Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Malmbo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAL
MALMBO. m. 5. pl. — bor. En, som bor
på någondera af Stockholms stads malmar.
MALMBERG, n. 5. Malmförande berg.
MALMBOK.ARE, m. 5. i) Person, som bokar
malm. — 2) Bokverk för malm.
MALMBROTT, n. 5. Ställe, der malm bryles.
MALMDRUS, m. 3. Drus (se d. o.), som
innehåller malm.
MALMFYNDIG, a. 2. Som innehåller malm
i stor myckenhet. M. bergart. —
Malmfyndighet, f. 3.
MALMFÅNG, n. 5. i) Erhållande af malm
genom derlill användt arbete i grufvor, o. s. v. —
2) Rättighet alt bryta, hämta malm i grufva, myr,
o. s. v.
MALMFÄLT, n. 5. Fält, der malm brytes.
MALMFÖRANDE, a. 4. Som innehåller malm.
En m. bergart. — Syn. Malmfyndig,
Malm-haliig.
MALMGRYTA, f. 4. Gryta af malm (bem. 2).
MALMGÅNG, m. 2. (bergsbr.) Malmförande
gång. Jfr. Gång.
MALMGÅRD, m. 2. 4) Gård på någondera
af Stockholms stads malmar. — 2) (i allm.) Gård
i en försiad.
MALMPROF, n. 5. Litet stycke af en malm,
ijenande till prof derpå.
MALMSTAKE, m. 2. pl. — slakar.
Ljusstake af malm.
MALMSTEN, m. 2. Se Malmstuff.
MALMSTOCK, m. 2. Samling af malmer.
MALMSTRECK, n. 3. Se Malmgång.
MALMSTUFF, m. 3. StulT (se d. o.),
innehållande något slags malm.
MALMTRAKT, m. 3. Trakt, der tillgång på
malm finnes.
MALMTUNNA, f. 4. Tunna, fylld med malm,
eller som användes lill uppfodring af malm ur en
grufva.
MALM VÅG, f. 2. Våg, hvarpå malm väges.
MALMÅDER, f. 4. pl. — ådror. Malmförande
bergart.
MÅLNING, f. 2. Förrättningen, då något
males.
MALPLACERA, mallplasèra, v. a. 4. (af fr.
mal, illa, ocb placer, gifva plats) Sälla, ställa,
anbringa på orält ställe.
MALPROPER, mallprå’p’r, a. 2. (fr.
Malpro-pre) Osnygg.
MALSTRÖM, m. 2. pl. — strömmar.
Val-leohvirfvel, förorsakad af tvenne hvarandra
mö-lande strömmar.
MALT, mållt, n. sing. Mältad säd. —* Har
sammansättningarna Korn-, Råg-, Hvetemalt.
MALTBAD, n. 5. Så kallas elt bad, då malt
kokas tillika med badvaltnel och får ligga deri
under badet; äfv. då imman från en kokhet
malldekokt får uppstiga, såsom vid ett vanligt
slolbad.
MALTDRYCK, m. 3. Dryck, beredd af malt,
t. ex. öl och dricka.
MALTESERORDEN, m. sing. Se
Johanni-terorden.
MALTESERRIDDARE, m. B. Se
Johanniler-riddare. Jfr. Johannilerordcn.
MALTGRÖPE, m. sing. Gröpadt malt.
MALTQVARN, f. 2. Särskilt qvarn, hvarpå
malt males, varande antingen en vanlig mjölqvarn
eller mot hvarandra gående valsar.
MALVA, f. 4. Se Kattost.
MALVASIR, mallvasi’r, n. sing. 4) Elt
gulaktigt sött vin, som bar silt namn af staden Na-
MAN 71
poli di Malvasia på halfön Morea. — 2) Elt slags
konstigt beredt muskalvin.
MALVERSATION, mallvärrsalscbön, f. 3. (fr.)
Olrogen förvaltning, underslef.
MALÄTEN, a. 2. neulr. — el. 4) Skadad af
mal. — 2) (fig. fam.) a) Illa klädd, sluskig. —
b) Mager, aflallen.
MALÖRT, f. sing. Öitsläglet Arlemisia.
Allmän M., allmänt bekant art af della slägte, vid
byar, med gula blommor, besk smak och
krydd-aktig lukt. A. Abslnlhium. — Ss. M-sblad,
•sknopp.
MALÖRTSDROPPAR, m. 2. pl. Beska droppar,
tillredda af malörlsknoppar eller -blad med
brännvin eller vin; nyttjas som läkemedel.
MALÖRTS-EXTRAKT, - - äckslråckt, n. 3. Se
Malörtsdroppar.
MALÖRTSSALT, n. sing. Ett slags
läkemedel emot frossor, gulsol m. m., som bercdes af
askan utaf malört, äfv. af några andra växters
aska.
MALÖRTSVIN. n. sing. Vin. hvarpå malört
fått stå och draga.
MAMELUCK, –ück. m. 3. (af arab,
merna-lik, slaf) Mamelucker kallades fordom slafvar,
födda af kristna föräldrar, men uppfödda i
mohammedanska religionen, och hvilka utgjorde ett
slags lifvakt hos Egyptens sultaner. — M-er,
m. pl. Ett slags byxor, som unga flickor bära.
MAMMA, f. sing. (Latinskt ord, som egentl.
betyder: spene.) Benämning, som barn, isynn.
inom de mera bildade klasserna, gifva sin moder.
MAMMON, måmmånn, nom. prop. m. 4)
(egentl.) Rikedomens gud hos de fordna Syrierna.
— 2) (fig.) Jordiska ägodelar och rikedomar. M-s
Iräl. en som trälar, för att vinna rikedom.
MAMMUTH. måmmult, m. 3. Benämning på
elt fornverlden tillhörande däggdjursslägle af
ofantlig storlek.
MAMSELL, mammsä’ll, f. 3. (fr.
Mademoi-selle) Ogift fruntimmer af medelklassen.
MAMERING, m. 2. (skepp.) En
segelduks-slanga för vattenledning.
MAN (a långt), m. 2. I. Det långa hår, som
på vissa djur, t. ex. hästen och lejonet, nedhänger
på begge sidor ifrån öfre delen af halsen. Har
sammansättningarna Lejonman, Hästman. [Mahn.]
MAN (fl kort), m. 3. o. B. II. (Har i pl.
regelbundet Män, någongång äfven Männer, vid räkning
Man). 4) Betyder ursprungligen Mcnniska, t. ex.
i Ragnar Lodbroks Saga: Hittu /eir eirn man,
ok var /al kelling. Deraf orden Mankön,
Mangård, Manhcm, Mandom. Bibehåller sig ännu i
vissa talesätt, såsom: M. emellan, från m. lill
m., från den ene till den andra, bland folket,
t. ex.: Del ryktet går m. emellan. Del är i
hvars m-s mun, alla tala derom. På m., till
m-s, för hvar man, på hvar mans räkning, t. ex.:
De fingo 100 Rdr på m. (Fam.) Dödens m.,
se Dödens barn (under Död). (Kollektivt i sing.)
Menige m., det ringare folket. — 2) Person af
mankön, i dess kraftfulla ålder, d. v. s. ifrån
ynglingaålderns slut. Män och qvinnor. En
gammal m. Gift m. Äkta m. Jag har aldrig
scll den m-nen. En stor m. Andra, tredje m.
M. efter m. ell. m. för m., en man i sendcr.
Strida, fä kla m. emot m., en emot en. Gå m.
ur huse, mangrant gå ut emot fienden. (Lagt.)
God m., skiljeman, ombud, ombudsman,
utredningsman, syssloman i konkurs. Gode män. äfv.
värderingsmän. (Fam.) Han år min m.t honom
tycker jag om, håller jag mig till; han är just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
