Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
LAD
LAG
LAD, m. 3. Den rörliga del af en väfslol,
hvari väfskeden är inpassad.
LADA, f. 4. (af gamla verbet Lada, hopa)
Hus, der otröskad säd och hö förvaras. Föra in
säden i l-orna. — Har sammansättningarna Hö-,
Sädes-, Salpeterlada.
LADDA, v. a. 4. (freqvcntativ af gamla
verbet Lada, hopa) L. etl fartyg, lasta det. L. ett
skjutgevär, införa skottet i dess pipa. L. skarpt,
se Skarpladda.
LADDANDE, n. 4. Förrättningen, då man
laddar.
LADDARE, m. 3. En, som laddar.
LADDFLASKA, f. 4. En in- och utvändigt
med stanniol belagd glasburk, men med bara
kanter, och tillproppad med en kork, hvarigenom
en ståltråd, öfversl försedd med en metallkula,
går ned till bottnen af burken. Har sitt namn
deraf, att flaskan laddas med elektricitet, då
me-tallkulan hålles emot konduktorn på en
elcklrici-tetsmaskin. Kallas äfv. Leydnerflaska
LADDNING, f. 2. 4) Se Laddande. Vid
l-en af ett gevär, en kanon. Skeppet är
under — 2) I ett fartyg inlastadl gods. Taga in
en l. salt. Ett skepp med full l. — 3) Skoll
af krut, kula, hagel, hvarmed ett skjutgevär
laddas eller blifvit laddadt. Stöta ned l-cn i
geväret. Taga l-en ur en bössa.
LADDSKYFFEL, m. 2. pl. - skyfflar.
Redskap, hvarmed laddningen införes i kanoner.
LADDSTAKE, m. 2. pl. — stakar. Se
Ladd-ttock.
LADDSTAPEL, m. 2. pl. — staplar, (fys.)
Stapel af fuktade tyglappar och metallplåtar, i
begge ändar satt i förening med polerna af en
Voltas stapel.
LADDSTOCK, m. 2. Smal käpp, hvarmed
laddningen nedslötes i ett skjutgevär.
LADDSTOCKSNOT, m. 3. Urholkningen eller
rännan för laddstocken på etl skjutgevär.
LADDSTOCKSHYFVEL, m. 2. pl. — hy/lar.
Hyfvcl till urhålkningen för laddstocken.
LADDTYG, n. 3. Redskap till kanoners
laddning.
LADER, lådV, m. 3. pl. Underkäken på en
häst.
LADUFOGDE, m. 2. pl. — fogdar, (i Skåne)
Rättare eller underinspektör på större egendomar.
LADUGOLF, n. 5. (uttalas vanligen lagå’llv)
Se Loggolf.
LADUGÅRD, m. 2. (uttalas i allmänhet
lagård ell. lagå l) 4) Samteliga byggnader för
boskapen vid en gård. — 2) Samteliga boskapen,
som underhålles af en person, på ett och samma
ställe. Hafva stor l. öka, minska sin l. —
3) Se Ladugårdshemman.
LADUGÅRDSHEMMAN, n. 3. (ford.)
Frälsehemman, sammanslaget under omedelbart bruk
med ett säteri, till deltas siyrkande.
LADUGÅRDSPIGA, (jfr. Ladugård) f. 4. Piga,
hvars göromål är att ansa krealuren i en
ladu-gård.
LADUGÄRDSSKÖTSEL, m. ring. Se
Bo-skapsskötsel.
LADUSVALA, f. 4. En art af Svalorna, som
bygger sina bon på vindar, i lador, o. s. v.
Hi-rundo rustica.
LADY, lä’ddl, f. pl. ladies. (eng.) 4) Titel för
en engelsk lords, baronels eller riddares fru. —
2) Benämning, som af artighet lillägges deras
döttrar. — 3) (l allm.) Fruntimmer af den fina
verlden.
LAF, m. 2. pl. lafvar. (bot.) Groddtrådsväxt,
tillhörande Algernas ordning, som blott trifves i
luften och växer på jord, sten eller träd. Kallas
äfv. Luflalg.
LAFBÅL/h. 3. (bot.) Lafvarnes stjelk.
LAFHUS, n. 5. (bot.) Lafvarnes frögömme.
LAFRÖDT, n. sing. Se Orselj.
LAFSKRIKA, f. 4. En art af Gångfåglarna,
i Norrland, rödbrunt grå och mindre än
Nötskrikan. Garrulus infaustus.
LAFSYRA, f. sing. (kem.) Ell slags syra uli
Islandsmossa.
LAFVE, m. 2. pl. lafvar. 4) (i allm.) Af
bräder hopslagen botten all lägga något på. — 2)
Öfversta rummet i en badstuga. — 3)
Hopslagna bräden, på hvilka man tvättar och torkar säd.
— 4) Förvaringsrum af stockar eller bräder för
vissa ämnen. Deraf Kalklafve, Lerlafve. — 3)
Simpelt, af bräder hopslaget sängställe utmed en
vägg. — 6) (jäg.) Liten läktare, uppbyggd i ell
träd, för en eller flera sk)Ilar, att deri lura på
björn.
LAFVIG, a. 2. Bcväxl med lafvar.
LAG, m. sing. 1. (af Lacka, rinna, flyta)
Egentligen: Vatten, vätska. Sägcs om valten,
som blifvit slaget på elt ämne, för att utdraga
musten derur eller upplösa detsamma, eller som
blifvit kokadl tillsammans dermed, i och för
beredningen af en dryck eller för något särskilt
ändamål. Man har således Brygglag, Enelag,
Sockerlag, m. fl.
LAG, n. 5. II. (af Lägga} 4) a) Hvarf af
utmed hvarandra lagda föremål. Elt l. af stenar
i en mur, af säd på en loge, af socker,
äpel-skifvor, salt, sill, tunnor. Etl l. malm. Lägga
i l. — b) (på krigsskepp) Horisonlel rad af
kanoner på någondera sidan af däckel. Etl l. af
kanoner på ell skepp. (Sjöi.) Gifva etl L, hela,
glatta l-el, aflossa alla kanonerna på en fiende.
— 2) Ordning, skick, slånd. Uringa, sälla,
ställa, lägga i l. Hålla vid l. Allting är i
I., i godt l. Rycka, sätta ur L, i olag. Taga
L, foga sig, aflöpa, lyckas, t. ex.: få se, huru del
tar l. Del tar inte l., går inte, lyckas inte.
Ulan skick och l., ulan all måtta, omåltligt,
öf-verdrifvei. 1 l., till l., till l-s, i ordning, till
behag, till nöjes, l. ex.: det är honom ingenting
i t., till l.; göra en i L; ingen kan göra honom
till l-s; vara någon till l-s; tala någon i L
/ godt I., makligt. 1 längsta, kortaste, senaste
l-el, nästan nog långt eller länge, nog kort, nog
sent. Vid l., ungefär, l ex.: hvar vid l.? här,
der vid l.; så vid l., så bortåt; det är nu vid
l. fyra år sedan. Vid del l-el, vid den tiden;
vid del här l-ct, vid denna liden, t. ex.: huru
långt kan han vara vid del här l-el? — Har
sammansättningen Olag. — 3) Sätt, tillstånd. I
sammansättningarna Väglag, Ordalag. — 4) Vana,
skick, bruk, sed, plägscd. Det är så hans l.
Han har del l-el all ljuga, all han super.
Elakl l.. se Olag. Hästen har del elaka l-cl
all bilas. — Sammansättningen Olag.
LAG, m. 2. III. (egenll. plur. af föreg.) 4) (i
sin allmännaste betydelse] Det fastställda sättet,
hvarpå en kraft verkar eller borde verka.
Naturens l-ar. Gudomlig l., af Gud ifrån evighet
stadgad, genom förnuftet och samvetet menniskan
föreskrifven regel för hennes handlingssätt (till
skilnad ifrån mcnsklig L). Moralisk l.,
naturlig l.. samvetets föreskrift för den fria viljan.
I.ogiska l-r, de evigt och för alla gällande
nödvändiga reglor, enligt hvilka förståndet måste tänka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
