Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIX. Kassys plan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 639
vidtaga anordningar för att förfölja oss, och vi styra kosan till moraset.
I den villervalla, som följer på upptäckten och innan de hinna få ut
hundarne, smyga vi oss ned i bäcken, som flyter förbi byggnaden, och
vada i den, tills vi komma midt för bakdörren. Detta skall bedraga
hundarne, ty de mista sitt väderkorn i vatten. Alla människor skola
lämna gården för att söka efter oss, och under tiden gå vi in genom
bakdörren och gömma oss på vinden, där jag gjort i ordning en ganska
treflig hviloplats åt oss i en af de stora packlårarne. Vi måste stanna
kvar ganska länge däruppe, ty han skall röra upp himmel och jord för
att få fatt i oss. Han skall samla ihop några af uppsyningsmännen på
de kringliggande plantagerna och anställa riktig skallgång efter oss.
De skola genomleta hvar enda tumsbredd mark i moraset. Han brukar
skryta af, att ingen någonsin lyckats rymma från honom. Må han jaga
oss så mycket han behagar ! ”
“ Hur skickligt har ni inte uppgjort er plan, Kassy ! ” utropade Em-
meline. “ Ingen annan än ni skulle kunnat uttänka något sådant.’7
u Kom nu,” svarade hon endast, räckande handen åt Emmeline.
De båda flyktingarne smögo sig ljudlöst ut ur huset och skyndade i
skydd af det tilltagande mörkret nedåt barackerna till. Då de befunno
sig helt nära kanten af moraset, som omgaf plantagen, hörde de, såsom
Kassy väntat, en röst, befallande dem stanna. Det var dock ej Sambo,
utan Legree själf, som under häftiga förbannelser började förfölja dem.
Vid ljudet af denna fruktade stämma svek modet den svagare Emme¬
line. Tungt stödjande sig vid Kassys arm, hviskade hon:
“ O, Kassy, jag tror jag svimmar ! ”
“ Om du gör det, så dödar jag dig ! ” sade Kassy, i det hon drog fram
en dolk och höll den för flickans ögon.
Detta hjälpte. Emmeline svimmade ej utan skyndade vid Kassys
sida in bland de mörka snåren i moraset, där det var omöjligt för
Legree att förfölja dem utan hjälp.
“Hå hå, edra slynor,” sade han med ett rått skratt, “nu ha ni i alla
fall gått i fällan. Ni ska’ min själ få sota för detta !”
Och i det han skyndade tillbaka till barackerna, skrek han med kraf¬
tig stämma till de nu från arbetet återvändande slafvarne:
“ Hallå där, Sambo och Kvimbo ! Allesammans! Det är två rym¬
mare i moraset! Tio dollars åt den nigger, som först kniper dem ! Ut
med hundarne ! Släpp Tiger och Läjon och alla de andra ! ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
