Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
LUN
LUR
LUND, m. 2. o. 3. Skogbeväxt mark af
obetydlig vidd. Kallas efter trädens beskaffenhet:
Gran-, Björk-, Eklund, o. s. v. — Syn.
Skogs-lund.
LUNDSNÄCKA, f. 4. Se Skogssnäcka.
LUNDVICKER, m. sing. Ett slags vicker,
som ger två skördar om året och uppnår 2 till 3
alnars höjd. Vicia dumetorum.
LUNETT, lynäll, m. 3. (fortif.) Litet fällverk
med flanker och faser.
LUNGA, f. 4. 4) Benämning på hvardera af
de tvenne tjocka, lösa delar i bröstkaviteten
(sam-manväfda af vatten- och blodkärl, nerver och
körtlar, med cellulöst ämne emellan och cn mängd
af luft fyllda små rum), hvilka sammanhänga
of-vantill med luflröret, och tjena i förening dermed
till andedräglen, samt till frambringande af ljud,
röst och tal. Hafva goda lungor. Brukas i sing.
äfv. för begge lungorna, t. ex.: Inflammation i
l-n. Medel, som är godl för l-n. — 2) Dylikt
andedrägtsverktyg hos djuren. — Ss.
Lung-böld, -inflammation.
LUNGBLÖTDJUR, n. 3. (nat. hist.) BJötdjur,
med en hålighet i kroppen, beklädd med ådror,
hvilka syrsätta blodet ur den inandade luften.
LÜNGBRAND, m. sing. Inflammation i lungan.
LUNGFLIK. m. 2. Hvardera af de till höger
och venster utgående delarna utaf lungan.
LUNGMOS, n. sing. Ett slags maträtt,
tillagad af hackadt hjertslag af kalf med hvarjehanda
tillsatser.
LUNGMOSSA, f. 4. Ett slags laf, fordom
brukad emot lungsot. Lichen pulmonarius.
LUNGPROF, n. 5. Prof, hvarmedelst utrönes,
om ett barn varit dödfödt, m. m.
LUNGPULSÅDER, f. 4. pl. — ådror, (anat.)
Äder, som går ifrån högra hjertkammaren och
förer blodet till lungorna.
LUNGROT, f. 3. pl. — roller. En art Molla,
hvars rot gifves åt lungsiktiga får. Chenopodium
Bonus Henricus. Kallas äfv. Mjölkrot.
LUNGSIKTIG, a. 2. Som har lungsot. [— [-sig-tig]-] {+sig-
tig]+}
LUNGSIKTIGHET. f. 3. 4) Anlag för
lungsot. — 2) Lungsot i lindrigare grad. [— sigt —.]
LUNGSJUKA, f. 4. LUNGSJUKDOM, m. 2.
Sjukdom, hvaraf lungan angripes.
LUNGSOT, m. sing. Allmänt bekant, tärande,
dödlig, af feber, hosta, andläppa och afmagring
åtföljd sjukdom i lungan.
LUNGSPINDEL, m. 2. pl. — spindlar, (nat.
hist.) L-dlar, den ordning af Spindelkräken, hvilka
äro försedda med lungsäckar, som öppna sig utåt
i lufthål.
LUNGVÅT, lünng vå’t, a. 2. (pop. o. fam.)
Alldeles genomvåt. (Lugnvåt.]
LUNGÅDER, f. 4. pl. — ådror, (anat.) Åder,
som upptager blodet ur lungorna och återförer det
till hjcrlat, för alt spridas till den Öfriga kroppen.
Lungådrorna kallas äfven Vener.
LUNGÖRT, f. 3. örtslägte af Sträfbladsväxterna.
Pulmonaria.
LUNK, lünngk, s. sing. n. i obestämd och m. i
bestämd form. Half passgång. Gå, rida i l., i
smått l. (Fig. fam.) Hålla l-en, hålla ut med
något.
LUNKA, lünngka, v. n. 4. Gå i lunk. L.
åf, äfv. (fam.) gå bort. L. på’, gå, springa
fortare. — Lunkande, n. 4.
LUNNEFÅGEL. m. 2. pl. — fåglar.
Simfågel i polarhafven, hvars dun anses lika goda med
ejderns. Mormon arcticus.
LUNS, m. 2. 1) Hjulpinne i en vagnsaxel.*—
2) (fam.) a) Tjock, tung och ovig karl, pojke. —
b) Se Grobian.
LUNSA, f. 4. (fam.) Tjock, tung och ovig
qvinna, flicka.
LUNSIG, a. 2. (fam.) Tjock, tung och ovig.—
Lunsighel, f. 3.
LUNSSTICKA, f. 4. (prov.) Se Hjulpinne.
LUNTA, f. 4. 4) Anländningsmedel af hampa,
kokad i cn lut af aska och kalk, hvarmed gesvinda
rören på kanoner anländas. Brinnande l. (Fig.
fam.) Passa på l-n, passa noga på, vid något
som skall göras. — 2) (fam.) Gammal oduglig bok.
Samla, köpa gamla l-lor. En hop l-lor. Säges
äfv. ofta skämtvis eller föraktligt om alla slags
böcker, t. ex.: Han har skrifvit stora l-lor derom.
Han siller jeml öfver sina l-lor.
LUNTFODRAL, lünntfodrål, n. 3. o. S. Se
Brännarefodral.
LUNTLÅS, n. 3. (ford.) Hane med lunta på
gevär.
LUNTSTAKE, m. 2. pl. — slakar, (artil.)
Stake af trä, kring hvilken luntan lindas.
LUPP, m. 3. (bergsv.) Mindre smälta, som vid
vallonsmidet på cn gång görcs, för alt uträckas
blott till en enda stång.
LUPPHÄLL, f. 2. (hammarsm.) Häll, hvaremot
smältan slås, innan den föres under hammaren.
LUPPSTÅL. n. sing. Smältstål, som erhålles
vid bul–eller koksmide.
LUR, m. 2. I. (jäg.) Fyrkantig, aflång låda
med galler och fallucka, att dermed fånga
gräf-ling, räf, m. fl. Slå, ligga på l., vara gömd på
ett ställe, der man påpassar ett djur, för att döda
eller fånga det; (fig.) ligga i bakhåll för fiender;
lönnligen påpassa någon, i afsigt att öfverraska,
på clt eller annat sätt göra honom skada, o. s. v.
Anm. Ordet torde rättast böra hänledas af Luder.
LUR, m. 2. II. Kort slunds sömn. Taga
sig en l. Har sammansättningarna Middagslur,
Tupplur.
LUR, m. 2. III. (ford. Luder, Ludur, af Lyda,
ljuda) 4) a) Fordom i krig brukligt, stort, krökt
biåsinstrument med starkt skrällande ljud. I
medeltiden brukades de mindre och mera raka. —
b) (nu) Vallhorn. Blåsa, lula i l. —2) Se Hörlur.
LURA, v. n. 4. I. (af Lur, I) Lönnligen speja
efter tillfälle alt fånga, döda, öfverraska, crlappa,
eller på något sätt tillfoga annan skada. L. på
någon. L. på björn, varg. räf. L. på en fiende, en
ljuf. L. på något, hemligen bespeja; äfv. hafva
något hemligen i sigte, t. ex.: L. på ens miner,
ögonkast; l. på en ledig syssla; l. på tillfälle. Gå
och l., hafva några hemliga anslag. (Fam.) L.
på haris, afbida tillfälle alt göra ett kap. —
V. a. (fam.) Bedraga, narra. L. cn på något.
L. af ell. frå n en någol, genom inställsamhet,
lismande o. s. v. narra till sig något af en. L.
i’ en något, narra en att förlära något. L. ut,
listeligcn utforska, t. ex.: L. ul hemligheten,
sanningen. — Syn. Se Bedraga. —
Lurande, n. 4.
LURA, v. n. 4. II. (fam.) Sofva en liten stund.
Silla och l. L. af, se Afsomna. L. ut, lura
tillräckligt, sluta att lura.
LURBÖSSA, se Luderbössa.
LURENDRÄGA, lüränndrä’ja, v. a. o. n. 4.
(af Lura och Draga) Olofligcn in- eller utföra
förbudna varor, eller sådana, som väl äro
lill-låtna, men för hvilka icke laglig tull betalas. —
Syn. Smugla. — Lur endr ägande, n. 4.
[— dreja.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
