Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. Ändtligen fria!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m ONKEL LOMS STUGA.
att de äro ena riktiga öfverdängare i konsten att lappa ihop en sjuk
krake, det slår inte fel. Och så kunna de baka bröd och laga mat,
som duger att äta, det vill jag lofva !”
Då man således efter Toms upplysningar kunde befara, att flyktin-
garne skulle bli efterspanade i Sandusky, fann man det klokast att
skilja dem åt. Jim och hans gamla mor reste först, och en afton ett
par dagar senare åkte Georg, Elise och lille Harry in i Sandusky, där
de togo in i ett gästvänligt hus under förberedelserna för resan öfver
sjön.
Slafveriets mörka natt var nu nästan tilländalupen för dem, och fri¬
hetens morgonstjärna strålade i glans uppöfver deras hufvud. Frihet —
hänförande ord! Hvad är du väl? Är du något annat än blott ett
namn — en vackert klingande fras? Svara, du, son af ett fritt folk,
hvars förfäder offrat sitt hjärteblod för detta ords innebörd !
Ligger däri någonting ärofullt och kärt för en nation, hvilket icke till¬
lika är kärt och ärofullt förden enskilde? Hvad är väl en nations frihet
om ej produkten afalla de enskildes frihet, af hvilka hon består? Hvad
är väl friheten för denne unge man, som sitter där på stolen med
korslagda armar, med det afrikanska blodets märke på sina kinder,
och dess eld i sitt öga — hvad är väl friheten för Georg Harris? För
dina fäder, läsare, var friheten deras — och ditt — folks rätt att vara
till såsom folk. För Georg Harris betyder friheten en människas rätt
att vara människa och icke ett oskäligt djur ; rätten att kalla sitt hjärtas
maka sin och skydda henne mot laglöst våld; rätten att skydda och
uppfostra sitt barn ; rätten att hafva ett eget hem, en egen religion, en
egen karaktär utan intrång af en annans vilja.
Alla dessa tankar och känslor sjödo inom Georg, under det han satt
och betraktade sin hustru, som höll på att kläda sin smärta och vackra
gestalt i karldräkt. På Tom Lokers inrådan hade man nämligen fun¬
nit det tryggast, att Elise sålunda förklädd verkställde återstående delen
af sin flykt.
“Nu gäller det,” sade hon, i det hon, stående framför spegeln, ska¬
kade sina långa, svarta lockar. “ Vet du, Georg, jag tycker nästan det
är synd att klippa af alltsammans det här,” tilläde hon, med båda hän¬
derna fattande om det rika håret.
Georg smålog sorgset men svarade ej.
Elise vände sig åter mot spegeln och afklippte den ena locken efter
den andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
