Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lodbesman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
LOD
LOF
LODBESMAN, n. 5. Besman, som
angerlod-vigter.
LODBLOCK, n. 5. (skepp.) Ett litet kipblock,
som upphänges i vanten, för att dymedelst lätta
inbalningen af djuplodct.
LODBÖSSA, f. 1. Refllad bössa alt skjuta
kulor med.
LODDA, f. 4. Mjukfenig fisk, stor som en
nors; användes som bele vid kabiljofångst.
Os-merus arclicus.
LODJA, lå’ddja, f. 4. Ett slags mindre
farkost för rodd, med platt botten.
LODJUR, Idjur, n. 3. Se Lo, I.
LODLINA. f. 4. Lina, fästad vid ett lod,
hvarmed vattnets djup undersökes.
LODLIN1E, f. 3. Mot horisontalplanet
lodrät linie.
LÖDNING, f. 2. Undersökning af vattnets
djup medelst lodlina.
LODPIL, m. 2. Så kallades fordom ett slags
(yngre pilar, som begagnades till fyrpilar.
LODRÄT, a. 2 Säges orn en linie. som står
på en vågrät (se d. o.) linie så, alt hon icke lutar
hvarken åt ena eller andra sidan. L. linie. —
Syn. Perpendikulär, Vertikal.
LODRÄTHET, f. 3. Egenskapen all vara
lodrät. — Syn. Perpendikularitet.
LODRÄTT, adv. I lodrät riktning. En linie,
som går l. emol en annan. — Syn.
Perpen-dikulärt.
LODSKOTT, n. 5. (sjöl.) Den genom en
lödning inhämtade kännedomen om vattnets djup och
bottnens beskaffenhet.
LODSNÖRE, n. 4. Snöret på ett vattenpass
eller på ell dörrlod.
LOF, löv, m. 2. pl. lofvar. I. (sjöl,, t. Lauf) Del
vägstycke, som ett fartyg under kryssning på endera
bogen tillryggalögger. Göra en l. Göra l-var,
se Lofvera; (fig. fam.) stryka omkring; äfv. ragla
som en drucken. Taga l-ven af ell (arlyg,
genom lofvering komma högre upp i vinden än
detsamma. (Fig. fam.) Taga l-ven af någon, få
öfverhand öfver honom, öfvergå honom. Hafva
l-ven af ell farlyg, vara högre i vinden än
detsamma. — Skrifves äfv. Lov. — Syn. Slag.
° LOF, lå’v, n. sing. II. (af Lofva, II) 4)
Tillstånd. Gifva, begära, hafva, få l. all göra
något, till något. Med min fars l. Får jag
l. all gå ut? Om jag får l., allmänt brukligt
höflighelsullryck, l. ex.: Om jag får l. all säga
min tanke, så... Få l. betyder äfv.: nödgas,
måste, l. ex.: Ni får l.. antingen ni vill eller
ej. Jag får väl l. all betala. — Syn. Se
Till-låtelse. — 2) Ledighet ifrån arbete. Se äfven
Skollof. Taga sig l. Begära, få l. ifrån
skolan. [Låf.]
LOF. Iå’v, n. sing. III. (af Lofva, III) Beröm,
pris. Gud vare l.! Gudi l.! Gud ske l.! Gud
vare prisad! — Syn. Se Beröm. [Låf.]
LOFF! Iå’ff, Int. (sjöl.) Kommandoord till
ror-gängarne att föra rorpinncn åt läsidan, så alt
fartyget lofvar.
LOFGIFVA, v. a. (böjcs som Gifva) Gifva
lof, tillstånd. — Lofgifvande, n. 4. o.
Lof-gifning, f. 2.
LOFGIFVEN, a. 2. neulr. — el. (egentl. part,
pass, af Lofgifva) Loflig, tillåten. Är del l-el
all röka här?
LOFGIRIG, löv–, a. 2. (sjöt.) Säges om ett
fartyg, som är benäget att lofva. — Lo
(girighet, f. 3.
LOFHÅLLARE, Iöy - - -, m. 3. (sjöt.)
Far
tyg, som vid kryssning alltid har fördelen af
vinden.
LOFLIG, lå’vligg, a. 2. 4) Hvarllll man bar
lof; tillåten. Drifva ell l-l handlverk. I l.
afsigt. — Syn. Se Tillåtlig. — 2) Se Välloflig.
[Låflig.]
LOFLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara loflig.
LOFLIGT, adv. På ett lofligl, tillåtligl sätt.
LOFNING, lövninng, f. 2. (sjöl.) Segling mera,
bidevind.
LOFOFFER, lå’vå’fTr, n. 3. Offer, som
anställdes, för att lofva och prisa gudomen.
LOFORD, lå’vörd, n. 3. Beröm, berömmande,,
vitsord. Hafva godt l. om sig. Han har fåll
många l. för sill välförhållande. Man måste
ge honom del l-el, all... — Syn. Se Beröm.
LOFQVÄDE, n. 4. Poetiskt stycke, skrifvet
till en persons beröm.
LOFSIDA, löv–, f. 4. Den sidan på ett
kryssande farlyg. som är i lovart.
LOFSJUNGA, lå’v–, v. a. 3. (böjes som
Sjunga) Med sång och vers prisa. —
Lofsjungande, n. 4.
LOFSKRIFT, f. 3. Skrift, författad till en
persons beröm.
LOFSÄNG, m. 3. i) Sång till Guds ära vid
den offentliga gudstjensten. — 2) Sång, hvarigenom
en menniska prisas.
LOFSÄGA, v. a. 2. (böjes som Säga) Se
Prisa. Brukas icke gerna i impf., preler. o. parL
pass.
LOFT, la’(n, n. 3. (gam.) Öfre våningen af
ett hus.
LOFTAL, lavtål, n. 3. 4) Tal, som
offentligt hålles till en persons beröm. — 2) Prisande
ord, yttranden, utlålelser. Hålla l. öfver, prisa.
— Syn. Éloge, Panegyrik.
LOFTALARE, m. 3. 4) En, som håller
lof-lal (bem. 4) öfver någon. 1 denna mening mindre
brukligt. — 2) (vanligtvis i förakll. bem.) En,
som öfverdrifvel berömmer någon. — Syn.
Pane-gyrisl.
LOFTPUNS, lafflpünns, m. 2. (lekn.) Puns
för alt drifva upp konturerna af en teckning, eller
i allmänhet längre fortgående linien
LOFVA, (slutet o), v. a. 4. 1. (sjöt.) Segla mera
bidevind. —- Skrifves äfv. Lova. — Lofvande,
n. 4.
LOFVA, lå\a, v. a. 4. II. (äfv. fam. 3. Impf.
Lofle: sup. Lo fl.) 4) Gifva löfte om. L. en
nd-gol. Modren har l-l henne en klädning. L.
någon evig vänskap. Jag har l-l en vän
all... L. mer än man kan hålla. (Ordspr.)
L. är godt, men hålla är bättre. L. börl, ut.
se Borllofva, Ullofva. — 2) Gifva hopp om. En
yngling, som l-r mycket. Den titeln l-r
ingenting. Del l-r mycket godt. L. sig något,
göra sig hopp om, förvänta sig något, t. ex.: Han
l-r sig intet, myckel godt af den resan. — 3)
(fam.) Del vill jag l., del l-r jag, det försäkrar
jag, t. ex.: Han är hvass, del vill jag l. —
Lof vande, n. 4. [Låfva.]
Anm. Lofva kommer af gamla ordel Lofve, flat
hand, och betydde egentl.: Räcka banden till
bekräftelse af något; således äfv.: gå i borgen. Från
denna sednare bem. qvarslår ännu uttrycket:
Det vill jag lofva.
LOFVA, lå’va, v. a. 4. III. Prisa, berömma.
L-ver Herran! — Syn. Se Berömma. —
Lof-vande, n. 4. [Låfva.]
LOFVART, lövarrl, adv. (sjöl.) Betecknar den
sida eller del håll, hvarifrån vinden kommer, Vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
