Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Månghörning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man mat m
MÅNG HÖR NING, m. 2. Månghörnlg figur.
MÅNG KULLE. f. pl. (bot.) Se Polyadelphia.
MÅNGKUNNIG, a. 2. Som äger mänga
kunskaper; kunnig i många stycken. —
Mångkunnighet, f. 3.
MÅNGLA, v. n. t. Idka månglcri. M. med
frukt, gamla kläder.
MÅNGLARE, m. 5. En. som idkar mångleri.
MÅNGLERI, n. 3. Småhandel med
hvarje-handa slags lifsmedel, såsom frukt, grönsaker,
jordfrukter, ost, smör, ägg, m; fl. saker af mindre
värde, eller med brukade kläder ocli möbler, m.
m. d. — Ss. M-han del, -rörelse.
MÅNGLERSKA, se Mångelska.
MÅNGMÅNN1NG, f. 2. (bot.) Växt, tillhörande
klassen Polyandria.
MÅNGORDIG, a. 2. Som talar mycket,
vidlyftig i lal eller skrift. Jag skall ej vara m. —
Syn. Vidlyflig. — Mångordighet, f. 3. —
Mångordigt, adv.
MÅNGSIDIG, a. 2. 4) Som har inånga sidor.
M. figur. — 2) (fig.) a) (om person) Som har
många insigler, kunskaper, är kunnig i flera
konster, har en omfattande talang. — b) (om sak)
Som sträcker sig till många delar, omfattar många
arter, grenar, är riktad åt flera håll. M.
beläsenhet, lärdom, bildning. M a kunskaper. M.
skådespelarctalang.
MÅNGSIDIGHET, f. 3. Egenskapen alt vara
mångsidig.
MÅNGSIDIGT, adv. På ett mångsidigt sätt.
MÅNGSLÖJD, f. 3. 4) Utöfning af flera yrken
på en gång. — 2) Inhämtande af en mängd olika
kunskaper utan nödig grundlighel i någon.
MÅNGSLÖJDARE, m. 3. (föga hrukl.) En, som
idkar mångslöjd.
MÅNGSTAFVIG, a. 2. Som har många
staf-velser. M-l ord. — Mån g sta [vig hel, f. 3.
MÅNGSTÄDES. adv. På många ställen.
MÅNGSTÄMMIG, a. 2. 1) Som ulföres af
många instrumenter. M. musik. — 2) (föga brukl.)
Af många yltrad eller delad. En m. Önskan. —
Mångslämmighet, f. 3.
MÅNGTALIG, a. 2. 1) Som innehåller ett
stort antal. En m. folksamling. — 2) Se
Mångordig.
MÅNGTALIGHET, f. 3. i) Stort antal. —
2) Mångordighet.
MÅNGTYDIG, a. 2. Som kan lydas på många
sätt.
MÅNGTYDIGHET, f. 3. Egenskapen att kunna
lydas på många sätt.
MÅNGVÄLDE, n. 4. Regering, styrelse,
an-förarskap. hvari många deltaga. — Syn. Polyarki.
MÅNGÅRD, m. 2. Ljus eller färgad ring
omkring månen, som stundom, då luften är uppfylld
af dunster. visar sig.
MÅNGÅRIG, a. 2. t) Som varar eller varat
flera år. — 2) (bot.) Så kallas en växt, då roten
fortlcfver flera år. — Syn. Perenn. —
Mangår i g hel. f. 3.
MÅNGÖGON, n. 4. pl. En sort polales,
fullsatt med ögon; mognar sent, men är mycket
gifvandc.
MÅNKALF, se Månadskalf.
MÅNLJUS, a. 2. Af månen upplyst. En m.
afton, nalt. Del är ml, månen lyser. — 5. n.
Se Månsken.
MANMJÖLK, f. sing. Se Bergmjölk.
MÅNNE, förkortadt MÅNN\ adv. (assimileradt
af Månde) Frågeord, af samma betydelse som Må
i frågande satser. M. del är sant?
IL
MÅNREGNBÅGE, m. 2. pl. — bågar.
Regnbåge, som visar sig någon gång nattetid, när
fullmånens ljus faller på ell moln, hvarur del regnar.
MÅNROS. f. 4. (i vapen) Fyra nymånar, som
bilda en fyrbladig ros.
MÅNS, nom. prop m. 1) Mansnamn. — 2)
Skämtsam benämning på kattor af hankön.
MÅNSKEN, n. 3. Det ljus, som är utbred! i
luftkretscn, då månen lyser.
MÅNSKIFTE, n. 4. 4) Den tidpunkt, då
månen fullbordat ett omlopp kring jorden och
börjar ett nytt. — 2) Den tid, sorn månen behöfver
för ett omlopp kring jorden.
MÅNSNÄCKA, f. 4. Ett slags ätbar snäcka, i
skogar, vinberg och fruktträdgårdar. Helix pomatia.
MÅNSTEN, m. 2. 4) Se Meteorslen. — 2)
(mineral.) Ett slags Kalifaltspat eller Ortoklas med
ell mildt perlemorskimmer.
MÅNUR, n 3. Ur, som utvisar månens
förändringar.
MÅNVIOL, f. 3. Se Månört.
MÅNÅR, n. 3. Tidrymd af tolf synodiska
inå-nader.o Jfr. Synodisk.
MÅNÖKA, v. n. 2. (sjöt.) Säges om skeppare
eller styrman, då han tvingar besättningen alt
träget utföra ständigt ökade, onödiga arbeten.
(Monöka.)
MÅNÖRT, f. 3. ört med purpurröda,
välluktande blommor. Lunaria rediviva.
MÅRA, f. 4. Örtslägtet Galium
MÅRD, m. 2. Rofdjur, halfannan fot långt,
svarlbrunl med hvil strupe och bringa. — Sf.
M-skinn, - s kinns foder, -skinn smuff,
-svans.
MÅREBJELLA, f. 4. (bot.) Se Öronklocka.
MÅRTENSDAG, m. 2. Se Mårlensmessa.
* MÅRTENSGÅS, må’rl’ns-gå’s, f. 3. pl. — gäss.
Gåsslck, som efier gammal sed spisas på
Mårlens-dagen.
MÅRTENSMESSA, f. 4. 4) Mindre kyrkofest,
som i katolska tiden firades till minne af S:t
Mårten, biskop i Tours. — 2) Den dag i
almanackan, då denna fest inföll, eller den <4 Nov.
MÅS ell. MÅSE, m. 2. pl måsar. Eli slägle
af Simfåglarna, hvarlill höra Fisk-, Skratt-,
Dverg-och Hafsmåse, hvilka ses på sina ställen.
MÅSSA, MÅSSE, MÅSSIG, m. fl., se Mossa,
Mosse. Mossig, etc.
MÅSTE, v. auxil. Pres. sing. Måste; pl. vi
Måste, J Måslen, de Måste. Sup. Måst.
Uttrycker en nödvändighet, vare sig fysisk eller
moralisk. Är egentligen ell imperfekt. men brukas
äfven för presens och fulurum. Man m. äta,
för att lefva. Vi m. alla dö. Del halp ej,
han m. göra del. I morgon m. jag resa. Man
har måsl betala honom. Jag hade måsl vänta,
om jag velal träffa honom.
MÅTT. m. Se Moll.
MÅTT, n. 3. I allmänhet: Eli bestämdt
förhållande af ett tings delar till det hela deraf.
4) a) (i vidsträckt mening) Hvad som tjenar Ull
regel för att bestämma storheten, myckenheten af
något (såsom af längd, yta, rymd, vigt, kraft, lid,
m. m.), i förhållande till del hela. Enhet, som
man antager, för all (ill storheten, myckenheten
bestämma andra ting af samma slag. Sälja efter
m. Hålla m-cl. (Fig.) / fulli m., till fullo,
fullkomligt. Hans m. dr fullt, han har gått så
långt, alt vedergällningens tid är inne. Betala
med samma m.. vedergälla lika mod lika. (Bibi.)
Med samma m. som J mälen andra, skall eder
mälil varda, såsom J gören emot andra, så skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
