Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XL. Martyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650 ONKEL TOMS STUGA.
så skola mina kval snart vara öfver; men om ni inte ångrar er, skola
edra aldrig ändas! ”
Det blef ett ögonblicks djup tystnad, hvarunder Legree bestört stir¬
rade på Tom. En darrning genomilade hans förhärdade själ; han
tvekade och ryggade tillbaka för den ogärning, han stod i begrepp att
begå. Den onde anden inom honom vek ett ögonblick för en ny glimt
af samvetets ljus.
Men det var blott ett ögonblick; i det nästa återkom densamme ond¬
skans ande med sjufaldig styrka, och fradgande af raseri slog Legree
sitt offer till golfvet.
Berättelser om grymma och blodiga scener äro pinsamma för vårt
öra och vårt hjärta. Hvad den ena människan har mod att utföra, sak¬
nar den andra människan mod att ens höra omtalas. Hvad en med-
broder och medkristen måste lida får icke berättas för oss, emedan det
är så uppskakande för våra känslor! Och likväl, o, mitt land ! utföras
dylika dåd under skyddet af dina lagar ! Och du, o, Kristi kyrka ! åser
dem nästan under tystnad !
Emellertid har genom Honom, som led korsets död, kvalens, förne¬
dringens och vanärans redskap förvandlats till en sinnebild af ära, här¬
lighet och odödligt lif; och hvarest hans ande är, där kan hvarken* för¬
nedrande misshandel eller blodsutgjutelse eller skymf beröfva en verklig
kristens sista kamp karaktären af en ärofull seger.
Var han väl allena den långa natten — han, hvilkens modige och
kärleksfulle ande tåligt bar svedan af de grymma slagen, där hans sön¬
dersargade kropp blifvit inkastad i det gamla skjulet?
Nej ! Vid hans sida stod EN, “den där liknade Guds son” och som
varseblefs af ingen utom den marterade slafven allena.
Bredvid honom stod äfven frestaren, uppfordrande honom att lindra
de kroppsliga marterna genom att förråda de värnlösa. Men det mo¬
diga, trofasta hjärtat höll oryggligt fast vid den eviga klippan. Han
visste, att han, i likhet med Mästaren, icke finge rädda sig själf, därest
han ville rädda andra; och ej ett ord utom af bön och helig förtröstan
gick öfver hans läppar.
“Det är nära på slut med honom, master,” anmärkte Sambo, mot sin
vilja rörd af sitt offers tålamod.
“ Gå på bara, tills han ger med sig! ” skrek Legree. “ Slå hårdare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
