Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Myrmalm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅ
117
MYR
2 tum lång; gräfver trattliks gropar i sand, och
fångar der myror och andra insekter. Myrmeleon
formicarium. Kallas äfv. Sandpill.
MYRMALM, m. 3. Elt slags jcrnrnaltn,
bestående af jernoxidhydrat, och som träffas på
bottnen af myror. Kallas äfv. örke.
MYRM1D0N, myrrmidön, m. 3. 4) Pyssling.
— 2) Liten inbilsk person.
Anm. Myrmidonerne voro egentligen en lågväxt
folkstam i The^alien.
MYROLJA, f. 4. Olja, som erhålles genom
utpressning af den, efler dislillalion af myror,
qvarblifna återstoden.
MYRRHA, myrra, f. sing. Välluklandc kåda,
som utflyter ur Myrrbaträdet.
MYRRHATRÄD, n. B. Elt trädslag i
Abyssi-nien och Arabien af fam. Therebinlhaccæ.
Bal-samodendron Myrrha.
MYRSLOK, m. 2. Elt tandlöst Trögdjur, med
lång nos. små läppar och ganska lång tunga.
Myrmecophaga.
MYRSTACK, m. 2. Hög af jord, barr, löf.
stickor, strå, småsten o. s. v., der ett samhälle af
myror har sin boning.
MYRSTUT, m. 2. Se SträUa.
MYRSYRA, f. 1. (kem.) Ett slags egen syra,
som finnes hos myror.
MYRTEN, myrrCn, m. 2. pl. myrtnar 1)
En i södra Europa inhemsk, alltid grönskande
buske, af hvars qvislar flätas brudkransar m. m.;
odlas hos oss såsorn krukväxt. Myrlus communis.
— Sf. M-buske.
MYR TO RF, m. sing. Se Dy tor f.
MYRÄGG, n. 5. Larf af en myra.
MYRÄNG, f. 2. Se Kärräng.
MYRÄTTIKA, f. sing. Ett slags ättika, som
erhålles genom kokning af myror.
MYSA, v. n. 2. Vänligt, fryntligt småle. M.
ål någon. M. på mun ål någol. — Syn. Le,
Småle. — Mysande, n. 4. o. Mysning, f. 2.
MYSK, n. sing. Ett fellaktigt, mörkbrunt,
starkt luktande ämne, som innehålles i en pung
nära nafveln hos Myskdjuret. Skrifves äfv.
Mu-skus. — Ss. M-arlad, -doflande, -färg,
-i ukl.
MYSKA. f. 4. Se Myskemadra.
MYSKDJUR, n. 5. Idislande djur i Asiens
högländer, likt en råbock, men utan horn; har
deremot två långa betar i öfre käken. Lemnar
det ämne, som kallas Mysk. Moschus
moschife-rus. — Skrifves äfven Muskusdjur,
Moschus-djur.
MY’SKEGRÄS, n. 5. Se Luktgräs.
MYSKEMADRA. f. 1. Örten Asperula
odo-rala. med hvila, välluklandc blommor.
MYSKERA, v. a. 4. Göra välluktande med
mysk.
MYSKOXE, m. 2. pl. — oxar. Se
Desman soxe.
MYSS A. se Mössa.
MYSSLA, v. n. 4. (fam.) Hemligen undandölja
någol. M. tjufungc, elt sällskapsspel.
MYSTER, - stär, m. 3. (fr. Myslèrc, af grek.
Myslärion) 4) Hemlighet. — 2)
Religionshem-lighet.
MYSTERIER. mystä’riärr, m. 3. pl. 1) Ett
slags hemlig gudstjenst eller religiös
ordensför-ening hos de Gamle, som ursprungligen hade för
ändamål all bibringa ett sant begrepp om
gudomligheten. — 2) Sånger, som sjöngos af
Korsfa-rarne på deras tåg. — 3) Elt slags andliga
skådespel af bibliskt innehåll, fordom i Tyskland och
Frankrike. — 4) För mängden obekanta
tidsförhållanden. helst i sedligt afseende. Stockholms M.
MYSTER1ÖS,––––––ö’s, a. 2. Hemlighetsfull;
sluten, inbunden.
MYSTICISM, –ci’ssm, m. sing. 4) Den
förvillelse i den religiösa känslan, till följe hvaraf
mennisknn inbillar sig kunna antingen genom
yttre eller inre sinnet åskåda det gudomliga, som
hon endast i tron förmår fatta, och bemödar sig
att inträda i närmare förbindelse med den
öfversinliga verlden. — 2) Rådande böjelse derför.
MYSTIFIERA, v. a. 4. Missbruka en persons
lältrogenhel, för alt roa sig på dess bekostnad;
drifva med någon.
MYSTIFIKATION, –––––––-tschön, f. 3.
Missbrukande af en persons lältrogenhel, för all roa
sig på dess bekostnad; drift. [—cation.]
MYSTIK, - i’k, f. 3. Bemödandet alt genom
infe åskådning fatta det öfversinliga, som ej kan
fattas med förståndet och är en hemlighet för
spekulationen.
MYSTIKER, my‘slick’r, m B. En, som söker
att genom inre åskådning fatta del för förståndet
ofattliga öfversinliga.
MYSTISK, a. 2. 4) Hemlighetsfull, dunkel,
oförklarlig. — 2) Säges äfv. om det, som har
afseende på Mystik och Mysticism.
MYT, m. 3. (grek. Mylhos) 4) Berättelse om
någon af de Gamles gudar och sagohjeltar.
Gudasaga, Hjellesaga, Fabel. — 2) Poetisk
framställning af öfversinliga åskådningar och idéer,
hvilken under traditionens fortgång antager
karakte-ren af historia. [Mylh.]
MYTERI, n. 3. (t. Meuterei, sannolikt af göt.
Mal, sammangaddning) Hemlig snmmangaddning
af underordnade, isynn. soldater och sjömän, emot
befäl eller förmän.
MYTISK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på en myt eller myten i allmänhet. [-[My-Ihisk.]-] {+[My-
Ihisk.]+}
MYTLÄRA, f. 4. Sc Mytologi.
MYTOLOG, mytålå’g, m. 3. Författare i
mytologien. (Mylh —.]
MYTOLOGI, mylålåji’, f. 3. Läran om sättet,
huru forntidens eller äfven nyare hedniska folk
sökt genom bilder och symboler uttrycka sitt
religiösa. filosofiska och historiska vetande. — Syn.
Fabellära, Mytlära. [Mvth —.]
MYTOLOGISK, mytålåjissk, a. 2. Som
tillhör eller har afseende på mvlologien. [Mylh —.]
MYTOLOGISKT, adv. På mytologiskt säll, i
mytologiskt afseende. [Mylh —.]
MÄ, v. n. auxil. I. Pres. sing. Må; pl. vi
må, (föråldr.) vi måga ell. måge, J mån ell.
må-gen, äfv. J må, de må, (föråldr.) de måga. Impf.
Måtte. Inf. fattas. Sup. Måll nästan aflagdL
(Af gamla verbet Magha eller Mogha, förmå,
kunna.) Brukas alt uttrycka konjunkliven af
andra verber, med alla de skiftningar i uttrycket,
som delta modus har; innebär således vilkorlighct,
ändamål, afsigt, önskan, medgifvande, försäkran,
o. s. v. Handla rätt, på del du må blifva
lycklig. Må du lefva säll! Del må du gerna
göra. Ni må göra dermed, hvad ni vill. Må
man ej med skäl fördöma del olycksaliga
brännvinet? Må så vara, må vara, det
med-gifves, erkänncs, bifalles; låt så vara. Må så
ske, må ske, må göra,’ del får ske, del bifalles;
jag går in derpå; välan! Vill han det, så må
han, så får han göra det.
MÅ, v. n. 2. II. Pres. sing. Mår; pl. vi må,
J mån, de må. Impf. Mådde. Imper. sing. Må;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
