hos hvarje särskilt arl eller individ.
Förnuftet är en n. egenskap hos menniskan.
— 3) Medfödd. N-a anlag, böjelser, fallenheter.
N. drift, af sky, öfverensstämmelse. N. storlek,
som hvarje särskilt individ af naturen har. N-l
hår. eget, ej löshår. — 4) Af naturen alstrad,
frambragt, åstadkommen. N-a mineralvatten.
— Motsatser: Artificicl, Konstgjord. — 3) Enlig
med naturens’ lagar. En död menniskas
åler-uppslåndelse* är ej en n. verkan. Dö en n.
död, utan våld eller olyckshändelse. — Motsats’
öfvernalurlig. — 6) I sjelfva naturen grundad;
som följer af naturen; enlig med förnuftet eller
allmänna bruket. N. pligt, skyldighet. Del är
n-t, att man försvarar sig. — 7) Okonstlad,
otvungen, osökt. Hon har ell n. behag i sill
säll all vara. Man bör i allt vara n. — 8)
N. son, dol ler, oäkta.

NATURLIGEN, adv. 4) På naturligt säll. Se
Naturligt, 4. — 2) Egentligen. N. all tala, kan
en död ej åter uppstå.

NATURLIGHET, f. 3. 4) Öfverensstämmelse
med naturens lagar. N-en af ell förmenadl
underverk. — Mot sals: öfvernaturlighet. — 2) (estet.)
öfverensstämmelse med naturen. En målnings,
en skildrings n. Stilens n. — Motsats: Onatur.
— 3) Okonstladt skick, väsende, uppriktighet. —
Motsats: Tillgjordhet, Onalur.

NATURLIGT, adv. 4) På naturligt sätt,
genom naturliga medel. Delta har icke lillgåll n.
— Motsats: Öfvernaturligt. — Syn. Naiurligen;
Naturligtvis. — 2) (estet.) I öfverensstämmelse med
naturen, efter naturen. Hans karakler är ganska
n. skildrad. — Motsats: Onaturligt. — Syn.
Träffande, Likt. — 3) Okonstladt, otvunget, osökt.
Tala, skrifva n. I allt bete sig n. — Motsatser:
Konslladt, Tillgjordt, Tvunget.

NATURLIGTVIS, adv. 4) På naturligt sätt.
Se Naturligt, 4. — 2) I öfverensstämmelse med
förnuft, bruk; till följe af naturliga skäl. Del
kan han n. ej begära. Han befallde mig komma
och n. lydde jag.

NATURLÄRÅ, f. 4. 4) Läran eller
vetenskapen om naturkropparnes egenskaper, krafter och
verkningar. Allmän N., läran om alla de
fenomener, som tillhöra kropparna i allmänhet, de
må vara enkla eller sammansatta. — Syn. Fysik.
— 2) Lärobok i denna vetenskap.

NATURMENNISKA, f. 4. Person ulan all
bildning, som i allt följer bloll naturens drift och
jngifvelse.

NATURNÖDVÄNDIGHET, f. 3. Tingens och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free